Moderna myter: Myten om flyktingkrisen

Migrantkaoset

Sedan en tid kan Migrationsverket inte erbjuda nyanlända tak över huvudet. Migranter sover utomhus Foto: Mstyslav Chernov

Flyktingkrisen är en myt som har fått påtaglig spridning under hösten 2015. Mytens mål är att vilseleda folket. Flyktingkrisen är absolut inget undantag.

En myt förleder allmänhetens tro runt vad som är hederligt och korrekt. Myten har alltför ofta blivit ledares medel att skönmåla egna syften och åtgärder. Den moderna myten kan uppstå vid ett oroande händelseförlopp. Den skapas då i regel av till synes bekymmerslösa makthavare. Policy-polityr blir viktigare än pragmatik-politik.

Enligt det officiella Sverige kommer 10 000-tals flyktingar till vårt land varje månad. De allra flesta av dessa stackars människor påstås ha flytt hit från Tyskland och Danmark. Den hotbild som måste finnas där och orsakar den nödvändiga flykten till Sverige har konstigt nog ingen ansvarig politiker ännu beskrivit.

Flyktingkrisen eller migrantkaoset

I motsats till myten om flyktingkrisen står fakta. Av de personer som söker asyl i Sverige är endast 11 % flyktingar per definition enligt Migrationsverket. Då kan vi knappast tala om någon ”flyktingkris”. Istället borde situationen kallas ”migrantkaos”. Men migranter har inte har någon asylrätt. Mytens syfte tycks vara en önskan att ge migranter flyktingstatus. Då kan fler människor (på felaktig grund?) lättare få uppehållstillstånd.

Migrantkaoset kostar det svenska folkhushållet enorma summor. Mytskaparna måste bagatellisera denna verklighet. Lite förenklat kan man säga att kostnaderna tas från:

  1. Biståndet. Detta syns redan i statsbudgeten.
  2. Välfärden. Satsningar uteblir. Pensionärer ”straffbeskattas”.
  3. Framtiden. Utlandslånen pga ”flyktingkrisen” måste vi och våra barn betala tillbaka.

Etablissemanget har varit mest drivande i och av ”flyktingkrisen”. Därvid undviks/vinklas nästan alla invandringens negativa effekter. Kostnaderna. Bostadsbristen. Arbetssökartiden (i allmänhet över åtta år). Skolresultatutvecklingen. Trygghetsminskningen. Smittoriskökningen. Kriminaliteten. Moralsplittringen.

Flyktingar/migranter utgör en påtaglig smittkälla för spridning av multiresistenta bakterier (MRB). Larmrapporterna ökar om ”dödsbakterien” ESBL-Carba. Den har etablerat sig i både Grekland och Italien. De svenska myndigheternas förklaring har ingen koppling till den rådande folkvandringen. Mot ESBL-Carba finns inga verksamma botemedel.

Enligt BRÅ anmäldes 6532 våldtäkter 2011. Antalet förövare med svensk bakgrund påstods vara 22,4 % medan 77,6 % hade utländsk bakgrund. En hemsk men tystad sanning. Redan 1985-89 var våldtäktsmän med svensk bakgrund i minoritet med 39 %. Varför ska vi ha en ”kvinnoriskabel” invandring av unga män, vilken medger en sådan här utveckling?

Allas lika värdighet

Förmodligen påverkas ”flyktingkrisen” av en annan myt. Den som betonar ”alla människors lika värde”. Även detta är en etablerad myt i Sverige. Alla människor är olika. Att göra alla dessa skillnader till ett socialistiskt nollsummespel stämmer inte med verkligheten. Det blir en svensk osanning. Det är nämligen bara i Sverige som man har felöversatt(?) dignity i FN-konventionen om mänskliga rättigheter med ”värde”. Den korrekta översättningen är värdighet.

Invandringens negativa effekter har inte fått diskuteras på ett korrekt och demokratiskt sätt i Sverige. Obekväma åsikter har tystats. Politiken har blivit ensidig. Demokratifientlig miljö har fått råda med känslohysteri och rasiststämpling. Kritiska men välgrundade fakta sopats undan. Verkligheten har nu trängt sig på och har lett till förhöjd terrorberedskap.

Samtidigt har Migrationsverket meddelat att man inte längre kan ge alla asylsökanden tak över huvudet. De senaste sju dagarna har 9 801 människor sökt asyl i Sverige.” (NST 20/11) Det blir på årsbasis omkring 500 000 individer. Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, MSB, varnar därför för undanträngningseffekter inom välfärdens kärnområden: skola, socialtjänst, hälso- och sjukvård.

Ordning och reda

Försåtligt flertydiga budskap har fått styra politiken. ”Vi måste skapa ordning och reda i asylprocessen”. ”Vi måste ta vårt ansvar”. ”Vi måste värna asylrätten”. Ingen ansvarig makthavare har deklarerat: ”I första hand måste vi värna om landets säkerhet och folkets välförtjänta välfärd.” såsom ett argument för att minska volymen av asylsökande till våra grannländers per-capita-nivå.

Allt fler svenskar tycks nu förstå konsekvenserna av den förda asylpolitikens volymökning. Den äventyrar vår säkerhet, vår välfärd, vår samhällsmoral och vår framtid. Trots detta får myten om ”flyktingkrisen” fortfarande ett stort genomslag bland politiker, mediafolk och samhällsdebattörer.

Regeringen tvingades den 24 november att underkänna sin egen utlänningspolitik. Men först inför ett hot om en nära förestående systemkollaps. Det som dittills hade stämplats såsom rasistiskt, blev helt plötsligt nödvändig regeringspolitik. Någon självrannsakan förekom knappast. Skulden las på EU. Majoriteten av medlemsländer hade inte tagit sitt ansvar.

Vi är illa ute när regeringen inte själv, i god tid, kan se orsakssammanhangen. Istället tvingas den till ett akut ingripande. Dessutom skyller den sin misslyckade politik på andra länder.