Det mångkulturella samhället kännetecknas väl just av många vi och många dom. Då bör olikheter gynnas, fast inom ramen för en överordnad och gemensam samhällsmoral. Vad gafflar vi om? Photo by fred_v
I Sverige har flertalet politiker hävdat: – I vårt mångkulturella samhälle får vi aldrig skapa ett vi och dom! Men det mångkulturella samhället kännetecknas väl just av många vi och många dom. Då bör ju istället dessa olikheter gynnas, fast inom ramen för en överordnad och gemensam samhällsmoral grundad på konstitutionen, regelverket och det svenska språket.
Åtskilliga av dom som har kommit hit tillhör islam. Hur kan det tänkas påverka samhällsklimatet och ambitionen om en gemensam samhällsmoral?
Inom islam (= underkastelse, lydnad) finns uttrycket ”fitrah” (= ren mänsklig natur), vars muslimska innebörd är att alla människor föds med en böjelse till Gud. Muhammed har sagt: ”Inget barn föds utan fitrah”, men föräldrarna kan genom vilseledning beröva barnet denna medfödda böjelse. Nyssnämnda Gud menar rättrogna muslimer enkom kan vara islams gud Allah.
Trots att judar, kristna och muslimer egentligen tillber Abrahams Gud, görs här en åtskillnad. Det muslimska synsättet innebär, att alla barn anses födas in i islam, men att alla inte stannar kvar. Om åsyftade vilseledning sker, kommer barnet/personen att tillhöra ”de otrogna”.
Trogna och otrogna
Stämplingen ”otrogen/otrogna” kan uppfattas som en sorts självhävdande degradering av människor med en annan religiös tillhörighet än rätt sorts islam.
Enligt islams allmänt vedertagna uppfattning får en civil människa inte dödas, såvida den inte är dödsdömd. Dock förekommer ett extremiststämplat synsätt kallat ”takfir” (= rätten att döda en otrogen).
Till ”de otrognas” skara räknas: 1) alla icke-muslimer, 2) alla icke rättrogna muslimer, 3) alla demokratianhängare (vilka förmodligen räknas som olydiga) och 4) alla som har samverkat med ”de otrogna”.
Under den senaste tiden har takfiristerna gjort sig allt mer gällande i främst den muslimska världen. Som en följd därav har vi kunnat bevittna många grymheter. Beträffande dessa hemskheter gör många muslimer det väldigt lätt för sig genom att helt enkelt hävda: ”Detta är inte islam!” Muslimer, islamister och jihadister/takfirister har alla Koranen som rättesnöre. Här följer några citat, som kan vara värda att känna till.
”Striden för Guds sak och veten, att Gud är den Hörande, den Vetande!” (2:245)
”Säg till dem, som äro otrogna: ’I skolen bliva besegrade och församlas i helvetet’.” (3:10)
”Jag skall injaga skräck i deras hjärtan, som äro otrogna; halshuggen dem och huggen av dem alla fingrarna!” (8:12)
”När I möten dem, som äro otrogna, så halshuggen dem, tills I anställt ett blodbad bland dem!
Slån dem då i bojor! Och skänken sedan efter eller fordren lösepenning, tills vapnen nedlagts! Så är det. Om Gud velat, så skulle han hava gjort sig kvitt dem, men det är för att han skall pröva eder genom varandra. De, som dödats för Guds sak, deras gärningar skall han aldrig låta gå om intet. Han skall vägleda dem och sköta deras sak på bästa sätt. Och låta dem ingå i paradiset, sådant han lärt dem känna det.” (47:4-7)
I vilken utsträckning ovanstående citat ur Koranen skall betraktas/tolkas som metaforer (symboliska liknelser) eller realistiska uppmaningar (verbalinspiration) är säkert en av de allra främsta orsakerna till åsiktsskillnader mellan fridsamma och våldsbejakande falanger inom islam.
I kampen mot det ”religiösa våldet” framstår ordstriden/texttolkningen som det kanske mest avgörande. Först när övertygelsen om fredlig samexistens är fullständigt implementerad i varje religion upphör respektive parts aggression i tanke, ord och gärning.
Uttrycket ”taqqiya” (= fördoldhet) inom islam förekommer med något olika stavning och innebörd. En enkel tolkning är, att en rättrogen inte behöver tala sanning inför en otrogen, i synnerhet vid ett upplevt faromoment. Alltså tillåter islam generellt sett en rättrogen bekännare att ljuga för svenska myndigheter. Några uppgifter om förekomsten av ”taqqiya” i Sverige finns veterligen inte.
Lika värdighet
I demokratins och religionsfrihetens Sverige har vi nu – enligt islams synsätt – således en majoritet ”otrogna” och en minoritet ”rättrogna”. Om politikernas strävan är att göra alla invånare i Sverige till ett enda vi, så får en grupp i samhället naturligtvis inte belasta andra grupper med den negativa beteckningen ”de otrogna”. Att förfara så ligger nog inte heller i linje med FN-stadgans proklamation om ”alla människors lika värdighet”.
Även om åsyftade FN-stadga inte gäller i flertalet muslimska länder, så gör den det i Sverige!
Att bejaka mänskliga olikheter men kräva en gemensam samhällsmoral eller ”likhet inför lagen”… måste gälla i alla samhällen. Eftersom själva samhället bygger på en överordnad gemenskap/moral – lika för alla – är det viktigt att tydliggöra dess svenska faktorer. En bra början i ett tänkt vi-skapande vore därför införandet av en trohetsförsäkran.
Alla som ska beviljas uppehållstillstånd här i landet måste erkänna den svenska konstitutionen, det svenska regelverket och det svenska språket såsom grundpelare i det svenska samhället. De måste naturligtvis dessförinnan få kunskap om innebörden av detta samt få veta vilka konsekvenser som gäller vid vägran, osant intygande eller uppenbart missbruk av sin trohetsförsäkran.
Vi kan aldrig få något tilltänkt vi, innan vi har etablerat en för alla invånare gemensam samhällsmoral.