Bakåtutvecklingen

Nu tror en del kritiker att denna välfärdsbroms blir allmänt märkbar 2017-18, när kommunerna får ett större betalningsansvar. I så fall blir bakåtutvecklingen reellt kännbar.

Nu tror en del kritiker att denna välfärdsbroms blir allmänt märkbar 2017-18, när kommunerna får ett större betalningsansvar. I så fall blir bakåtutvecklingen reellt kännbar.

På 1960-talet låg Sverige och Schweiz i topp bland världens länder, om man med den tidens mått gjorde en sammanvägning av trygghet, utbildning och levnadsstandard. Skattetrycket i Sverige var världens högsta, men samtidigt var ”återbäringen” till Medelsvensson mycket tillfredsställande. Att vi utifrån detta inte har kunnat behålla vår ledande position kan enkelt sägas ha berott på politiska felsatsningar.

Istället för utbyggnaden av folkhemmet satsades pengarna på världshuset.”

Efter 1968 fick vänstervågens anhängare ett allt större inflytande i det svenska samhället. Det skedde ett paradigmskifte, som innebar att Sverige finansierade allt fler projekt utomlands. Mycket pengar försvann till länder med diktatur/vänsterregim såsom Kuba, Vietnam, Angola, Mocambique, Nicaragua osv.

För Medelsvensson fortsatte det höga skattetrycket men ”återbäringen” försämrades. Den enskilde skulle ju stå tillbaka för kollektivet och världssolidariteten. Den offentliga sektorn genomgick en ofantlig utbyggnad, som bl.a. motiverades med ökad jämställdhet. Att det ledde till mycket dubbelarbete för landets kvinnor förbigicks av tillskyndarna däremot med tystnad.

Skolan kan tjäna som ett bra exempel på den bakåtutveckling, som nu hade inletts. Eftersom alla allra helst skulle ”ta studenten” fick kraven sänkas. En sådan sak dolde man enkelt genom en ny betygsreform, som medgav fortsatt höga betyg. Nivågruppering (dvs. en uppdelning av eleverna efter förmåga) blev inte längre gångbar, vilket gjorde undervisningssituationen svårare.

När så småningom eleven själv via egen ”forskning” skulle ha ansvaret för sin kunskapsinhämtning, reducerades lärarprofessionalismen till ett assistentliknande elevhandledarskap. Nu var flumskolan verkligen genomförd. Situationen förvärrades efterhand som allt fler utlandsfödda elever pressades in i klasserna/grupperna. De nytillkomnas ofta höga ambition har sällan kunnat kompensera för alla naturliga ”Sverigebrister”.

Genom betygsinflation och självvärderingar kunde skolans negativa resultatutveckling kamoufleras (jmf. Kejsarens nya kläder). Vår så självberömda öppenhet mörkade under många år, vad som skedde. Det krävdes en internationell undersökning (PISA) för att avslöja den katastrofala bakåtutvecklingen. Till denna trend medverkar också skolk, bråk och oordning.

Felriktad politisk tygel ge demokratimygel.”

Flumskolans ”kompetens-invalider” har sedan en tid kommit att befolka inte bara arbetslivet och högskolorna/universiteten utan även politiken. Situationen medför att en kombination av brister vad gäller bl.a. kvalitet och prioritering än mer påverkar bakåtutvecklingen på såväl bredden som djupet. Detta vill fortfarande många politiker/flumskoleanhängare helst blunda för.

I takt med bakåtutvecklingens genomslag – inom vård, skola, omsorg, försvar, polis, förvaltning, arbets- och bostadsmarknad, integration, försörjningsstöd m.fl. myndighetsområden – blir det svenska samhället allt mer dysfunktionellt. Denna trend beträffande samhällets välfärds- eller resursminskning kan man mäta över tid med hjälp av den s.k. försörjningskvoten, vilken svarar på frågan: Hur många personers arbete behövs för att försörja den som inte arbetar?

Försörjningskvoten, = F, beräknas utifrån dels 1) åldersstrukturen dels 2) förvärvsgraden.

  1. F = [(0 till 19) + (65+)] / (20 till 64) Alltså: unga plus gamla delat med alla i yrkesaktiv ålder.
  2. F = (ej inkomstaktiva) / (inkomstaktiva) Alltså: inte arbetande delat med arbetande.

Ju lägre kvot desto bättre… dvs. många arbetande i en optimalt stor åldersgrupp yrkesaktiva.

Huvudstadscentralismen förmärka utmärka landets väldigaste bypolitik.”

Försörjningskvoten gynnar som regel storstäderna (F = 1,08) dit många arbetsföra flyttar, medan situationen för glesbygden (F = 1,39) blir den motsatta (med dagens siffror). Allra värst per län eller region är dock läget/utvecklingen i Skåne, som således åter missgynnas av centralmakten.

——

Ur: Underlagsrapport nr 8 till Framtidskommissionen (hos alliansregeringen).

År 2010 är kvoten lägst i Stockholms län, 1,02, vilket betyder att av länets totala befolkning är de som är sysselsatta närapå lika många som de som inte är sysselsatta.

Det län som har den högsta kvoten är Skåne, 1,28, vilket är avsevärt högre än den genomsnittliga för riket, 1,14. Skånes höga kvot förklaras inte av att befolkningens åldersstruktur är ogynnsam. Tvärtom, 2010 har Skåne tillsammans med de båda övriga storstadslänen och Uppsala län den mest gynnsamma åldersstrukturen, det vill säga den åldersbaserade försörjningskvoten är lägst i dessa län.

Vad som förklarar Skånes höga försörjningskvot är att förhållandevis många i ekonomiskt aktiv ålder inte är sysselsatta. Det betyder att förvärvsgraden i Skåne är låg; år 2010 är den faktiskt lägre än i något annat län i Sverige.” *

*Skånes låga förvärvsgrad kan huvudsakligen förklaras av låg förvärvsgrad för personer födda utanför Norden, samtidigt som dessa utgör en förhållandevis stor andel av befolkningen. Den låga förvärvsgraden i Skåne uppmärksammas i en ny rapport från OECD (2012)

——

Av asterisken här ovan framgår, att regeringen erhöll ett klart besked, hur en allt för stor invandring har fått en negativ inverkan på samhällsekonomin. Detta har veterligen aldrig kungjorts av någon ansvarig makthavare. Eftersom försörjningskvotens utveckling ligger till grund för välfärden, är den en demokratisk faktor, som inte bör undanhållas folket.

Maktmissbruk måste dystert konstateras, då dysfunktionell demokrati demonstreras.”

Om inte staten hade lånat pengar utomlands, hade säkert fler än pensionärerna redan fått känna av det dysfunktionella samhällets välfärdsbroms. Nu tror en del kritiker att denna välfärdsbroms blir allmänt märkbar 2017-18, när kommunerna får ett större betalningsansvar. I så fall blir bakåtutvecklingen reellt kännbar.