De svenskar, som idag kan falla inom ramen för FN:s folkdefinitionsregler enligt t.ex. ILO 169 är bl.a. skåneländarna och samerna. Sverige har skrivit under ILO 169 och dess tillägg, men underlåter i motsats till våra grannländer att verkställa denna FN-konvention.

Hur kan det komma sig, att den humanitära stormakten Sveriges folkrättsivrande regering systematiskt kränker skånskhet?
– Det gör den väl inte alls! invänder du kanske.
Samma inställning är det säkert många som hyser. Detta faller sig naturligt med tanke på den ensidiga och kraftfulla indoktrinering, som svenska staten under så lång tid har bedrivit, att folk inte längre känner till dess folkrättsliga överträdelser.

”Stilla dolt e illa tålt.”

Om vi nu ägnar oss åt lite faktaspaning, kanske vi kan få en begriplig förklaring till den inledande frågans relevans. Först och främst måste det helt sanningsenligt fastställas, att svenska staten i den internationella Roskildetraktaten 1658:9 lovade och garanterade, att med undantag av Sveriges fundamentallagar (grundlagar) skulle ingen annan försvenskning ske i Skåneland. Med samma innebörd förtydligades svenska statens ställningstagande fyra år senare i Malmö recess.

Vad hände? Helt sonika efter ytterligare tjugo år påstod svenska staten enväldigt(!!), att de tidigare löftena och garantierna hade upphört att gälla. Detta kan kallas Svenska sveket. Därefter började den folkrättsvidriga försvenskningen, som ännu gäller och som fortfarande pågår.

”Förstår du vett höra, förmår du rätt göra.”

Till följd av svenska statens åtgärder har folket i Skåneland illegalt berövats känslan för de faktorer, utifrån vilka vi enligt FN definierar varje specifikt folk (ursprungsfolk/ursprungsbefolkning). Det rör sig om territoriet, språket och historien. Dessa tre storheter är de särdrag som bestämmer/karakteriserar ett folk eller en folkgrupp. De svenskar, som idag kan falla inom ramen för FN:s folkdefinitionsregler enligt t.ex. ILO 169 är bl.a. skåneländarna och samerna.

Sverige har skrivit under ILO 169 och dess tillägg, men underlåter i motsats till våra grannländer att verkställa denna FN-konvention. Det handlar om makt, och i det centralistiska Sverige vägrar staten att överlåta bestämmanderätt till de ovannämnda folkgrupperna. Förfarandet strider också mot EU:s demokratiregler enligt närhetsprincipen.

”Maklig osanning orsaka osmaklig scanning.”

Åter till betingelserna gällande Skåneland, vars moderna, inofficiella namnform är analog med Götaland, Svealand och Norrland.

Territoriet omfattar för svensk del landskapen Skåne, Halland och Blekinge. Den ursprungliga benämningen var Skånelandene, som staten har ersatt med Södra Götaland. Detta är en förnedrings- och försvenskningsåtgärd med ett vilseledande syfte. Skåneland har ju aldrig varit en del av götarnas land. I alla nutida utredningsförslag, vilka hittills har presenterats beträffande en ny, svensk regionindelning, har Skåneland konsekvent blivit sönderstyckat.

Skånelands rödgula flagga har staten aldrig erkänt, fastän man på goda grunder kan anta, att den är Nordens äldsta korsflagga. Den var under medeltiden en symbol för ärkestiftet i Lund, vars utbredning sammanföll med Skånelandene. En annan statlig kränkning gäller många av territoriets kartnamn, vilkas stavning har försvenskats trots folkliga protester.

”Då det otänkbara genomskådas, den kränkta sanningen bebådas.”

Språket i territoriet är framförallt skånska (i olika varianter). Svenska staten vägrar erkänna, att skånska – på engelska Scanian – ska betraktas som ett regionspråk. FN-organet UNESCO har fastslagit att skånska är ett regionspråk, och detta finns också med på världskartan över utrotningshotade språk/regionspråk (Map of the World´s Languages in Danger). Där karakteriseras skånska/Scanian som ”Unsafe/Volnerable” dvs. ”osäkert/ömtåligt”, vilket kan ses som ett resultat av statens långvarigt nedlåtande inställning.

Nämnda inställning har dessutom skapat ett språksnobberi, som på ett hånfullt sätt har drabbat skånsktalande personer. Att sålunda kränka den skånska identiteten har under många år fått förekomma utan några som helst reprimander. Inget annat talesätt har över tid fått utstå mer förnedring än det skånska.

”Statens historia sponsrar en satans gloria.”

Historien inklusive kulturarvet, som gäller för territoriet, är numera ganska okänd för invånarna. Aldrig någonsin har nämligen elever i Skånelands skolor fått utbildning i Skånelands historia. Den officiella förklaringen är, att regional historia inte utgör något nationellt mål. Alltså skall den regionala historielösheten understödjas/förstärkas!

Utbildning är ju en sak, som staten bestämmer… ej att förväxla med undervisning, där läraren äger sista ordet. Skånes historia, som staten tycks önska att ingen ska känna till, finns utlagd på Internet.

Historieämnet har beskrivits som statens viktigaste instrument för nationell fostran. Därför får Skånelands elever endast utbildning i den riksanpassade historien, trots att denna skiljer från Skånelands historia till ungefär 70 % beträffande de tidsepoker som skall studeras i grundskolan. Den rimligaste förklaringen torde vara, att staten inte vill sprida kunskap om sina folkrättsliga överträdelser i Skåneland.

”Det ofördelaktiga säjs vara, vad ingen vill besvara.”

Svenska statens förnekande av territoriet, språket och historien, dvs. folkdefinitionen som hör samman med Skåneland, kan ses som en strukturell kränkning lika mycket som en regional diskriminering i ett pågående folkrättsbrott, som förtjänar att benämnas Sveriges Största Skam!

Efter varje uteblivet svar på den inledande frågan kan vi ana ett förtigande av, dels den statliga maktfullkomligheten, dels Sveriges Största Skam, vilken har blivit för stor och därför måste tystas så länge det går.

UTAN FAKTASPANING – INGEN ANING!
UTAN ANING – INGEN FAKTAMANING!