Fördomar blommar

flower-76336_1280

Varför inte omedelbart kräva av alla hitkomna att de skriftligen underordnar sig vår konstitution, vårt regelverk, vår människorättsaspekt och vårt språk?

Tron på något icke påvisat är en djupt rotad, mänsklig egenskap. Det kan gälla religionen, politiken eller vilken -ism som helst. En mycket speciell tro utgörs av våra fördomar (förutfattade meningar, ogrundade uppfattningar, tvångstankar). Här följer ett urval av både egna och andras fördomar gällande invandringsproblematiken.

”Politik verkar markant opålitligast på ärendemarknaden.”

Genom undertryckande av sin egen svenska kultur inbillar många sig, att invandrare ska känna sig mer välkomna. (Jmf. nationaldagsfirandet)

Att genom gediget tryck ovanifrån generellt förminska kulturskillnader liknar mest ett kvacksalverimonopol mot åkomman invandringspolitiktvivel.

Det svenska folkhushållet tillhandahåller mer än bara livets nödtorft, ändå påstås invandrarna fara med otacksamhet.

Förmodligen orsakas otacksamheten mer av samhällsmotstånd än av utanförskap i brist på acceptans av svenskhet (som vi svenskar ju gärna undertrycker).

Bristen på acceptans av svensk identitet orsakas troligen främst av det stora avståndet mellan de berörda kulturerna.
”Du kan tillägna dig en offentlig identitet genom ditt inträde i samhället, men du kan aldrig få en folklig identitet utan dess kännetecken.”

Ingen, absolut ingen, vill välvilligt anpassas till en gemenskap eller identitet, vars ”aparta” värderingar föraktas. (Jmf. Svenskar tillhör ”de otrogna”.)

Offentlig svenskhet anas som regelverket och den regelmässigt oanade nationalismen samt bra miljö och god samhällsordning.
Folklig svenskhet anas som undfallenhet, självupptagenhet och grötmyndighet samt pålitlighet och omtänksamhet.

Väl utspridd i det svenska samhället tycks fördomen, att just de manspersoner vilka antastar flickor och kvinnor råkar tillhöra samma kategori unga män som sätter bilar i brand. Makthavare och myndighetspersoner (MoM) antyder precis samma sak, men i motsats till fördomen anges varken ”invandrare” eller ”invandrargäng”.

MoM skyller istället orsaken till det inträffade på personer i utanförskap dvs. individer utanför majoritetssamhällets gemenskap. De tänkta åtgärderna blir som vanligt olika resurstillskott och regelskärpningar… Men vad hjälper MoM:s analys, om ”utanförskap” som grundval inte alls är den rätta tolkningen?

Den allmänt vedertagna bilden av utanförskap, som bygger på svenska värderingar, är att ingen vill vara utanför majoritetssamhällets gemenskap. Kan det synsättet vara ett feltänkande?

”- Detta är inte Sverige!” klargjorde en ung man i ett utanförskapsområde. Vidare kunde man förstå, att han inte på något sätt ansåg sig vara utanför… utan just i en sådan ”osvensk” miljö som han och hans likasinnade själv hade valt. (Jmf. Det goda samhället, 2016-08-19)

Det viktigaste enligt MoM är att människor i utanförskap snabbt kommer i arbete. Men vill de berörda människorna verkligen detta? Ja, naturligtvis är det många som inget hellre önskar, särskilt de som har en utbildning. En fördom säger, att det är just dessa arbetande ”förrädare” som nu får sina bilar brända.

”Religionen är hoppets ultimata förtröstan.”

Om personen ifråga befinner sig i ett självvalt parallellsamhälle med en gudomlig moral, där förakt för oliktänkande florerar… är MoM:s åtgärder då de rätta? Naturligtvis inte! Då har vi ju inte alls med utanförskap att göra… utan med samhällssabotage. Detta kan då vara första skedet i kampen mellan våra parallellsamhällen.

”Där renlärigheten brinner ödmjukheten försvinner.”

Att det på grund av MoM:s hittillsvarande otydlighet beträffande kraven på acklimatisering (regelmässig assimilering + folklig integrering) har uppstått en naturligt förvärrad kulturkrock, är det många som har varnat för. Ännu har de islamiska invandrarna som grupp inte visat någon vilja att frivilligt underordna sig svenska lagar och bestämmelser, trots statsministerns påpekande: ”- I Sverige gäller svensk lag!”

Detta egentligen onödiga uttalande är betecknande för den oönskade situationen, som MoM själv har skapat. Varför inte omedelbart kräva av alla hitkomna (exempelvis efter 1980 samt av deras ev. myndiga barn och barnbarn) att de skriftligen underordnar sig vår konstitution, vårt regelverk, vår människorättsaspekt och vårt språk? De som vägrar ska naturligtvis inte få vistas i det svenska samhället, eftersom de då har erkänt sig vara potentiella regelöverträdare.

Ifall inget görs ganska snart, måste det betyda att MoM vill ha parallellsamhällen i Sverige. När allt kommer omkring känns det verkligen skönt… att ändå kunna tänka, att de här beskrivna mellanhavandena och situationerna trots allt ändå bara handlar om fördomar.

”Viktigt på högsta nivå hörs riktigt få förstå.”