Fungerande demokrati kan definieras som folkviljans konsekvens för samhällsutvecklingen. Ideala förutsättningar är:

1. Fullödig och korrekt samhällsinformation (Utebliven eller skönmålad information skadar underlaget för folkviljans åsiktsbedömning.)
2. Allmänna och fria val med flera alternativ (Yttrandefrihet utan paria-stämpling är ett villkor för en likvärdig åsiktsbedömning.)
3. Ett lagstiftande parlament, vars ledamöter fördelas proportionellt mot valresultatet (Bortsett från en acceptabel inträdesspärr måste valsystemets mandatfördelning spegla folkviljans utfall.)
4. En styrande regering med mandat och befogenheter från parlamentet och författningen.
5. En grundlagsskyddad författning som avgör, hur såväl parlamentet som regeringen skall utformas och fungera.
6. En från politiken fristående författningsdomstol, som kontrollerar att parlamentet och regeringen följer författningen.

”Demokrati är folkviljans gestaltande... parlamentarism är folkviljans förvaltande.” Klicka för att Tweeta

Demokrati och parlamentarism, vilka tillsammans ska skapa tillit, är två samverkande funktioner i det politiska landskapet. Äkta demokrati kännetecknas av sannfärdighet, likvärdighet och delaktighet. För en fungerande parlamentarism kan kännetecknen sägas vara ärlighet, klokhet och lojalitet. Det finns dock olika lojaliteter… (mot övertygelsen, mot väljarna eller mot partiet)… klokheten och ärligheten får avgöra.

Den västerländska kulturens parlamentariska demokrati varierar från land till land, men den genomgående grundtanken karakteriseras ändå av det folkförankrade styrelseskicket. Det är ett fundament, som har gjort de västerländska nationerna framgångsrika. Sverige räknas dit, så låt oss titta lite närmare på just den belägenheten.

Sverige präglas av svenskhet dvs. den generella förtrogenhet vår nationella fostran har gett oss… både offentligt och civilt. Fostran och erfarenhet danar den bildade kompetens som var och en äger. Det är nödvändigt att hålla isär svenskhetens båda komponenter. Svenskheten…
… vars offentliga del gäller rättsstatens reglerade ramverk, måste alla förhålla sig till på samma sätt
… vars civila del speglar individens oreglerade vanemönster och talesätt, kan var och en förhålla sig till enligt kutymens normer.

”Svenskhet är: Vad vi vet, att ni vet, vad vi vet.” Klicka för att Tweeta

För att Sverige ska fungera måste alla anamma den offentliga svenskheten. Detta måste också vara en förutsättning för asylrätt i landet, även om den offentliga svenskheten inte motsvarar kulturella, samhälleliga eller religiösa uppfattningar på andra håll i världen. Här gäller assimilation, precis så som FN stadgar. Däremot äger integration tillämpning beträffande civil svenskhet.

Av det förda resonemanget följer, att varje i Sverige skriven person (oavsett medborgarskap) måste bli betraktad som svensk ur en offentlig synvinkel… precis som alla invånare i USA anses vara amerikaner. Att däremot bli svensk ur en civil aspekt är något fullständigt annat. Vem är egentligen svensk? Kanske behöver nationaladjektivet ”svensk” få ett förtydligande, för att kunna spegla tidsandan bättre.

Ett stärkande av folkprägeln utifrån majoritetens kulturella härkomstgemenskap brukar kallas ”nationalism”. Nyssnämnda ”stärkande” kan ske både med och utan tvång. Därför måste man i invandringspolitiken beträffande acklimatiseringen till ”svenskhet” mycket mer än hittills tydliggöra skillnaden mellan nödvändig assimilation och frivillig integration.

”Populism är måttet på misslyckad politik.” Klicka för att Tweeta

Många väljare upplever en växande brist på tillit samt oförståelse utifrån demokratins och parlamentarismens grundläggande kännetecken. Denna negativa känsla gäller inte bara politikens innehåll utan i minst lika hög grad själva maktspelet med tydligt demokratifientliga inslag, t.ex:

• problemformuleringsmonopolet (med viss koppling till välfärdschauvinismen)
• PK-tolkningsföreträdet (med viss koppling till medborgarpatriotismen)
• avvikelsedemoniseringen (med viss koppling till yttrandefrihetshyckleriet)

I det demokratifientliga spelet har tyvärr en samverkan skett mellan olika eliter inom politiken, mediebranschen och kulturen. Tillsammans har dessa bildat en mångkulturalismens ”änglakör”, vars entonigt subtila budskap har inskränkt den acceptabla yttrandefriheten till en s.k. åsiktskorridor. Där har man sorgligt nog satt sitt eget politiska budskap högre än själva demokratin.

”Så fick vi DÖ, som föll på eget missgrepp och fick dö.”

Välfärdsstatens fundamentala ambition – att hjälpa så många som möjligt – har ökat samhällets åtaganden. Professionens beslutsunderlag och politikens beslut blev under många år inte ifrågasatta. Det ”positiva” resultatet har med automatik och självberöm givit allt fler tjänstemän och allt större budgetramar, vilket så småningom tycks ha blivit självgenererande.

Bidragskarusellen behöver därför ständigt nya kunder/avnämare, annars skulle den stanna. Välfärdsstatens imponerande subventionsmaskineri måste alltså tillföras ”bränsle” i form av allt fler dysfunktionella, beroendeskapade livssituationer, vilka kräver hjälp. Till detta medverkar bl.a. en undermålig skola, en efterhand underdimensionerad samhällsservice, ett stressigare arbetsliv och en överetablerad invandring.

I det svenska samhället kan vi nu bevittna, hur olika bromsmekanismer och kommunala tvång införs för att i någon mån minska välfärdsstatens imponerande subventionsmaskineri. Egentligen är dessa åtgärder inget annat än ”omplåstrande” av politiska bakslag… särskilt har den genomförda asylpolitiken i brist på kostnadsbegränsningar och assimilationskrav blivit ett misslyckade, oavsett vad de ansvariga skyller på.

”Medan folkviljans själ tigits ihjäl, ses redan skäl till välfärdsfarväl.” Klicka för att Tweeta

De förmodligen främsta orsakerna till bakslagen torde gälla förutsättningarna 1 och 6 ovan, samt ett flagrant åsidosättande av den offentliga svenskhetens efterlevnad. Om makthavarna slarvar med politikens fundament, leder slarvet så småningom till dyra reparationer/omplåstringar, vilket drabbar samhällets trygghet och därtill nästan undantagslöst alla skattebetalare.

För att rädda demokratin från partipolitikens fiffel behövs en författningsdomstol!