Det dolda förtrycket

barbed wire photo

Politikens mål måste vara att – genom optimalt många produktiva individers samverkan – förbättra samhället. Varje annan politisk strävan, där sanningen ofta måste undertryckas, kan ses som en form av förtryck.

Under det senaste året har jag tagit del av initierade texter (min bedömning) i digitala medier, främst Ledarsidorna, Det Goda Samhället och Projekt Morpheus samt Tino Sanandajis statistik. Jag har då noterat, hur både deras innehåll och deras kommentarer skiljer sig från framförallt SVT:s nyheter och rapportering. Mitt intryck är att SVT har fastnat i ”åsiktskorridoren”.

De digitala medierna verkar fokusera mer på fakta än på känslor, och de ligger ofta före med sina analyser. Då och då upplever jag, att SVT i jämförelse med de digitala medierna håller inne information, som är ”politiskt känslig”. Den anade åtgärden kan ses som en form av censur… och censur är en form av förtryck.

”Makthavande noblessen aktar stressande intressen.”

Något som skildras med tämligen olika realism är våra utanförskapsområden. På ett sätt som jag upplever äkta beskrivs utanförskapet i ”Jag såg allt från mitt fönster”. Det hela rör sig om en ohållbar situation, som är skapad av makthavarna själva. Utanförskap rättfärdigar varken angrepp på blåljuspersonal eller annan kriminalitet.

Åsiktskorridorens förespråkare anlägger ofta såsom förklaringsmodell våra myndigheters tillkortakommanden, och dessa i sin tur skyller på resursbrist. Politikens åtgärder blir därför ofta resurstillskott. Om det underliggande problemet egentligen är något annat än resursbrist, blir felbesluten något som liknar maktmissbruk.

Makt och förtryck är två begrepp, vars pragmatiska utövning ofta hänger ihop. Makten kan vara bestämd och tydlig… men också diffus och svårbegriplig. I det första fallet har man gjort det enklare för myndigheterna att agera. I det senare fallet råder ett motsatt förhållande, där tolkningen lätt kan ombesörjas av andra än myndigheterna samt dessutom vara svår att processa.

Ju större otydlighet som ges i tolkningsutrymmet desto mer splittring fås i samhället. Läs gärna den utmärkta sammanfattningen ”Folkmakt”. Åtgärder vilka splittrar kan ses som söndrande… och härska genom att söndra kan ses som en form av förtryck.

”Förstår du vett höra, förmår du rätt göra.”

Om en växande ideologi, lära eller tro här hos oss ställer sig avvisande och inte alls pläderar för… … vår samhällssyn, … vår demokratisyn, … vår jämställdhetssyn, … vår icke-våldssyn, … vår mänskliga-rättighetssyn eller vår tryckfrihetssyn … då kan den ju bli underminerande och farlig för vårt etablerade samhälle!

Som situationen nu är, får åsyftade tendenser inte bara verka fritt hos oss, utan de får t.o.m. satsbidrag till sin verksamhet. Istället… för att inte förbjudas borde de omedelbart få förklara sig villiga att villkorslöst underordna sig vår konstitution, vårt regelverk, vår mänskliga-rättighets-aspekt och vårt språk.

”Då det otänkbara genomskådas, den kränkta sanningen bebådas.”

Man kan uppleva, att det bland våra förtroendevalda finns en försiktighet eller feghet gränsande till rädsla att ta obekväma beslut. Politikens mål måste vara att – genom optimalt många produktiva individers samverkan – förbättra samhället. Varje annan politisk strävan, där sanningen ofta måste undertryckas, kan ses som en form av förtryck.

I det här sammanhanget kan det vara nyttigt att berika sin inställning gällande rädslan i samhället, genom att läsa: Svenskars paniska rädsla för att kallas rasister är skadlig för samhället. Rädslans omfattning kan spåras i inlägget: Hur vill våra riksdagspolitiker försvara vårt demokratiska samhälle?

En helt annan form av ”dolt” förtryck är den kraftiga centralisering, som sker till Stockholm. Både produktionsmässiga resurser (t.ex. vattenkraftsinkomster) och kulturella artefakter tillförs Stockholm på lokalsamhällets bekostnad. Den här politiken bidrar också till landsbygdens avfolkning.

”Den allt yverbornare Stockholmsfokuseringen ses som stollig bypolitik av regeringen.”

Sedan samhällets förtryck har blivit en vardaglighet och övergått till ett så dolt kuvande, att dess allt fastare etablering fortlöpande kan förvandlas till en generellt sett aningslös diskriminering, upphöjs situationen till en moraliskt riktig angelägenhet, där intoleransen ofta försvaras även av den förfördelade parten. Fenomenets vetenskapliga benämning är ”symboliskt våld”.

Ett reellt exempel på symboliskt våld i vårt land utgör den ännu pågående försvenskningen av Skåne, skåningen och skånskan. Alla känner till existensen… många anar förtryckets översitteri… några reagerar med uttalanden… men ingen vill göra något ytterligare åt saken.

Att elever i Skånes skolor inte får någon utbildning i Skånes historia, kan ses som just en sådan form av dolt förtryck. OBS! Många elever får undervisning i Skånes historia (lärarens ansvar) men ingen får någon utbildning (politikens ansvar). Inte bara i Skåne utan en analog situation gäller även i Halland, Blekinge, Bohuslän, Jämtland och Härjedalen samt på Gotland… och förmodligen också beträffande Sápmi.

”Förliden korrupt gloria har med tiden blivit exkvisit historia.”

För åtminstone Skånes del kan det just relaterade tolkas som ett resultat av gammalt hat gentemot den tidigare arvfienden. Enligt vissa bedömare finns det numera ett nytt hat i det svenska samhället. Detta påstås också påverka politiken, vars åtgärder kan tolkas som ett dolt förtryck. En förklaringsmodell till dagens politik kan läsas i: ”Det nya svenska hatet”.

För att rädda demokratin från partipolitikens fiffel behövs en författningsdomstol!