Värdegrund – kollektivets gemensamma synsätt

Makthavare och myndigheter i Sverige har hittills inte alls följt nämnda FN-regel, utan tvärtom pläderat för mångkultur eller med andra ord för något som liknar multivärdegrund. Detta skapar parallella samhällen

På grund av asylpolitiken tog diskussionen om vår värdegrund fart under 1990-talet, åtminstone inom skolan där jag då arbetade. Efter en tid kom Skolverket med den för Sverige världsunika värdegrundsdefinitionen (En light-version lär finnas i Norge.) Denna bestod av så vackert klingande teser, att den nu har fått en mycket stor spridning i det svenska samhället.

Kortfattat kan vår svenska värdegrunds målsättning sammanfattas enligt följande etiska normer:

  1. Människolivets okränkbarhet.
  2. Individens frihet och integritet
  3. Alla människors lika värde.
  4. Jämställdhet mellan könen.
  5. Solidaritet mellan människor.

När det gäller dessa vackra ord om vår allmänmänskliga moraluppfattning måste denna trots allt bli folkligt förankrad, innan den kan få ett önskat genomslag. Då behövs förtydliganden.

  1. På den här punkten torde det varken uppstå några problem med accepterandet av polisens samhälleliga våldsmonopol eller militärens försvarsmässiga uppgifter, även om dessa kommer i konflikt med principen om människolivets okränkbarhet.
  2. Individens frihet och integritet måste alltid gälla inom lagarnas råmärken. Individens frihet ska i normalfallet alltid ligga i linje med andra medborgares, liksom integriteten. Härvidlag måtte begränsningar kunna göras utifrån samhällsnyttan.
  3. Här vållar ordet ”värde” problem, eftersom påståendet blir osant. Alla människor har lika värdighet men genuint olika värde. ”Värde” är nämligen relationsmässigt kopplat till en situationsanpassad utbytbarhet, där ett högre ”värde” betingas av en lägre utbytbarhet.
  4. Jämställdhet mellan könen – i betydelsen lika rättigheter och lika skyldigheter – är fundamental och fast knuten till vår kultur (även om brister föreligger). För andra kulturer finns andra normer, men deras omdömen/begränsningar ska naturligtvis inte gälla i Sverige.
  5. Solidaritet mellan människor handlar om vänskap och/eller empati. Dock måste man nuförtiden göra klarläggandet, att solidariteten inte omfattar personer med ett våldsbejakat handlingsmönster, som strider mot vår demokratiska uppfattning.

Varje kultur har (enligt mitt synsätt) sin egen värdegrund. Det betyder att invandringen kan orsaka värdegrundsproblem. Förr invandrade arbetskraft med en till oss snarlik värdegrund. Nu kommer asylsökande med en för oss avvikande värdegrund. Dessa människor ska enligt FN foga sig efter den värdegrund som gäller i värdlandet… men detta görs inte i vårt land.

Makthavare och myndigheter i Sverige har hittills inte alls följt nyssnämnda FN-regel, utan tvärtom pläderat för mångkultur eller med andra ord för något som liknar multivärdegrund. Detta skapar parallella samhällen, något som samma makthavare och myndigheter påstår sig vara motståndare till. Något säger mig, att här råder inkonsekvens eller bristande logik.

Situationen ter sig särskilt absurd, om man tittar på jämställdheten. Det är främst ”feministiska” politiker, som har ivrat för den asylpolitik, vilken Sverige under många år har tillämpat, och som påtagligt har ökat kvinnoförtrycket i landet. Tafsande, gruppvåldtäkter, oskuldskontroller, könsstympningar och hedersvåld är ovälkomna beteenden enligt den svenska värdegrunden.

Värdegrundens implementering i skolan har lett till kaos. Det beror på otydlighet och feltolkningar. Efter du-reformen och det falska mantrat om ”alla människors lika värde” kunde omogna elever anse sig likställda med personalen och själv bestämma över sin situation. Ordningen i många klassrum kapsejsade. Därtill anammades den utländska seden att benämna flickor/kvinnor för ”hora”… och merparten lärare är kvinnor.

Eftersom skolan länge har saknat dels adekvata korrigeringsmetoder dels betyg i ”ordning och uppförande”, lär det bli svårt att tillskapa ett önskvärt studieklimat, speciellt så länge det får råda parallella värdegrunder. Mobbingen är ett utmärkt bevis på den svenska värdegrundens låga efterrättelse. ”Fostran” med hjälp av likabehandlingsplaner tar mycket tid i anspråk, men mobbingen fortsätter ändå.

Tillkomsten av likabehandlingsplaner är självfallet ett resultat av en undermålig skolpolitik. Hur ska skolans likabehandlingsplaner kunna fungera, då våra högsta politiska ledare inte föregår med gott exempel i sina TV-sända debatter? Där kan man ju vägra att samarbeta med någon man ogillar eller okväda vederbörande… sådant är många ego-trippade elever snabba att ta efter.

”Tänka ’störst’ kränka först.”

Skolan och samhället utanför påstås vara varandras spegelbilder, och det stämmer säkerligen bra. Det medför, att så länge vi har parallella värdegrunder i samhället, kommer vi att ha det även i skolan. Intill dess politikerna har eliminerat de negativa effekterna av ett mångkulturellt samhälle, kommer parallella värdegrunder att existera. (Jmf. Närtalat: Värdegrundsgapet)

Demokratins treenighet:

Kunna tycka fritt är stort.
Kunna tycka rätt är större.
Kunna tycka sant är störst.

Vår grandiosa värdegrunds förespråkare har med lojalitet via förnedring omvandlat demokratins ”kunna tycka rätt” till sitt eget åsiktsforum, vilket tycks oroa/skrämma allt fler utanför eliten i den trängsta kretsen. Etablissemangets antydan, att dess kritiker främst består av missanpassade individer med låg utbildning, håller inte längre, eftersom kritikerskaran har ökat i antal.

”Kunna tycka sant” får vi ännu inte lov, ifall en invandrare då kan bevisas vara kriminell.

Det verkar som om de anhängare, vilka har ställt sig bakom asylpolitiken, fortfarande har en övertro på vår svenska värdegrund. Naturligtvis anammas denna inte i högre utsträckning av utlänningar, än vi själva frivilligt skulle ha övergett den, ifall vi hade flyttat utomlands.

”Då politiken försumma folket, må kritiken fördöma skolket.”