Utför välfärden väl färden utför?

Befolkningsökningen är större än ökningen av skatteinkomster, varför välfärdens finansiering urholkas.

Frågans förtydligande skulle kunna lyda: Genomförs samhällsservicen på ett bra sätt med allt mer försämringar? Den här funderingen har kommit att ventileras oftare och seriösare. Forskarnas besked blir därtill allt entydigare: Enligt nuvarande regelverk kan vi inte bedriva massinvandring utan att välfärden försämras för många svenskar.

Välfärden finansieras av skatteinkomster, och dessa genereras i sin tur av lönereglerat arbete. Ju mer lönereglerat arbete (utan subventioner) desto högre skatteinkomster och desto mer välfärd. Tyvärr gäller även ett motsatt förhållande, och det är detta som nu har blivit ett allt större problem i det svenska samhället. Befolkningsökningen är större än ökningen av skatteinkomster, varför välfärdens finansiering urholkas.

Befolkningsökningen utgörs främst av invandring. Omständigheterna kring denna har därför blivit ifrågasatta. Det årliga värdet av alla producerade varor och tjänster, bruttonationalprodukten (BNP), har ökat på grund av fler invånare. Men BNP/capita har sjunkit med 7 % per år efter 2007. Detta innebär att invandringen inte bär sina egna kostnader, därför att arbetslösheten bland asylinvandrare är för stor.

Så här ser befolkningssituationen ut:

  • 70 % har två inrikesfödda föräldrar
  • 11 % är utrikesfödda utanför västvärlden
  • 6 % är utrikesfödda i västvärlden
  • 5 % är inrikesfödda i ”andra generationen”
  • (resterande åtta procent redovisas inte)

Från första till sextonde plats på HDI

Att välfärden har påverkats av minskade skatteinkomster visar Human Development Index (HDI), som mäter välfärdsfaktorer såsom medellivslängd, läskunnighet, utbildning och levnadsstandard. Här har Sveriges topplacering från 2006 hela tiden sjunkit till en sextondeplats tio år senare.

(2006 nr 1 — 2007 nr 7 —  2011 nr 10 — 2015 nr 14 — 2016 nr 16)

Att World Economic Forum (WEF) placerar Sverige som nummer ett i världen utifrån kommersiella förutsättningar är glädjande. Om mätvärdena är korrekta, måste förutsättningarna att kunna minska arbetslösheten naturligtvis bedömas som goda. Ett problem härvidlag har hittills varit kompetensen hos de arbetssökande. Den har i generella ordalag inte medgett anställningsbarhet.

Välfärden måste kunna garantera trygghet ur alla aspekter. EU-kommissionen har spått, att Sverige kommer att ha sämst pensioner i hela EU år 2048. Den privat-ekonomiska utvecklingen beträffande våra gamlas livskvalitet ser dålig ut. Samma bedömning gäller för stora delar av åldringsvården. Har Sverige inte råd att ta bättre hand om sina ålderspensionärer, så är det fel på politiken.

Trygghetsminskning

Tryggheten att snabbt kunna bli omhändertagen vid akut uppkommen sjukdom har försämrats. När man väl fått träffa en läkare, kan man bli skickad utomlands på grund av resursbrist. En korridor kan bli ens ”sal” till följd av överbeläggning. Förlossningsvården centraliseras i sådan omfattning, att även på BB saknas sängar. Har Sverige inte råd med bättre vård, så är det fel på politiken.

Att i klartext säga vad trygghetsminskningen beror på, har inte låtit sig göras. Dock börjar nu allt fler berörda avslöja vad folk länge har anat, men som makthavare och medier länge har förtigit. Så här sa en verksamhetschef: ”Resurserna har inte vuxit i takt med befolkningsökningen (läs: invandringen).

För i synnerhet flickor/kvinnor har tryggheten påtagligt minskat, vilket flera mätningar visar. I Norge redovisas, att där begicks 83 av 86 överfallsvåldtäkter 2011 av utomvästliga invandrare. I Sverige förs ingen sådan statistik, men man kan förmoda att utfallet skulle ha blivit värre, eftersom polisen måste mörka siffrorna. Det totala antalet har man dessutom försökt göra vilseledande genom att kalla en del våldtäkter för ”sexuellt utnyttjande”. Har Sverige inte råd med bättre kvinnofrid, så är det fel på politiken.

”Om sanningen skräms, somliga skäms.”

Störst inverkan på tryggheten har nog kriminaliteten som rör våld och s.k. mängdbrott. I början av 1990-talet hade Sverige cirka 4 fall av dödligt våld per år, och nivån för uppklarande låg då på 80 %. Nu har vi 110 fall med dödligt våld varje år, och nivån för uppklarande ligger på drygt 30 %. Misshandel, gruppvåldtäkter, knivdåd, skjutningar, sprängningar osv. rapporteras alldeles för ofta. Har Sverige inte råd med bättre förebyggande och polisiär verksamhet, så är det fel på politiken.

Välfärden är beroende av politiken

”Det vore roligt om detta land (Sverige) med sina välskötta och slumfria städer och sin ovanligt enhetliga och välbalanserade befolkning även i framtiden skulle komma att bebos av våra efterkommande utan alltför våldsam uppblandning av främmande folkelement.” Detta förklarade utvecklingsminister Ulla Lindström (S) 1955, och det var då också den allmänna uppfattningen.

Tjugo år senare genomdrev Olof Palme (S) och hans ministär, att Sverige i solidaritetens tecken skulle bli ett mångkulturellt land. Så här i efterskott kan man med hjälp av tillgänglig statistik visa, att det var nu, som det första lilla fröet till en försämrad välfärd började gro. Denna ”missväxt” började enligt min mening på skolans område.

”Utför välfärden väl färden utför?” Svaret på frågan torde nog bli ett JA. Välfärden är beroende av politiken och denna i sin tur av folket, och detta har ännu inte protesterat så kraftfullt, att politiken har påverkats. Kanske har desinformation fått dominera folkviljan.

”Ju fler kollisioner mellan civilisationer desto mer märks hur särdragen förstärks.”