Baksmällans bistra tillnyktrande

När våra makthavare undertrycker vårt nationella rättspatos (i bemärkelsen ”Vad är bäst för landet?”), skapas en allmän bitterhet. Denna kommer vid oförändrad politik att utvecklas till en allt starkare moralisk vrede. Berättigad bitterhet emanerar nämligen ur en uppenbar kränkningskänsla.

Att försöka komma tillrätta med ”Vad som är bäst för landet” framstår ständigt som makthavarnas i särklass viktigaste uppdrag. Detta är och har alltid varit att öka tryggheten. Måluppfyllelsens omvända politik sker genom att minska otryggheten, som kommer av: yttre hot, våld, kriminalitet, sjukdomar, arbetslöshet, fattigdom, kompetensbrist, offentligt maktmissbruk osv.

Trygghet

Orosmomenten i ovanstående lilla uppräkning har makthavare i flera decennier mer eller mindre svikit att bekämpa. Därför har tryggheten minskat istället för ökat. Att så är fallet har flera undersökningar indikerat.

Lågstadieelever (7-9 år), som fick gå utan vuxensällskap till skolan 1981, var 94 %. År 2009 hade andelen sjunkit till 47 %. Samma förutsättningar gällande barn, som fick gå till affär, minskade från 82 % till 24 % under samma period. (Massutmaning, sid. 267)

När det gäller det demokratiska samhällets stabilitet, finns det etablerade våldsmonopolet. Polisen och försvarsmakten är dess främsta garanter. Hos dessa tycks oförmågan i modern tid aldrig ha varit större än nu. Denna försvagning kan leda till en samhällsupplösning, vars tendenser hittills har yttrat sig i form av utanförskapsområden. Sådana parallellsamhällen är en fara för vår demokrati.

Vård, skola, omsorg har fått eskalerande problem. Nyfattigdomen ökar. Gapet mellan inrikes och utrikes födda beträffande såväl kunskaper som sysselsättning är, enligt PIAAC-testet, större i Sverige än i något annat land (Massutmaning, sid. 292).  Hur regeringspolitiken på några få år, och då utan statistikfiffel, ska lyckas sänka arbetslösheten till EU:s lägsta nivå, är fortfarande en gåta.

Ifall man accepterar påståendet/faktumet, att tryggheten i det svenska samhället har försämrats, så har ju makthavarna misslyckats med sitt viktigaste uppdrag! Hur detta har kunnat ske, beror på värdegrundsfilosofins tillämpning. Därvidlag har PK-pennalism och massmedial faktaförvrängning varit vanliga metoder… som ännu gäller. Den ”tysta debatten” tycks också ha drabbat Sverige mer än många andra länder (jmf. Närtalat, Falsk demokrati)

”Otåld sanning nedvärderas till lögn, medan tåld lögn uppvärderas till sanning.”

Godhet

Eftersom värdegrundsfilosofins politik utmålar sig som tilltalande god, kan varje kritiker ses som frånstötande ond. PK-stämplingen (PK = politiskt korrekt) av ”onda” åsikter har skadat yttrandefriheten och därmed demokratin. Genom en strikt tillämpning av värdegrundsfilosofins exkluderingsalternativ har de ”goda” makthavarna orsakat det tillbakahållna folkets latent unkna och allt ”ondare” skepsis. I linje med detta sägs väldigt många befara, inte om något våldsamt dåd ska hända utan när.

Så inträffar terrordådet den 7 april på Drottninggatan i Stockholm. Det var en ond handling, som de ”goda” makthavarna och deras lika ”goda”  myndigheter genom ”god” slapphet hade underlättat att äga rum. Det förstår plötsligt alla. Nu kunde makthavarna inte längre hindra den folkliga skepsisen att blomma ut. I takt därmed blev den politiska cirkusens önskemål likt en aktion med överbud liknande den tidigare ”onda” politikens krav. Kanske hade ett litet tillnyktrande börjat.

”Godhetens rätt naiva blamage har gett oss samhällssabotage.”

Denna plötsliga omvändelse visar på de berörda politikernas klena pålitlighet. Hyckleriet skördar dessutom andra triumfer. Detta då politiker – som beviljat 100 000-tals kr till organisationer, vars hatpropaganda har inspirerat till just terrordåd – deltar i allmänhetens manifestationer mot våld och terrorism.

”Man kan aldrig kuva den islamistiska klanen utan att snuva den på tolkningen av koranen.”

Radikalisering

När ska berörda politiker våga erkänna, att det svenska samhällets största utmaningar (= problem) är orsakade av invandringspolitiken? Detta blir allt svårare att dölja/förneka. Hittills allvarligare än terrordåden i Sverige bedöms den bakomliggande islamiseringen/radikaliseringen vara. Denna samhällsfientliga verksamhet kan som sagt ske med skattefinansierade bidrag och i det fördolda involvera 1000-tals individer.

Värdegrundspolitikens kanske mest ambitiösa mörkläggningsprojekt har (med hjälp av BRÅ:s statistikförbud gällande etnicitet, poliskod 291 och journalistikens ”etniska regler”) gällt invandrares förhållandevis mycket högre kriminalitet. Denna sanning har i mesta möjliga mån förnekats eller relativiserats (t.ex. om man bortser från socio-ekonomiska faktorer, är invandrare inte kriminellt överrepresenterade).

”Censur är ord i bur.”

Brottslighet

Svårast att bortförklara har naturligtvis varit alla nya men totalt artfrämmande brottstyper utanför dagens etnisk-svenska samhälle. Åsyftade brottslighet utövas ju enbart av invandrare. Hit hör:

  • hederskulturens kriminalitet
  • våld mot blåljuspersonal
  • klanbaserat ”sharia-förtryck”
  • sexuellt ofredande/våld i grupp på allmän plats
  • gruppvåldtäkter mot pojkar och unga män

De naiva politiker, vilka genom skönmålning har medverkat till att vilseleda landets invånare, bör naturligtvis ställa sina platser till förfogande… och detta så snart de till fullo har begripit och insett sitt svekfulla missbruk av det erhållna förtroendet att göra ”Vad som är bäst för landet”. Troligen kommer åsyftade brist på insikt att leda till ”långbänksförfarande”.

Nu har forskaren Joakim Sturup (Ekot 2017-09-05) avslöjat en ännu farligare sanning. Sverige intar nämligen en delad EU-ledning, då det gäller dåd med skjutvapen, och förövarna här har ”mindre anknytning till samhället” (alltså utländsk bakgrund).

Makthavarna har med lyriskt avtrubbade sinnelag ”festat” på folkets bekostnad… samt på falska premisser framställt sig som humanitetens största och mest generösa företrädare. Svenskarna verkar nu ha blivit väckta och kommer säkert snart att ge de tidigare så självgoda makthavarna ett bistert uppvaknande.

”Invandringspolitikens parasitära prägel kan besvära välfärdens värden.”