Konflikten kontinuerar

Charles de Steubens Bataille de Poitiers en octobre 732

Den ständigt pågående konflikten (som avses här) gäller ”religionskriget” mellan kristna och muslimer. Kristna är just nu de mest förföljda religionsutövarna runt om i världen (oftast orsakat av islamisternas jihad). Denna jihad, vilken inte bara gäller själva religionen, handlar kanske mera om att etablera en territorial hegemoni av kolonial karaktär.

Här följer historien i korta drag.

Den östromerske kejsaren i Konstantinopel hade makten i det Bysantinska riket. För att säkra gränserna i Mellanöstern mot anfall utifrån erhöll alla berörda landshövdingar/guvernörer subsidier. Nämnda ordning kom att förändras efter den justinianska pesten (541-42). Farsotens dödlighet på omkring 40 % försvagade gränsskyddets logistiska handhavande på ett irreparabelt sätt. Detta blev en påtaglig förutsättning för arabernas snabba expansion ett sekel senare.

Under åren 622-32 erövrade Muhammed och hans följeslagare den Arabiska halvön. För att attrahera nya krigare predikade han samtidigt en för dessa åtråvärd lära om renlevnad och patriarkala belöningar. Hans lära kom senare att benämndes islam (= underkastelse).

Civila kristna och judar fick i erövrade områden behålla sin religion men betala en skyddsavgift, jizya. För hedningar däremot gällde ett val mellan antingen islam eller svärdet. Erövrade områden islamiserades, lagar (sharia) och regler (haditherna) gjordes giltiga. Veterligt har muslimskt behärskade områden befriats från islamisering endast i Europa.

I maktvakuumet efter den justinianska pesten började islams kalifer (= ställföreträdare) efter Muhammeds död år 632 att angripa det Bysantinska rikets kristna (och judiska) områden. Lyckade framstötar gjordes även västerut i Nordafrika och nordostut mot Persien och Samarkand

  • 638    Jerusalem erövras.
  • 711     Muslimerna behärskar Nordafrika och invaderar Spanien.
  • 712    Samarkand erövras.
  • 732    Muslimerna stoppas vid Poitiers i södra Frankrike av européerna, som omnämns så för första gången.
  • 1071    Slaget vid Manzikert, vid vilket seldjukerna (ett turkfolk) segrar, varefter kejsaren i Konstantinopel ber påven om hjälp, vilket initierar korstågen.
  • 1096    Startar det första av nio mer eller mindre framgångsrika korståg, vars slutpunkt blir 1291, då (Acre) det sista korsfararfästet erövras.
  • 1453    Konstantinopel faller.
  • 1492    Muslimerna (morerna) tvingas retirera från Spanien.
  • 1571    Sjöslaget vid Lepanto i Korintviken, där den osmanska/turkiska flottan besegras.
  • 1683    Slaget vid Wien, där européerna besegrar turkarna, vilka sedan efterhand fram till 1913 förlorar alla sina besittningar i Europa utom området runt Istanbul/Konstantinopel.

Under 1800-talet koloniserade européerna muslimska områden i Afrika och Asien, där åtskilliga uppror fick slås ner. När områdena under 1900-talet blev självständiga stater, drog de europeiska kolonialherrarna upp gränslinjer, vilka i en hel del fall inte tog hänsyn till den rådande befolkningsstrukturen. Detta har bevarat en antieuropeisk inställning, som inte förbättrades av välviljan till staten Israels grundande 1948. Förbittringen ledde bl.a. till palestinska konflikter och flygplanskapningar.

Väpnade motsättningar med religiösa inslag har under de senaste decennierna förekommit vid: Cyperndelningen 1974, de olika interventionerna i Afganistan och Tjetjenien samt i Balkankriget på 1990-talet. Efter nine-eleven 2001 har konfliktlinjen fått karaktären av terrorism och terrorbekämpning. Sedan en tid förekommer ideliga sammanstötningar mellan muslimer och kristna i flera afrikanska länder samt på Mindanao i Filippinerna.

Terrorism kan definieras som: Systematiskt, ickestatligt våld mot civila mål för att injaga fruktan hos en befolkning samt tvång på en regering eller internationell organisation. Exempel på aktiva terrorgrupperingar i det här sammanhanget är: al Qaida, al-Shabaab, Boko Haram, IS och Talibanerna. Ur Dabiq, en propagandatidning från IS: ”vårt främsta skäl att hata dig* kommer inte att försvinna förrän du omfamnar islam.”

* du otrogne, sekuläre demokrativän

Av denna kortfattade resumé framgår, att det i alla tider har existerat ett konfliktladdat förhållande mellan kristna och muslimska synsätt/samhällssystem, samt att den situationen fortfarande gäller. Nu har våra naiva politiker importerat nämnda schism till Sverige… utan krav på efterlevnad av FN:s flyktingkonvention. (Se Närtalat: Den oavslöjade invasionen)

1951 års FN-konvention angående flyktingar:

Artikel  2. Varje flykting har gentemot det land, varest han befinner sig, skyldigheter främst innebärande, att han skall ställa sig till efterrättelse gällande lagar och föreskrifter ävensom anstalter, som vidtages för upprätthållande av den allmänna ordningen.

Artikel 34. Fördragsslutande stat skall så mycket som möjligt underlätta flyktingens införlivande med samhället och deras naturalisation. Särskilt skall fördragsslutande stat bemöda    sig om att påskynda naturalisationsförfarandet och att så mycket som möjligt nedbringa avgifterna och kostnaderna för detta.

Mötet med muslimer, vilka i sen tid har kommit till kristna länder, handlar i grunden om ambitionen att vinna hegemoni. Muslimer underordnar sig varken ”de otrognas” lagar eller deras livsstil utan eftersträvar att få leva i ett islamiskt samhälle. Detta kan få börja i något av utanförskapets parallellsamhällen. (Se Närtalat: Mörkad materia om migration och Civilisationernas kamp)

Hur vill vi att framtidens svenska samhällssystem ska se ut? Ifall islamiseringen skall fås att upphöra, måste makthavarna snarast agera med kraft och entydighet! Muslimer, vilka påstår sig vara kränkta av Sveriges demokratiska regelverk och svenska synsätt, bör upplysas om sina skyldigheter. Kan dessa inte accepteras, skall de vara tvingade att migrera till ett mer passande land.

”Klyschorna bli bisarra, innan flosklerna bedarra.”