PK-kulten och populismen

PK

Den PK-inspirerade politiken har genom symbiosen mellan makten och ”de etablerade medierna” kunnat bedriva en s.k. PK-inkvisition. Resultatet har förutom ”demokratisk tystnad” blivit en ovederhäftig samhällsgranskning samt smutskastning av oppositionella.

Hur väl den politiska kampen mellan makthavarna och oppositionen fungerar, kan idag sägas vara ett kvalitetsmått på demokratins tillämpning. Åsyftade kamp har under årens lopp förekommit i olika former i alla hierarkiska samhällen.

I romarriket benämndes maktens aristokrater ”optimas” (de bästa, de optimala), medan oppositionens anhängare fick heta ”popularis” (de folkliga). Romarnas båda åsiktsgrupperingar motsvaras hos oss närmast av PK-kulten respektive populismen.

När makten idag bedömer opposition såsom högerpopulism, har den samtidigt enligt det klassiska synsättet definierat sig själv som ”vänsterelit”. Det är konstigt att populism, dvs. folkliga yttringar, i ett demokratiskt samhälle  kan betraktas som något negativt av eliten. Det kan väl bara tolkas som att makten och folket i vissa frågor står väldigt långt ifrån varandra… (mer om detta senare.)

1968

Strukturerna i den månghundraåriga PK-kultur (Patriarkal Konsensus) som traditionellt har rått, började på allvar förändras 1968… inte minst genom utbildnings- och utrikespolitiken. Dessutom påverkade du-reformen skeendet såsom en katalysator. Man kan påstå att vi fick en ny PK-kultur (Palmes Koncept).

Denna nya inriktning hade en markant vänsterprofil med ex. löntagarfonder, offentliga-sektorn-utbyggnad, miljonprogram, kärnfamilj-upplösning och anti-USA-demonstrationer. Motståndet mot maktens propåer kom att kallas ”gröna vågen”. Denna folkrörelse blev kortvarig, varefter PK-kulten återtog sitt inflytande.

Nämnda kult genomgick nu en tydlig tyngdpunktsförskjutning. Sverige skulle gynna det globala och det mångkulturella. Därför fokuserades på frihandel och fri migration (precis i likhet med Bilderberggruppen). Frihandel är bra för Sverige. Även migrationen hade varit bra, om den hade blivit volymmässigt behovsanpassad samt koncentrerats till EU-området. Detta skedde emellertid inte.

Humanitär stormakt

Av godhet/snällhet valde våra makthavare istället att ta emot ”flyktingar” från tredje världen. Godheten krävde, att alla asylanter skulle kallas flyktingar (även om endast cirka 10 % var flyktingar per definition). Per capita tog Sverige emot fler ”flyktingar” än något annat västland. Vi hade nu fått en ny PK-kult (Politiskt Korrekt), grundad på naiv politik, där Sverige skulle vara en humanitär stormakt.

Makten betraktade den egna politiken som så god, att den gjordes oklanderlig. I konsekvens med detta kunde folkligt förankrade motståndare utmålas såsom onda, och dessa populister blev tilldelade kränkande fördömanden av direkt eller insinuant karaktär. Därför valde många att inte säga något. Resultatet kan kallas ”demokratisk tystnad”.

En svensk tiger om svenska intriger.”

Den politiska fråga, som kanske har vållat mer tystnad än någon annan, och som visat på det stora avståndet mellan makten och folket kan benämnas ”islamisk moralpåverkan”.

Islamisk påverkan?

Islam (= underkastelse) är en medeltida samhällsmodell med integrerad religion, lag och moral. Precis som namnet klargör är islam en totalitär civilisation, vilken inte alls accepterar parlamentarisk demokrati av västerländskt snitt. Alltså kan hitkommen islam av oss ses som en samhällsfientlig invasion.

Islamisk lag och islamisk moral (= svensk omoral) kan naturligtvis inte såsom hittills omfattas av vår religionsfrihet. Detta måste tydliggöras! Hur ska vi annars kunna avvisa/förbjuda islamisk lag (sharia) och islamisk moral (ex. dess patriarkala kvinnoförtryck), ifall dessa enligt religionsfriheten fås att framstå i ett religiöst heligt skimmer?

Med 100 000-tals muslimer i landet kommer ett sådant tydliggörande att skapa oro. Åsyftade åtgärd måste ändå göras snarast möjligt (helst i samverkan med andra stater), eftersom rättrogna muslimer aldrig kan underordna sig en icke-muslimsk överhet mer än nödvändigt.

Andlig islam måste reformeras och jämställas med andra religioner och därvidlag utgöra ett personligt val i vårt sekulära samhälle. Några synpunkter:

  1. Muslimsk hedersetablering stoppas inte av nuvarande religionsfrihet.
  2. Islamisk radikalisering stoppas inte av nuvarande PK-politik.
  3. Salafistisk våldsdyrkan stoppas inte av nuvarande ”öppna-hjärtan-aktioner”.

Massmedias misslyckande

Massmedias två viktigaste uppgifter är att sakligt rapportera nyheter och att kritiskt granska makten. Sällan har ett misslyckande blivit mer omfattande. Nyheter har blivit känslomässigt rapporterade i rådande PK-anda. Istället för makten har dess opponerande ”populister” blivit kritiskt granskade, vilket än mer har gynnat maktens PK-kultur. Därigenom har negativa aspekter gällande invandring och ”islamisk moralpåverkan” inte fått någon sanningsenlig genomlysning. Framförallt censureras kriminaliteten.

Den PK-inspirerade politiken har genom symbiosen mellan makten och ”de etablerade medierna” kunnat bedriva en s.k. PK-inkvisition. Resultatet har förutom ”demokratisk tystnad” blivit en ovederhäftig samhällsgranskning samt smutskastning av oppositionella.

 ”De medier, som blivit maktens lakejer, serverar folket tillrättalagda grejer.”

Det främsta beviset på PK-politikens fundamentala misslyckande… är att den har skapat en påtaglig trygghetskris inom nästan alla samhällssektorer. När kommer makthavare och riksmedia att öppet och förbehållslöst erkänna detta?

”Det svenska moraliska imperiet saknar vision, mål och medel för att hantera en storskalig utomeuropeisk immigration. – – – Det är inte otänkbart att Sverige blir för Finland en större säkerhetsrisk än Ryssland.” (Professor Paul Lillrank i Hufvudstadsbladet)

– Ser inte makthavare uppe i elfenbenstornet, vad som sker nere i samhället?

– Jo visst, men PK-piskan tvingar dem att bli PK-lojala.

Sker ingen förändring, kommer sannolikt många svenskar att få knäppa sina händer och sjunga:

We can’t overcome some day…