Hur långt åt höger kommer pendeln att svänga?
I landets högsta beslutande organ, Sveriges riksdag, har debattnivån/uppträdandet emellanåt kunnat karakteriserats som sandlådebeteende… med falskhet, personangrepp och mobbing. Blockpolitiken har dessutom format en hög förutsägbarhet enligt följande generaliserade mönster:
- ”vänsterkonstelationen” tycker känslomässigt, att ”högerkonstelationens” politik är ond.
- ”högerkonstelationen” tycker faktamässigt, att ”vänsterkonstelationens” politik är fel.
”Då sanningen ses slut ges hut utan prut.”
När politiken ställer det goda mot det rätta, uppstår ett kommunikationsfel som allvarligt låser argumentationen. Det går sällan bra att jämka samman känslor och fakta. Istället för stor enighet skapas vinnare och förlorare. Detta förvärras av partiernas brist på likabehandling, genom deras tillämpning av något som liknar ojust politisk arvsynd. Ett sådant förfarande bör undvikas, eftersom nästan alla riksdagspartier har ”lik i lasten”.
Under årens lopp kan respektive parti ha varit direkt eller indirekt ”nersmetat” med olika förehavanden såsom: kommunism, antidemokrati, rasbiologi, nazism, tvångssterilisering, stalinism, löntagarkollektivisering, abortförakt, nynazism, islamistgullande osv. Den efterföljande frågan är mest tänkt att mana till eftertanke, för att om möjligt få bort ”nersmetningen” från politiken. Denna bör ju istället ägna sig åt adekvata sakfrågor.
Vilket nuvarande riksdagsparti har under sin tillvaro (med ev. äldre namn) enligt din uppfattning den allra värsta historiska belastningen?
Om politikens handhavande av åsikterna kan liknas vid kontoret, så borde myndigheternas effektuering av åtgärderna kunna ses som verkstaden. Tyvärr har verkstaden blivit allt mer politiserad och inkompetensbelastad, genom att tjänstetillsättningar inte har grundats på meriter utan på partibok. Resultat har bland annat blivit olagliga IT-läckor.
”Ynkedomsdemokrati ger mer oansvarig politik och fler jäviga verk.”
Bland många av dagens politiskt korrekta chefstjänstemän torde värdegrunden olagligt tillämpas före regelverket m.a.o. acceptabla känslor äger illegalt företräde framför fastlagda lagar och bestämmelser. Ett exempel: vägran att efterkomma beskedet om deltagande som chaufför i en (frivillig) s.k. regnbågsparad, ledde (felaktigt) till avsked.
Det förmodligen tydligaste exemplet på ynkedomsdemokrati är nog islamiseringens svennifiering, dvs. muslimernas fördjupande svenskhat eller muslimsk västofobi/rasism gentemot ursvenska personer. Denna tendens är mest märkbar i skolor och bostadsområden, där ursvenska personer utgör en minoritet. Det allra tydligaste tecknet på detta fenomen är horifieringen av svenska flickor/kvinnor.
Hittills har allvaret kopplat till islamiseringens svennifiering i stor utsträckning förbigåtts med all möjlig tystnad. Både otyget med gruppvåldtäkter och ovälkommet tafsande förtegs ju för allmänheten ganska länge efter det att åsyftade kränkningar hade blivit kända för myndigheterna och makthavarna. Är detta sanningsdöljande beteende ynkedomsdemokratins Akilleshäl?
”Ej avslöjade men förledda feer likna förklädda fariséer.”
Nästan alla muslimer är relaterade till ett klansamhälle. Klanen kan visa lojalitet gentemot andra klaner men hyser aldrig respekt för demokratiska institutioner (men kan idka ett skenbart tillmötesgående). Kopplad till sin överlevnadsstrategi hävdar klanen ”sin rätt” att aldrig behöva anpassas till ett samhälle, vars kultur och levnadsstil man föraktar. Detta är parallellsamhällets grundförutsättning.
En mycket allvarlig konsekvens av islamiseringens svennifiering blir allmängiltigheten, att den utgör ett bevis på muslimernas ovilja att bli en del av det svenska samhällsmönstret. Globalt sett visar en omfattande utländsk forskning, att det med stor relevans faktiskt förhåller sig så. Man kan befara, att en ynkedomsdemokrati inte tar någon lärdom av detta.
I islams strukturella västofobi ingår den nedsättande generaliseringen, att alla icke-muslimer tillhör de otrogna liksom att kvinnor är mindre värda än män. För att komma till rätta med dylika ”importskador” måste islams andlighet (rena religion) särskiljas från islams civilisation (sharia-samhälle). Det finns anledning befara… att en ynkedomsdemokrati inte mäktar med detta.
I Sverige har den sekulära svenska författningen samt regelverket, levnadsstilen och människosynen sedan länge format svenskarnas speciella samhällsmönster. Om våra makthavare nu anser, att personer med invandrarbakgrund inte skall anpassas eller acklimatiseras till nyssnämnda samhällsmönster, måste allmänheten upplysas om detta. Det finns anledning befara… att en ynkedomsdemokrati inte mäktar med detta.
Om våra makthavare däremot anser, att personer med invandrarbakgrund måste anpassas eller acklimatiseras till ovannämnda samhällsmönster, blir de många uppkomna utanförskapsområdena ett tydligt bevis på en misslyckad politik. Då blir det följaktligen nödvändigt att ta brådskande beslut med nya och därtill tvingande åtgärder ihop med adekvata resurser. Det finns anledning befara… att en ynkedomsdemokrati inte mäktar med detta.
Statens stora finansiella överslott 2017 (till följd av högkonjunkturen) borde i första hand avvändas till att fullt ut betala för alla invandringsrelaterade utgifter i de kommunala sektorerna, eftersom åsyftade belastningar i grunden är orsakade av staten. I andra hand borde skatten på ålderspension och arbete likställas. Det finns anledning befara… att en ynkedomsdemokrati inte mäktar med detta.
”Maktens hybris ges folkets röst-ris.”
Politikens ”pendel” är alltid i rörelse. Ju mer makten svänger pendeln åt ena hållet, desto större blir pendelns naturliga motkraft, emedan en strävan efter stabilisering i enlighet med folkviljans tyngdkraft alltid är pendelns enda gångbara rörelse. Under de senaste decennierna har makt och media pressat pendeln långt ut åt vänster. Från det extrema ytterläget kan pendeln endast svänga tillbaka, vilket naturligtvis ogillas av alla goda krafter, som har varit med i svängen.
Hur långt åt höger kommer pendeln att svänga?