I valet och kvalet

En sund demokrati präglas av hederliga politikers ärliga vilja att uppnå en konstruktiv dialog med demokratins alla parter.

Kanske har demokratin blivit politikens viktigaste fråga i Sverige, utan att folk i allmänhet riktigt har insett detta.

Fungerande demokrati kan definieras som folkviljans konsekvens för samhällsutvecklingen. Ideala förutsättningar är:

1) Fullödig och korrekt samhällsinformation (Utebliven eller skönmålad information skadar underlaget för folkviljans åsiktsbedömning.)

2) Allmänna och fria val med flera alternativ (Yttrandefrihet utan paria-stämpling är ett villkor för en likvärdig åsiktsbedömning.)

3)  Ett lagstiftande parlament, vars ledamöter fördelas proportionellt mot valresultatet (Bortsett från en acceptabel inträdesspärr måste valsystemets mandatfördelning spegla folkviljans utfall.)

4) En styrande regering med mandat och befogenheter från parlamentet och författningen.

5)  En grundlagsskyddad författning som avgör, hur såväl parlamentet som regeringen skall utformas och fungera.

6)  En från politiken fristående författningsdomstol, som kontrollerar, att parlamentet och regeringen följer författningen.

Demokratins klassiska konstruktion innehåller tre ”byggstenar”, som vid sin bemanning ska vara beroende av varandra, men som sedan måste kunna få agera konstitutionellt självständigt:

  1. Den lagstiftande makten, dvs. riksdagen eller motsvarande
  2. Den styrande makten, dvs. regeringen eller motsvarande
  3. Den dömande makten, dvs. författningsdomstol eller motsvarande (dock inte något av riksdagens utskott som hos oss: konstitutionsutskottet)

Demokratin i Sverige är undermålig, eftersom den tredje byggstenen saknas. Delikatessjäv och olika beroendekrav präglar ju på många sätt det osjälvständiga konstitutionsutskottet (KU), där partivänner och partimotståndare amatörmässigt ska ”döma” varandra.

En annan blotta i demokratin utgör den s.k. utnämningsmakten. Därvidlag kan regeringen till höga befattningar i samhället bortse från kompetens och hellre utse/tillsätta ämbetsmän med rätt partifärg. För att säkra myndigheters oberoende får cheferna eller de högsta ledamöterna absolut inte stå i någon tacksamhetsskuld till den instans de är satta att kontrollera eller opartiskt betjäna.

En ytterligare blotta i demokratin utgörs av faktumet, att man kan tvångsanslutas till ett politiskt parti utan att ha bett om det. Naturligtvis ska allas medlemskap i en organisation vara personligt och frivilligt. Om sedan organisationen ses förbunden med ett politiskt parti, kan den betraktas som en del av partiet ifråga och organisationens medlemmar såsom tvångsanslutna till åsyftade parti. Förfarandet bryter mot demokratisk anständighet och innebär ”negativ marknadsföring”.

Att trygga tryggheten kan ses som den demokratiska politikens absolut mest betydelsefulla uppgift. Tryggheten kommer av välfärden, som i sin tur beror på optimerade skatteinkomster, vars önskade fördelning utgörs av en demokratisk viljeyttring. Skulle välfärden och därmed tryggheten minska i stället för öka torde demokratin inte fungera i enlighet med folkflertalets vilja.

Att välfärden har påverkats av minskade skatteinkomster visar Human Development Index (HDI), som mäter välfärdsfaktorer såsom medellivslängd, läskunnighet, utbildning och levnadsstandard. Här har Sveriges topplacering från 2006 hela tiden sjunkit till en sextondeplats tio år senare.

2006 – nr 1
2007 – nr 7
2011 – nr 10
2015 – nr 14
2016 – nr 16

Då det gäller åtgärder med substans avviker Sverige pregnant i förhållande till andra jämförbara länder inom allt fler politikområden.

Detta visar, att demokratin inte fungerar som den ska. Ingen vettig svensk har väl önskat en otryggare framtid med sämre välfärd. Orsaken till minskade skatteinkomster beror på en allt för stor invandring från ”tredje världen”. Detta kan ingen förneka!

Omständigheterna kring invandringen har därför blivit ifrågasatta. Det årliga värdet av alla producerade varor och tjänster, bruttonationalprodukten (BNP), har ökat på grund av fler invånare. Men BNP/capita har sjunkit med 7 % per år efter 2007. Detta innebär att invandringen inte bär sina egna kostnader, därför att arbetslösheten bland asylinvandrare är för stor.

För oss alla medför detta, att vi måste välja antingen välfärd eller asylinvandring!

Beträffande befolkningstillväxten i Sverige borde gälla: ökningen av antalet individer med utländsk bakgrund (= invandringen + barn till två invandrade föräldrar) får på årsbasis inte överstiga ökningen av antalet etniska svenskar. Med en sådan naturlig regulator hade invandringens volym förmodligen aldrig blivit för stor. Därtill måste ”mångkulturbeslutet” upphävas (prop. 1975:26), då detta motverkar anpassning till det svenska samhället.

—En sund demokrati präglas av hederliga politikers ärliga vilja att uppnå en konstruktiv dialog med demokratins alla parter.

—Folks bästa fråga till politiker: ”Vilken är den klokaste invändningen i sak mot ditt argument?”

—Saboteras åsikter, syns strömningens krusningar sämre.

—Nationell identitet är samspelet mellan: landets regelverk, maktens legalitet och folkets yttringar.

—Vilket ord vållar störst missaktning, ”svennehora” eller ”bidragsblatte”? (Förmodligen uppfattas det senare som en större kränkning.)

—Nyheterna och kulturen är den allestädes närvarande indoktrineringens viktigaste arenor, i vilka de medvetet infiltrerade åsikternas vinkling ej må märkas.

—Begränsade resursers fördelning måste vid resursfördelning prioriteras, så att svenska medborgares behov gå före alla andras.

SNARLIK  POLITIKKARAKTERISTIK: Utfall av otyglad känsla, som förhindrar sund skepsis, tycks oanat generera aktivistiskt inkompetent konsensus, vars härskarkultur från en ideologisk konformism ger folket negativa konsekvenser, såsom oönskat tigande, ovälkomna kostnader och orättvis samhällsservice.

Vissa ”politiska” igenkänningstecken gäller Fake Policy Party där man förutom hyckleri kan sägas leva med  inriktningen att man stegvis, nästan omärkligt:

– missbrukar demokratin

– missköter tryggheten

– missgynnar välfärden

– missaktar ärligheten

”Den, som ej ser branden för alla lågorna, ger dej kalla handen till plågorna.”