Om asymmetriskt bekämpande

Härskar-hungrande elit-globalister: Inom denna grupp återfinns flertalet av våra förtroendevalda politiker, vars partier ihop med en megafon av riksmedia och rikskändisar fungerar som den trendmässiga och självgoda politikens propagandacentral.

Med asymmetriskt bekämpande menas parter, vilka söker undertrycka varandra med helt olika medel. I Sverige kan man definiera flera sådana parter, som här i texten dock begränsas till tre. Exempelvis har alla extremistgrupperingar med kriminalitet i sina led inte blivit medtagna här. De tre  samhällskonstellationer, kollektiv eller organisationer, vilka omnämns nedan, strävar alla efter ökat inflytande.

  1. Härskar-hungrande elit-globalister (politiskt korrekta känslomänniskor)
  2. Samhälls-parasiterande moral-egoister (bidragsberoende samhällsbelastare)
  3. Nettoskatte-betalande traditionalister (serviceförlorande kulturbärare)

1. Härskar-hungrande elit-globalister

Inom denna grupp återfinns flertalet av våra förtroendevalda politiker, vars partier ihop med en megafon av riksmedia och rikskändisar fungerar som den trendmässiga och självgoda politikens propagandacentral. Härifrån sprids (ur etablissemangets synvinkel) positiva nyheter och omdömen. Denna grupp disponerar mycket av samhällets resurser.

Härskarväldet hatar förlusten av monopolet att kunna få producera offentliga lögner (t.ex. neutraliteten, ubåtskränkningarna, likvärdigheten, migrationsvinsterna, öppenheten, feminismen, Sverigebilden osv.). Därför tillgrips gärna inskränkningar i yttrandefriheten (då främst för grupp 3), som att etablera en ”åsiktskorridor”. Alla utanför denna tillåts även bli betraktade som ”onda”.

2. Samhälls-parasiterande moral-egoister

Här återfinns sådana individer, som över tid för sitt uppehälles skull konsumerar mer inkomster från bidrag än från egen vit lön. Om denna grupp begränsas till muslimska immigranter blir tendenserna tydligare. Många i denna begränsade grupp visar sig vara lättkränkta av politiken, vilken administreras av representanter från grupp 1 och 3. Detta ogillas, då man inte vill underordna sig någon utanför den egna gruppen.

Genom att bilda kulturföreningar och infiltrera grupp 1 erhålls skattefinansierade kulturbidrag. Vidare bemöter man ofta kritik med nödlögner (om IS-dåd: ”detta är inte islam”) eller tillgrips personangrepp, genom att utmåla kritikern som exempelvis: islamofob, rasist, hora.

3. Nettoskatte-betalande traditionalister

Till denna grupp, som kan kallas den tysta majoriteten, räknas individer som över tid för sitt uppehälles skull konsumerar mer inkomster från egen vit lön än från bidrag. I mer än två decennier har de allra flesta inom denna grupp valt att tiga. Nu har emellertid Internet möjliggjort för allt fler att ganska enkelt göra sin åsikt spridd.

Varje nyhetsförmedlare (främst från grupp 1) som har anammat en benägenhet att inte kommunicera negativa nyheter, kommer snart se någon annan som gör det, och då ”äger” denne annan nyheten ifråga. Motdraget (från grupp 1) har blivit att lättvindigt kalla negativa nyheter för ”Fake News”.

I årets valrörelse kommer troligen ”paj-kastning” att ske beträffande jobben, eftersom där finns ett angeläget och oöverskådligt utrymme för ”komparation av statistik”.

Enligt de statistiska definitionerna torde ”sysselsättning” och ”arbetslöshet” mycket väl kunna bli betraktade som Fake News, eftersom begreppen ifråga ger en skev bild av verkligheten. Ovannämnda termer/begrepp borde därför kompletteras med Arbetsgrad.

ARBETSGRAD (A) = ett mått i procent, vilket motsvarar inkomst av eget, osubventionerat arbete (= lön) och detta utan ev. försörjningsstöd o.d. (= stöd), enligt formeln:

A = (lön x 100) / (lön + stöd)

A kan mätas individuellt eller redovisas som medelvärdet inom ett kollektiv. A:s mätetal framstår som ärligare än våra nuvarande mått på ”sysselsättning” respektive ”arbetslöshet”.

När A är ungefär 77 % blir välfärden betald.

Det är naturligtvis viktigt ur demokratisynpunkt att få veta, hur A ser ut inom en viss grupp eller i  ett visst område.

Att få folk i arbete (+ svenskkunskaper) är helt avgörande för välfärden hävdar många politiker, som då använder nedanstående, nästan obegripliga statistikmodell.

Arbetsmarknadssituationen enligt den officiella statistikmodellens uppbyggnad. (Mätningen gjordes för något år sedan, men situationen torde vara ungefär densamma idag. Procentsiffrorna är avrundade.)

100 % Befolkningen 15-74 år, vilken uppdelas i: ”i arbetskraften” och ”ej i arbetskraften”
          72 % ”i arbetskraften”, vilken uppdelas i: sysselsatta och arbetslösa
                   66 % Sysselsatta, vilka uppdelas i: ”i arbete” och frånvarande
                            59 % ”i arbete”
                              7 % frånvarande
                     6 % arbetslösa
28 % ”ej i arbetskraften”, vilken uppdelas i: ”velat arbeta” och ”ej velat arbeta”
                    5 % ”velat arbeta”, vilka uppdelas i: ”latenta arbetssökande” och ”förhindrade att arbeta”
                           3,5 % ”latenta arbetssökande”
                           1,5 % ”förhindrade att arbeta”
                  23 % ”ej velat arbeta”

Förklaringar

—Ej i arbetskraften:

Personer som varken är sysselsatta eller arbetslösa.

—Sysselsatta:

Arbetstagare eller arbetsgivare som arbetar minst en timme per vecka med eller utan samhällsbidrag, eller som oavlönad medhjälpare i företag tillhörande någon i samma hushåll. (Ärligare vore att redovisa: Grad av egenförsörjning utan bidrag.)

—Förvärvsarbetande:

Svenskfödda cirka 82 %, utlandsfödda cirka 59 %. (Alltså något annorlunda siffror än 2016 ovan, vilket visar att värdena kan variera.)

—Arbetslösa:

Personer som är utan arbete + söker arbete + kan ta ett arbete (=> 3 krav). (Cirka 4 gånger högre för utlandsfödda än för svenskfödda.)

—Ej velat arbeta:

Pensionärer (13 %), heltidsstuderande (5 %), långtidssjuka utan arbete (4 %), övriga (1 %).

—Latent arbetssökande:

Deltidsstuderande utan arbete, hemarbetande som ej är arbetslösa. (96 000 personer varav 34 000 utlandsfödda)

—Förhindrade att arbeta:

Personer inom exempelvis tvångsvård.

—Frånvarande:

Personer som har semester eller är lediga.

Svartjobben syns inte alls i den här statistiken.

De asymmetriska motsättningsmetoder som idag förekommer mellan grupperna 1-3 måste börja diskuteras, om de ska kunna lösas på ett önskvärt sätt. Särskilt allvarligt blir det, när grupp 3 på allvar börjar protestera mot att grupp 1:s ”orättvisa” bidragspolitik, eftersom denna otillbörligt gynnar grupp 2 på grupp 3:s bekostnad.

”Den, som ej ser branden för alla lågorna, ger dej kalla handen till plågorna.”