Politiskt bedgägeri?

Tilliten till politiken och dess företrädare måste finnas. Otillbörligt beteende t.ex. insinuant skuldbeläggning, oriktig faktapresentation och/eller driven särbehandling (”du får inte vara med”) kan ses som ideologisk moralondska.

När partierna, massmedierna, akademierna, kommunerna, kulturutbuden, riksföreningarna, särintressena osv. har gjorts beroende av statlig bidragsfinansiering, blir samhällsutvecklingen mycket lättare enfaldig. Den s.k. åsiktskorridoren och DÖ är utmärkta exempel på detta.

Alla våra politiska rikspartier gör problemformuleringsanalyser e.d., vilka sedan prioriteras efter angelägenhetsgrad. Varje parti får på så sätt en åtgärdslista, där dess politik klargörs, och det är denna som ska motivera väljarna att rösta på just den politiken. Här gäller det att både analysera och prioritera rätt. Ju mer partiets viljeyttring/strävan/målsättning överensstämmer med folkets behovsuppfattning desto bättre

Sedan tillkommer trovärdigheten, vilken med största sannolikhet är helt utslagsgivande. Tilliten till politiken och dess företrädare måste finnas. Otillbörligt beteende t.ex. insinuant skuldbeläggning, oriktig faktapresentation och/eller driven särbehandling (”du får inte vara med”) kan ses som ideologisk moralondska. Ifall partiernas mest framträdande representanter har en uppförandekod, som tillåter otillbörligt beteende, kan detta ses som en demokratiinskränkning.

Politiska åtgärder (hos vissa partiers ungdomsförbund), där åsiktsbegränsning och yttrandefrihets-bekämpning gör sig gällande, motverkar våra demokratiska rättigheter. Ett exempel härvidlag utgör ex. begreppet främlingsfientlig, som globalister och mångkulturalister i brist på fakta har använt mot meningsmotståndare för att genom en sådan ”brunsmetning” få tyst på deras kritik.

”Partier med gömda glömda löss i sina fanor, censurerar i sanning sina anor.”

Den, som har förordat en annan migrationspolitik, så att vi fick färre invandrare… den ska (med  osaklig logik) anses vara främlingsfientlig.

Den, som har förordat en annan sjukvårdspolitik, så att vi fick färre patienter… ska den (med osaklig logik) anses vara sjuklingsfientlig?

Om Sverige med oförändrade förutsättningar fortsätter att ha en befolkningstillväxt  på 1 % om året, innebär det en fördubblad befolkning inom cirka 70 år, alltså inom en mansålder. Det blir faktiskt invandrarna plus deras födelseöverskott och ingenting annat, som då har svarat för i stort sett hela ökningen, och merparten har samtidigt varit manliga muslimer. Redan 2017 hade 24,1 % av befolkningen (enl. SCB) utländsk bakgrund.

Vad kan en sådan demografisk förändring komma att innebära vad gäller: 1) ekonomi–resurser? 2) resurser–välfärd? 3) välfärd–trygghet? 4) trygghet–kriminalitet? 5) kriminalitet–kultur? 6) kultur–demokrati?

1+2) Nationalekonomen Joakim Ruist omtalade i SVT Aktuellt 31 maj 2018, att den genomsnittlige invandraren kostar det svenska folkhushållet 74 000 kr per år under hela sitt liv (drygt 6 100 kr/mån). Den genomsnittlige invandraren lever 58 år i Sverige. För varje invandrare, som får stanna i landet, måste skattebetalarna således satsa nästan 4,3 miljoner kr. Satsningen utarmar samhällets resurser.

Samhällets utarmade resurser får allt fler skattebetalare redan nu känna av i form av sämre välfärd. Många sjuka och nästan alla pensionärer har redan drabbats. Folkökningen medför en allt större trängsel på samhällets institutioner (såsom förskolor, skolor, sjukhus, fängelser, socialkontor, äldreboenden osv.), då en samordnad utbyggnad av dessa lider av ”politisk” eftersläpning.

3+4) Kompetensförsörjningen gällande samhällets anställda måste fungera om välfärden och därmed tryggheten ska bibehållas. För tillfället saknas t.ex. lärare, sjuksköterskor och poliser. Det gör att samhällets service generellt sett blir svårare att utnyttja samt får en sjunkande kvalitet. En annan aspekt beträffande minskad trygghet beror på den ökade kriminaliteten.

Statistik från både Sverige och utlandet visar, att invandrare är överrepresenterade, när det gäller bl.a. grova våldsbrott och sexualbrott. De senare har 1975-2017 ökat med över 600 % vilket varken motsvaras av folkökningen eller begreppsförändringen. Kvinnosynen, där svenska flickor/kvinnor betraktas som otrogna horor, ska nog ses som den troligaste orsaken till denna våldsbenägenhet.

5-6) Om det vore så, som regeringen m.fl. hävdar, att nämnda våldsbenägenhet istället orsakas av socialt utanförskap, så borde övergreppen fördelas ganska lika mellan alla kulturella grupperingar i ett socialt utanförskap. Så förhåller det sig dock inte, varför man bör se kulturell indoktrinering som det kanske främsta skälet. Med fel ingångsvärden i kriminalpolitiken kan tryggheten aldrig garanteras eller upprätthållas.

I det svenska samhället finns nu flera politiska/religiösa sammanslutningar med extremistkaraktär. Dessa sätter sig över våra gällande demokratiska spelregler. Ifall extremismen stärks, kan resultatet bli, att det s.k. samhällskontraktet inte kan upprätthållas, och då är vår demokrati illa ute.

Politiska paradoxer

De partier, vilka förespråkar den generösaste INVANDRINGSPOLITIKEN (med åtminstone en procents befolkningsökning/år)… är också de partier, vilka påstår sig värna allra mest om:

MILJÖN – Varje människa förbrukar energi, ju större befolkning desto mer energi! Inget parti har hittills visat, att energiåtgången kan minskas hos en växande befolkning (trots effektiviseringar och övergång till förnybar energi).

JÄMSTÄLLDHETEN – Alla människor är lika i värdighet. Denna sanning erkänner dock inte rättrogna muslimer, för vilka vi är ”de otrogna”. Inget parti har hittills visat, att principen om allas lika värdighet kan fungera med allt fler muslimer i landet och en allt större könsobalans.

KULTUREN – Yttringar utifrån identiteten och mentaliteten samt regelverk, seder och bruk kan vi definiera som den värdegemenskap, vilken formar vår ”kultur”. Om invandrare vägrar assimilation (FN:s ordval) uppstår parallellsamhällen. Inget parti har hittills visat, hur anpassningen till det svenska samhället ska kunna ske.

DEMOKRATIN – Ur svensk, sekulär aspekt är islam demokratifientligt. Inget parti har hittills visat, att demokratin kan bibehållas (efter omkring år 2050), då muslimerna kommer att utgöra landets majoritetsbefolkning.

”Den, som ej ser branden för alla lågorna, ger dej kalla handen till plågorna.”