Klockan tickar och tiden lider

Ordet ”värdegrund” är något av ett konstruerat och odefinierat kollektiv, dvs. ett gruppbegrepp för substantiv/uttryck med en viss gemenskap  t.ex. personal, frukt, farkost, vänskap osv. ”Värdegrund” kan ses som folkets/folkgruppens gemensamma syn- och uttryckssätt – en förklaring som gäller i denna text. Ordet ”värdegrund” förekommer bara i Sverige och lite i Norge.

Den traditionellt svenska värdegrunden har under ungefär 1000 år utformats av landets folk och religion… alltså något som människorna har indoktrinerats med och sedan trott på. Inom en tolererad variabel definierar denna värdegrund svenskens attityder, mentalitet, seder och bruk. (Man kan uppleva att den åsyftade toleransen är och har varit bristfällig vad gäller ex. samer, skåningar och romer.)

Värdegrunden fungerar som en identitetsmarkör. Under 1800-talets nationalromantik i Sverige skapades det delvis inkorrekta uttrycket ”det svenska folket”, då detta avsåg alla medborgare i landet. Ingen hänsyn togs således till våra folkgrupper/nationer med en delvis osvensk identitet t.ex. samer, skåningar och romer. Först efter EU-inträdet blev staten tvungen att erkänna ett antal minoritetsnationer men glömde då medvetet bort bl.a. skåningar och gutar.

Minoritetsnationer

Eftersom minoritetsnationer (= folkgrupper) skall ges särskilda villkor för att kunna främja och utveckla sin särart, ville centralstatens företrädare naturligtvis erkänna så få och så ”ofarliga” minoritetsnationer som möjligt. Folkgrupper (= nationer) vilka bebor ett definierbart territorium t.ex. skåningar och gutar kom inte alls ifråga. Kanske kan förklaringen till detta vara, att då måste staten förmodligen även avstå direkt makt till en mera självstyrande folkgrupp.

Det måste påpekas, dels att ordet nation betyder såväl folk/folkgrupp som stat/rike, dels att sentida invandrargrupper inte avses, då det gäller minoritetsnationer enligt ovan.

Tre olika värdegrunder

Det tycks som om Sverige för närvarande är behäftat med tre olika värdegrunder.

  1. Folklighetens värdegrund, har utvecklats i landet under de senaste 1000 åren, då Sverige hade fått rikskungar och kristendom. Vår almanacka, våra förnamn, vår historia, våra seder och vår sekulära demokrati ihop med landets regelverk kan ses som påverkade av denna värdegrund, som således är nationellt framsprungen.
  2. Lika-övertrons värdegrund, har sedan 1968 fått ett allt fastare grepp över politiken och massmedia. Grundtanken, som lyder: ”Alla människors lika värde”, har trots sin oriktighet fått stor spridning. (I andra länder heter det inte ”värde” utan ”värdighet”, vilket ju är korrekt.) Är det helt enkelt frågan om en medvetet socialistisk felöversättning av FN-konventionens ”dignity”? Den allmänt förekommande värderingen av åsikter i godhet eller elakhet/extremism/populism tillhör också denna värdegrunds konstruerade floskler.
  3. Olika-övertrons värdegrund, har sedan slutet av 1900-talet tillåtits etablera sig i landet. Denna värdegrund företräds av bekännare till islam. Där har man olika syn på rättrogna och otrogna, på män och kvinnor, på underkastelse och frihet, på segregation och integration, på heder och tolerans, på teokrati och demokrati, på krig (jihad) och samexistens osv.

Naturligtvis måste ett fungerande samhälle ha en enda definierad värdegrund, vilken gäller för alla och envar i samhället. Viktigast är då ett gemensamt regelverk. Får vi flera olika lagsystem, så splittras samhället. För närvarande tycks maktens värdegrund (nummer 2 ovan) – hur otroligt detta än låter – ha samverkat mest med värdegrund nummer 3. Trenden är emellertid, att detta samröre uppvisar allt fler (och tidigare medvetet dolda) misshälligheter.

Vilken värdegrund kommer gälla i Sverige?

Vad som kommer att hända vet självfallet ingen. Men om värdegrund nummer 2 krymper till en obetydlighet på grund av sin felaktiga grundsats, ställs folklighetens värdegrund mot olika-övertrons värdegrund. Med en sannolikhet gränsande intill visshet vet vi, att värdegrund nummer 3 inte frivilligt kommer att samverka med eller i demokratisk ordning underordna sig någon annan värdegrund. Hellre skapar man parallella samhällen.

Denna segregrationsfundamentalism är föreskriven i koranen och således ansedd som helig. På olika sätt tillåts islam att manifestera sin närvaro i samhället… och hela tiden bryts ny mark. Även den nu vanligt förekommande slöjan, hijab, måste ses som ett tecken på islams närvaro i samhället och därmed också som en symbol för den segregation samt de övriga distinktioner, vilka olika-övertrons värdegrund (nummer 3 ovan) förespråkar.

Ska islam bli betraktad som en invasiv art/ism/yttring i det svenska samhället? Vid ett ”nej” händer ingenting och det blir därför det enklaste svaret. Vid ett ”ja” måste politikerna prestera ett tydligt åtgärdsprogram i god demokratisk ordning. I nuläget ses detta troligen som ett oöverstigligt hinder. JA-möjligheten kommer emellertid snart att helt ha gått förlorad. Inom en enda generation påstår forskarna nämligen, att Sveriges majoritetsbefolkning kommer att utgöras av muslimer.

Då kan man inte utesluta, att alla i Sverige kommer att omfattas av olika-övertrons värdegrund.

”Den, som ej ser branden för alla lågorna, ger dej kalla handen till plågorna.”