Den statsbärande politikens uppgång och ?

Efter ”Kosackvalet” 1928 började socialdemokraterna anamma en politik, som skulle visa sig bli statsbärande 1932-1976. Under den tiden kombinerade staten marknadsekonomi med socialt ansvar, vilket grundlade den nationella välfärd som etablerades. Såväl det homogena folket som politikerna bakom den nationella välfärden anammade tesen ”Gör din plikt, kräv din rätt!”

Även om utvecklingen i stort fungerade positivt, så fanns det ”enskildheter” som behövde och fortfarande behöver belysas t.ex. den svenska rasbiologin, steriliseringen av ”undermåligt folkmaterial”, fosterbarnsplaceringarna, lobotomibehandlingen, Vipeholmprojektet, kollektiv- och organisationsanslutningen (till S) samt våra 14 ”koncentrationsläger”. Nämnda”enskildheter” visar alla prov på maktmissbruk, och därför har de i görligaste mån blivit maximalt nedtystade.

Två personer, vilka har haft modet att offentligt våga protestera mot förekommande maktmissbruk som de kände till, är Torgny Segerstedt och Vilhelm Moberg. Dessa båda har i efterhand hedrats för sina insatser. I motsats till dagens globalister/brunsmetare skilde de noggrant på folklig moral-nationalism (=patriotism) och politisk national-socialism (=nazism)

Folklig moral-nationalism kan ses som stolthetens positiva känsla av samhörighet.

Politisk national-socialism kan ses som masspsykosens negativa känsla av underdånighet.

Så här skrev Torgny Segerstedt. ”Vår generation måste fatta posto på den sida i striden för rätt och vett och frihet, där våra fäder stått. Inget tummande på svenskheten fördrages.” Citatet visar hur vår kanske främste nazi-motståndare står upp för patriotismen. I dagens Sverige verkar många i maktetablissemanget  inte vilja eller kunna skilja på patriotism och nazism, eftersom de syns har blivit förblindade av globalismens idéer.

Det som en gång skapade den statsbärande politikens nationella välfärd håller nu på att kollapsa, genom att samma välfärd har ”globaliserats”. Detta har inte kunnat ske utan ett sådant dolt maktmissbruk, som vi vanligtvis benämner åsiktsbegränsning (=”åsiktskorridoren”).

Globalismen propagerar såsom nutida politisk trend i västvärlden för medmänsklighetskonceptet, vilket sprids av en hel del länders etablissemang/makthavare samt anhängare av en känslofrälst aktivism t.ex. feminister, migrationslobbyister, klimatalarmister osv. Det är dessa vi ser och hör, och de styrs av globalismens ”osynliga” krafter (=världens mäktigaste kapitalism i form av storbanker, finansinstitut och industrikoncerner samt den korrekta politiken och dess byråkrati).

”Internationella fördrag bör ha prioritet över nationell suveränitet.” (Civil Rights Defenders, dec. 2015) Det är precis vad som händer, ifall FN:s Global Compact från 2018-12-13 ratificeras.

Nationalismen (anti-globalismen) agerar som en nutida politisk trend i västvärlden enligt medborgarskapsprincipen, vilken främst stöds av vissa länders regeringar samt alternativmedia, faktafantaster och populister. Det vi hör och ser är oftast faktamässig opposition mot dels migration dels korrupta, överstatliga organisationer typ FN och EU. Nationalismen vill i motsats till globalismen stärka nationalstaten och då måste den fria migrationen stoppas, eftersom den försvagar nationalstaten.

Nationalismens syn på globalismen kan internt för svenskens del utläsas som, att egennyttiga mångkulturalister och deras organisationer högst sannolikt måste betrakta Sverige som ”bördig mark”, där en överlägset nedlåtande elit inte bara av makthavare utan även av den politiska byråkratins militanta funktionärer helst vill göra statens institutioner till verktyg för sin åskådnings hegemoni, genom att nedmontera vårt samhälles etablerade värderingar gällande familjen, kulturen, traditionen, välfärden och patriotismen.

Förr hörde man i Sverige endast demokratins förutsättning:

”Jag delar inte dina åsikter, men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem.” (Voltaire)

Nu anar man i Sverige allt oftare underkastelsens förutsättning:

”Jag delar inte dina åsikter, och jag är beredd att döda för min rätt att förgöra dem.” (totalitarist)

Om endast godkända, goda åsikter får framföras, innebär åtgärden, att det måste finnas ”politiska skyddsobjekt”, vilka absolut inte får belastas… inte ens av sanningsenliga fakta. NTU (Nationell trygghetsundersökning) konstaterar att samhället har drabbats av ökad brottslighet, ökad utsatthet och ökad otrygghet, men anger inga orsaker utöver en kanske ökad anmälningsbenägenhet.

I ovanstående undersökningsresultat presenteras ingen egentlig orsak, vilket enligt mitt synsätt beror på den omständigheten att det föreligger ett ”politiskt skyddsobjekt”. Om vissa politiska företeelser mörkas/censureras, urholkas sanningen och demokratin, och just sådant verkar vara en sedan länge pågående process här i landet.

Migrationspolitiken är ett utmärkt exempel på ett omhuldat ”politiskt skyddsobjekt”, eftersom dess samhällseffekter inte belyses allsidigt av journalistiken i Makt-Stim-Media (t.ex. SVT, SR, DN, SvD, AB, SDS). Även om åsyftade samhällseffekter ”vinklas”, så får man en uppfattning om invandringens betydelse enbart genom ordmängden, som används i Makt-Stim-Media samt på olika Internet-forum.

Ifall nationalisterna inte lyckas stoppa landets pågående globalisering/mångkultursatsning, så kommer det Sverige som vi har lärt känna, älska och hedra att vara borta om cirka 75 år. Vilka av samhället finansierade verksamheter stressas inte redan nu av invandringen?

”Den, som ej ser branden för alla lågorna, ger dej kalla handen till plågorna.”