Den kosmopolitiska kraftmätningen

Gula västarna
De nationella protesterna mot globalisterna har blivit mer och mer tydliga: ”America first”, ”Brexit”, ”Visegrad-länderna”, Bolsonaro, allt starkare nationell parti-politisk opposition i allt fler länder och i viss mån ”de gula västarna”, som protesterar mot den ekonomiska utarmningen.

Överallt i den demokratiska världen pågår en kraftmätning mellan globalismen och olika nationella rörelser (här med samlingsnamnet anti-globalismen). Oanat för folk i allmänhet gäller konflikten främst, vem som ska äga tolkningsföreträdet, dvs. inneha rätten att redogöra för beskrivningen av verkligheten. Denna tolkas nämligen olika. Det gäller ju att behärska opinionsbildningen.

Under flera decennier har globalisterna ägt tolkningsföreträdet. De har då beskrivit skeendet genom att dölja sina kapitalistiska målsättningar bakom en universell ”medmänsklighet” eller”godhet”. De har då fokuserat på exempelvis: öppna gränser, fri migration, miljökrav, klimathot, U-hjälp och undertryckta grupper (= den bortglömda periferin). I denna godhets-indoktrinering av folket har Sverige högst sannolikt ”gått före”.

Den postmoderna genusdoktrinen tar nationellt fasta på ”den bortglömda periferin” och menar att samhället består av grupper, vilka ständigt konkurrerar med varandra. Syftet är att bedriva en politik som framhäver förment undertryckta grupper (vad gäller t.ex. kön, ras, etnicitet, religion, sexualitet, politik, ålder, assistansbehov) och detta på de andra gruppernas bekostnad. Därmed innehåller genusdoktrinen en inbyggd diskriminering i grundtanken, vilken ändå framställs som medmänsklig.

Förr hävdades att lika förutsättningar skulle gälla för alla (folkhemsidealet).

Nu hävdas att så lika ekonomiskt utfall som möjligt ska gälla för alla (politiskt-korrekt-idealet).

Vidare hävdas av ”globalist-aktivister” att ojämlikhet beror på diskriminering, dvs. på orsaker utanför gruppens kontroll… därför ska gruppindividerna ha ansvarsfrihet och kompenseras med bidrag från samhället.

”Genom feminismen i dess semantiska tolkning lär man diskriminera hälften av all befolkning.”

I flera av dessa aktivistiska grupper (ej sällan bidragsförsörjda) har man samlats kring ett gemensamt tema, vilket ofta präglas av protest mot någonting, men som lika ofta saknar en positiv viljeyttring med konsekvensanalys. Om ni får som ni vill, hur ska man göra istället och vilka blir följdverkningarna? Den frågan ställer journalisterna alltför sällan. En annan aspekt: Om ex. en till stor del samhällsfinansierad (och styrd?) naturskyddsförening klagar på miljöförstöring, så kan Naturskyddsverket tilldelas mer pengar. (Hoppsan!)

Globalisternas främsta strävan är naturligtvis att stärka sin kapitalistiska maktbas, vilket för naiva utomstående och många av deras aktivister döljs i propagandan om ”medmänsklighet”. Det absolut största hindret utgörs av nationalstaterna med sin demokratiska rättsordning. Därför infiltrerar och gynnar globalisterna organisationer med korrupt, överstatlig makt såsom FN och EU.

Kapitalets spelregler gäller och dessa behärskar globalisterna och då framförallt deras grå eminenser. En metod för dessa blir därför att underminera nationalstaternas ekonomi. Migration, miljökrav, klimatåtgärder och U-landsbistånd är kostsamma projekt för berörda länder. En annan metod för att försvaga berörda mottagarländer blir desintegration, dvs. av ”olikhetsskäl” kan migranter ta avstånd från mottagarlandets fundamentala värderingar och samhällsskick.

Vi styrs av våra föreställningar, vilka främst förmedlas av eliten. Alla anspråk på objektivitet, sanning och allmänintresse från press och opinionsskapare måste avslöja maktspelet samt korrupta makthavare (Walter Lippmann, 1920-talet). Situationen tycks nu, genom globalisternas långvariga lobbyverksamhet, ha blivit den omvända, så att skattefinansierad press, radio och TV fungerar som maktens sofistikerade propagandainstrument samt som deras verbala mobbing-aktörer.

Globalisterna har i flera decennier fått verka ostört. Därför har deras ”medmänskliga godhet” kommit att bli naivt anammad av väldigt många medborgare. Men så… några år in på 2000-talet började en opposition bli allt mer märkbar. Det var anti-globalismen, som tog sig lite olika uttryck i olika länder. En i stort genomgående strävan var migrationsmotstånd, vilket kom att utvecklas till en symbolfråga.

För att bemöta de faktaorienterade anti-globalisterna i deras ifrågasättanden valde globalisterna att använda känslo- eller floskelargument, såsom: ”Tycka-synd-om”, ”Sverige är ju ett rikt land”, ”Det här handlar om människor… inte om siffror”. Vidare insinuerades/påstods de anti-globalistiska företrädarna sakna medmänsklig godhet, varför de helt ogenerat kunde benämnas som främlingsfientliga populister, extremister, rasister osv. Den s.k. parti-mobbingen uppstod.

Efter hand som tiden gick avslöjades dock fler och fler globalistiska osanningar, framförallt rörande migrationen. Denna framstår nu som det svenska samhällets allra största problemkälla. Vilken skattefinansierad verksamhet stressas inte av migrationen? Denna ska ändå inte minskas i omfattning enligt de nya makthavarnas s.k. björklööven-agenda. ”Fel ska, med än mer av samma fel, bekämpas!”

Vilka mer än globalisterna ser som Sveriges kap… invasiv, klanfostrad röstboskap?

De nationella protesterna mot globalisterna har blivit mer och mer tydliga: ”America first”, ”Brexit”, ”Visegrad-länderna”, Bolsonaro, allt starkare nationell parti-politisk opposition i allt fler länder och i viss mån ”de gula västarna”, som protesterar mot den ekonomiska utarmningen. ”Europas makthavare lever i förnekelse, gömmer sig bakom naivitet, och låter sig underkastas. Det är Europa som koloniseras nu.” (Chris Forsne, Ledarsidorna 2019-01-20)

”Om maktens förvrängning bli till nazism, bli dess egen bortträngning som rasism.”

Den pågående kosmopolitiska kraftmätningen mellan globalister och anti-globalister, gjordes tydlig i regeringsförklaringens inledningsanförande (21/1 2019): ”Runt om i Europa breder högerextrema rörelser ut sig. I flera länder har krafter med en antidemokratisk agenda nått ända fram till regeringsmakten. Men i Sverige står vi upp för människors lika värde. Vi väljer en annan väg.” Regeringen väljer den globalistiska vägen… mot en (som det tycks) majoritet av folket.

”Den, som ej ser branden för alla lågorna, ger dej kalla handen till plågorna.”