Härska och hyckla

Om demokratins förtroendevalda politiker väljer att nonchalera folkviljan och istället prioritera taktik, ideologi och maktbegär, så kan folkets makt över politiken gå förlorad. Detta har i olika omfattning skett förr och kan ske igen. Därför vore nog en återblick från år 1900 fram till idag något att titta närmare på.

Inrikespolitiken kan då beskrivas med tre ord: 1.orättvis → 2.lagom→ 3.måttlös.

1. Tiden präglades av kamp för minskad orättvisa… alltså för rösträtt, för bättre sociala villkor, för bättre arbetsförhållanden, för bättre bostäder, för bättre kunskap osv.

Samhällsomvandling med hjälp av folkrörelser åstadkoms.

2. Tiden präglades av lugn och framåtanda och Sverige blev ”lagomlandet”…  ”miljonprogrammet” sågs med tillfredsställelse, likaså vård-skola-omsorg, likaså radio-TV, likaså stad-landsbygd osv.

Samhörighet med hjälp av kärnfamiljen och folkhemmet åstadkoms.

3. Tiden präglades/präglas av nya och måttlösa skillnader…  mellan arbetande – arbetslösa, mellan arbetande – ålderspensionärer, mellan svenskar – invandrare, mellan valda – väljare osv.

Samhällsomvandling med hjälp av mångkultur åstadkoms.

PK-politik (Politiskt Korrekt politik) genomsyrar så gott som hela det svenska samhället. Att det har kunnat bli så, beror nog mest på ”de små stegens låghet”. Genom att enträget insinuera och kraftfullt driva linjen att PK:s åsikter är goda, har dessa kunnat upphöjas till sanningar. Deras gemensamma och åsiktsbegränsande nämnare har fått namnet ”åsiktskorridoren”.

Då PK-politiken sätter känsla före faktakunskap (=lärdomsförakt), har skolan måst bearbetas genom en förödande pekpinnepropaganda. Faktakunskap blev papegojkunskap. Genomgång via katederundervisning blev till gammaldags klosterskolemetod. Traditionell kunskapsinhämtning blev ”fri forskning”. Lärare blev ”oordningsvakt”. Läxor och betyg blev otyg. Aktivistiskt elevskolk i pliktskolan blev ”legal skolstrejk”.

”I en värld full av flärd är kunskap från artist… mer värd än från specialist.”

När kunskapsraset uppdagades genom PISA, kunde makthavarnas osanningar om skolan inte längre döljas. Hur förhåller det sig med andra negativa symtom i det svenska samhället… Sjukvården? Omsorgen? Polisen? Försvaret? Järnvägen? … för att nämna några. PK-staten har trängt ut icke statsfromma idéer ur det civila samhället. Därför har PK-ismen kunnat bli betraktad som en förment folklig konsensus.

En annan tydliggjord PK-tendens är att betrakta… skyldiga maktlösa som oansvariga offer (en grupp), medan oskyldiga makthavare görs till ansvariga beslutsfattare (en annan grupp), vilket följer en förutbestämd mall i nyheter, debatter och intervjuer. Har man inte ställt grupp mot grupp, då exempelvis miljardmobilisering åstadkoms rörande ensamkommande ”flyktingbarn”, samtidigt som uteliggare och fattigpensionärer bemöts med likgiltighet?

Genom politikens försorg har olika samhällsgrupperingar uppstått. Här nedan följer några:

  • Den politikhycklande härskar-klicken vilken bestämmer över resurserna.
  • Den välfärdskommersiella moral-kolossen vilken fördelar resurserna.
  • Den överutnyttjade medel-klassen vilken bidrar med resurserna.
  • Den långtidstrogna bidrags-hopen vilken utnyttjar resurserna.
  • Den korridorkorrekta åsikts-kören vilken hyllar resurserna.

I den här uppställningen är det endast medel-klassen som inte är skattefinansierad. Moral-kolossen, bidrags-hopen och åsikts-kören, vilka mestadels är skattefinansierade, kan ses som mer eller mindre aktiva lobbygrupper åt härskar-klicken.

Utrikespolitiken, som alltid har gällt landets förhållande till utländsk makt, har också påverkat inrikespolitiken och detta i än mer försåtliga former. Detta beror på PK-ismens globalistiska strävanden.

”De sanna globalisternas är inte främst lojala mot ’Sveriges väl’ utan mot ’mänsklighetens själ’.”

Den imperialistiska socialismens fyra mest invasiva och auktoritära ideologier (= expansion plus envälde/totalitarism) runt om i världen efter år 1900:

1–Stats-socialism = kommunism, eftersträvar proletariatets diktatur genom bekämpande av klassfiender med hjälp av bl.a. ”nyttiga idioter”

2–National-socialism = nazism, eftersträvar ariernas diktatur genom bekämpande av rasfiender med hjälp av bl.a. ”brunskjortor”

3–Umma-socialism = islamism, eftersträvar kalifatets diktatur genom bekämpande av religionsfiender med hjälp av bl.a.”jihadister”

4–Moral-socialism = globalism, eftersträvar korrekthetens ”diktatur” genom bekämpande av värdegrundsfiender med hjälp av bl.a.”aktivister”

Sedan flera decennier tillbaka präglas den svenska politiken av moral-socialism (nummer. 4 ovan), varvid både kommunistiska och islamistiska tendenser har accepterats… men definitivt inte nazistiska. Den oppositionella moral-nationalismen eller moral-patriotismen med ”Sveriges väl” för ögonen har därför anklagats för just nazism eller ”populism”.

Populism är en politisk idé, där en korrupt elit till följd av maktmissbruk anses ha fjärmat sig från folket (populus på latin, då begreppet populism uppstod i romarriket). Populism är således en folkligt förankrad proteströrelse. Att jämföra den svenska populismen med nazism framstår som en naiv och kanske oanad bluff, som appellerar till okunnighet… Beträffande ”faktaresistens” går ju Sverige (till följd av skolans omvandling med allt mer bristande kunskapsresultat) verkligen före.

Man skulle kunna tro, att globalisternas slutmål är en ”världsregering” i händerna på storfinansen. Varför skulle globalisterna annars infiltrera och försöka få en maktposition i sådana överstatliga sammanslutningar som exempelvis FN och EU. Deras politik har ju i globalistisk anda mer och mer gått ut på att minska nationalstaternas självbestämmande, inte minst vad gäller migrationen.

Eftersom PK-ismen och globalisterna en längre tid har styrt medieutbudet och olika trender, slår dessa ner på förekommande motstånd/opposition med de medel som står till buds, även oärliga. Därför ges en överdrivet negativ bild av personer och faktabaserade uppfattningar, som företräder en nationell agenda och som samtidigt motarbetar ökad överstatlighet.

Överstatliga och världskommersiella maktkonstellationer måste växa för att inte förlora sin position… därför försöker dessa nu öka sitt inflytande på global nivå genom att påverka såväl internationella organisationer som medgörliga stater, däribland Sverige.

”Den, som ej ser branden för alla lågorna, ger dej kalla handen till plågorna.”