Knapphetens värderingar med strävsamhet och ett begränsat ansvar tycks ha präglat många av dagens äldre medborgare.
Överflödets värderingar med självgodhet och ett globaliserat ansvar tycks ha präglat många av dagens yngre medborgare.
Parasitära värderingar med rättrogenhet och ett klanbaserat ansvar tycks ha präglat många av dagens nyare medborgare.
Nämnda värderingar tycks ha så grundläggande åsiktsskillnader, att vi går mot ett kategorisamhälle med tämligen nybildade samhällsklasser, som har olika förutsättningar och utvecklingsmöjligheter.
(Med mentalt innanförskap menas här nedan, att ha anammat majoritetssamhällets värderingar.
Med socialt innanförskap avses, att mest få sin inkomst från offentliga arvoden eller bidrag/stöd.)
Sveriges tre huvudsakliga befolkningskategorier:
Den privilegierade klassen med både ett mentalt och socialt innanförskap samt liberala syften.
Den folkliga klassen med mentalt innanförskap och socialt utanförskap samt rationella syften.
Den perifera klassen med mentalt utanförskap och socialt innanförskap samt subventionssyften.
Hur man ska kunna överbrygga de uppkomna samhällssprickorna i landet, har varken de socialistiska (= ”vänsterpolitik”), de liberala (= ”mittenpolitik”) eller de konservativa (=”populistpolitik”) idéerna kunnat leverera något övertygande svar på. Det är för tillfället de två senare strömningarna, som har störst inflytande såväl i Sverige som i västvärlden.
Liberalismen (latin: libértas = frihet), som betonar individens frihet och gynnande av det gränslösa, hör nära samman med globalismen. Lite motsägelsefullt har man utifrån globala aspekter börjat agera för minskad frihet för vanligt folk. Man ska inte få transportera sig som man vill, och man ska inte få äta vad man vill. Även förslag, att man inte ska få tycka vad man vill, har antytts.
Konservatismen (latin: conservare = bevara), som betonar det försiktiga och det hävdvunna, hör nära samman med nationalismen av idag. Lite anmärkningsvärt har dessa båda anti-globalistiska inriktningar av makthavarna (= liberaler +globalister) fått beteckningen populism (latin: pópulus = folk). Detta kan endast innebära, att makthavarna måste se landets folk som en politisk motkraft.
Den stora, politiska skiljelinjen i nästan hela västvärlden går numera mellan liberalism/globalism och konservatism/nationalism. Detta märks i Sverige, bl.a. i debatter eller aktioner då det gäller klimatet, arbetslösheten och demokratin.
Klimatet handlar i stort sett bara om jordens uppvärmning till följd av utsläpp av koldioxid (CO2). Hur ser då de ungefärliga CO2-utsläppen ut per år enligt statistiken (R Oward, DGO 2019-02-22)?
Världen totalt släpper ut 33 444 miljoner ton CO2 och Sverige 48 miljoner ton CO2 (= 0,14 %).
Världens kolförbrukning ger en viss indikation på hur CO2-utsläppen kan fördelas: Kina 50 %, Indien 12 %, USA 9 %, Europa 8 % och övriga 21 %.
Sist men icke minst fastslår FN:s klimatpanel IPCC i sin rapport nummer 4, att människan orsakar 3 % av jordens samtliga CO2-utsläpp… de resterande 97 %-en står naturen själv för. Vad är det egentligen som liberalerna/globalisterna låter skolkande skolbarn hålla på med? Har vederhäftighet blivit ”väderhäftighet”?
Arbetslösheten tycks ha två grundfaktorer även i vårt land, nämligen: utbildningsnivå/skolgång och främlingskap dvs. utrikes födda. Detta framgår tydligt av nedanstående tabell. Så här ser statistiken ut för 2018.
Utlänningar med en till svensk arbetsmarknad icke-kompatibel kompetens kommer med största sannolikhet endast i undantagsfall att kunna ordna en egen försörjning i Sverige. De blir generellt sett en försörjningsbörda för det svenska folkhushållet. Därför bör invandringen, utöver kvotflyktingar i ett väl förankrat antal, blott och bart omfatta anställningsbara personer.
Vidare måste den statistiska definitionen för ”arbetslöshet” bli ordentligt tydliggjord och eventuellt förändras, så att den blir mer begriplig.
Demokratin, så som den är tänkt, sätts allt oftare ur spel av liberala företrädare. För dessa är nämligen makten viktigare än folkviljan. De liberala krafter, som vill försvaga nationalstaternas demokratier, agerar för:
- flytande valutor (så vi får naturliga växelkurser)
- fri rörelse för kapital (så vi får skatteparadis)
- fri handel (så vi slipper tullar)
- fri etableringsrätt (så vi kan investera i låglöneländer)
- privatisering av samhällsfunktioner (så vi får fler alternativ)
- öppna gränser med fri migration (så vi får mångkultur)
De som tjänar mest på dessa åtgärder är inte vanligt folk utan de redan rika globalisterna… helt enligt liberalismens grundtes, vilken hyllar den starkes rätt (”Darwin-socialism”).
När de politiska makthavarna har skaffat sig medie- och kulturkontroll, kan de börja ”fostra” folket, och då får vi ett otillbörligt naggande på demokratin. Detsamma gäller om viss politik med svepskäl såsom ”vi får inte ställa grupp mot grupp” blir så tabu-belagd, att denna inte kan diskuteras öppet. Minskad öppenhet är negativt för demokratin.
”Sanningen och tiden må sälla så gamman, men få så sällan gå samman.”
Dåtids-insikt ihop med nutids-politik skapar en optimistisk eller pessimistisk framtids-tro.
”Av obegripliga orsaker och genom politiskt opåverkbara påbud fann sig svenskarna vara främlingar i sitt eget land.”(Parafras ur ”Rivers of Blood” av Enoch Powel, 1968)
”Den, som ej ser branden för alla lågorna, ger dej kalla handen till plågorna.”