Utrotningshotad demokrati

USAs Högsta Domstol. I Sverige har statens inflytande över resurserna under 1900-talet mer än fördubblats. Det medför att statens makt över folket har påtagligt ökat. Sverige saknar en författningsdomstol!

En nation är en gemenskap, vilken (oavsett var någonstans) upprätthåller en rad karaktärsvärden, som bottnar såväl i det förflutna som i nuet. Inom den svenska nationen har en stats-liberal demokrati fått fäste. Grundsatserna har från början varit, att det skall finnas:

  1. okränkbara och lagstadgade rättigheter för varje medborgare i staten.
  2. ett system för att upprätthålla dessa rättigheter gentemot staten (= en författningsdomstol).
  3. allmänna och fria val med olika alternativ, vilkas utfall ska återspegla folkviljan i  maktutövningen inom staten.

I Sverige hyllas liberalismen såsom något väldigt positivt. Låt oss därför titta lite närmare på denna inriktning. Liberalism är idén om individens frihet, men denna frihet underblåser i sin autentiska idé  ”den starkes rätt” eller ”djungelns lag”. Empirin visar, att detta leder till sådana individskillnader, att en sorts liberal demokratifientlighet uppenbaras. Det visar sig tydligast, då den absolut starkast inblandade samhällsparten råkar vara staten och en författningsdomstol saknas (B ovan).

”I liberalismens dressyr bli välfärden för dyr.”

Liberal demokrati tar avstånd från representativ demokrati men hyllar begreppet värdegrund och dess ”godhet”. Därigenom har vi med liberal medverkan fått en ”värdegrundsdemokrati”, alltså inte en demokrati för dem med ”fel” värdegrund. Som exempel kan nämnas ”riksdagsmobbingen”, decemberöverenskommelsen och januariavtalet med Björklööven-agendan (C ovan samt nummer 2 och 3 nedan). Att makten sätter demokratin ur spel och hyllar detta, är ett hån mot folkviljan.

”Om misstron trumfar tron, missas relation.”

Liberalismen utgår ifrån att staten är god, och att den därför ska vara samhällets starkaste instans, samt att ökad styrka bara är bra. Statens del av BNP var på 1920-talet omkring 20 % och är idag  drygt 45 %. Statens inflytande över resurserna har under 1900-talet mer än fördubblats. Det medför att statens makt över folket har påtagligt ökat. Sverige saknar en författningsdomstol!

”Demokratifientlighet kan ses som misstrons suspekta realitet.”

Nu har vi nått dithän, att maktens partier kan komma med entydiga vallöften, vars motsatser blir giltiga efter valet. Det vittnar om ett väljarförakt (enligt den starkes rätt), där makten är viktigare än folket… här ses liberalismen i sitt nyöppnade nötskal.

Demokratifientlighet är ett handlingssätt, vilket stärker ambitionen att:      

  1. Ta makten med våld
  2. Frångå folkviljan eller kringgå denna
  3. Underblåsa en ideologiskt betingad ”hackordning”
  4. Vilseleda folket med ”vinklad känslosås”

”När nyhetsinnehållet fick ett syfte, blev det indoktrineringen som lyfte.”

Hela tiden är folket utsatt för de politiska parternas påverkans-maskinerier.I dessa motsättningar rörande olika åsikter är det viktigt att äga tolkningsföreträdet dvs. rätten att beskriva den gällande verkligheten.

  1. Fakta = sant sakläge
  2. Information = förklarande fakta
  3. Reklam = tendensiös information
  4. Propaganda = idealiserad reklam
  5. Indoktrinering = oanad propaganda
  6. Hjärntvätt = koncentrerad indoktrinering   

Ju mer verklighetsbeskrivningen (t.ex. den självgoda Sverigebilden) skiljer sig från den riktiga verkligheten, desto värre blir falskheten samt vilseledningen av folket (nummer 4 ovan). Här framstår bristen på objektiva fakta gällande invandringen och dess konsekvenser som den mest prioriterade ”stats-lögnen” hos de liberala företrädarna.

När ideologins känslor, tro och teser nonchalerar verklighetens/vetenskapens fakta, empiri och grundsatser, fastslår ideologins fördomar att dess dogmer aldrig kan ha fel… varför kritiker får framställas såsom dumma, onda och/eller otrogna.

”Känslans bekräftelsekrav utgör motsats till kvantitativt faktainnehav.”

De ovan beskrivna demokrati-hoten talas det sällan om i Sverige. Ändå har vi en sedan länge en pågående islamisering i samhället. Såsom det stora demokratispöket anger de liberala politikerna istället gärna”höger-populismen” (vilken osant jämförs med nazism). Populismen eftersträvar att tillämpa medborgarrättsprincipen, enligt vilken migranter måste kvalificera sig för medborgarskap och välfärd. Liberalismen vill praktisera medmänsklighetsprincipen, med bl.a. i stort sett fri migration utan välfärdsbegränsningar, vilket hittills varit den svenska godhets-modellen.

Diskrepans gånger kvantitet avlar enligt avlagt teorem… grunden till graden av problem.”

Detta innebär, att olikheter kombinerat med volymer skapar utmaningar i proportion därtill. Skulle något sådant åtgärdsprogram medföra en försämrad trygghet för medborgarna samt en minskad harmoni i samhället, så är den politiken fullkomligt förkastlig. Kanske råder kompetensbrist.

Samhället bygger på förståelse och ömsesidig hänsyn mellan människor, vilket lagar och regler ska syfta till att uppmuntra.

Kompetens + Respekt → Beundran

Beundran + Gemenskap → Attraktion

Attraktion + Gensvar → Tillgivenhet

Tillgivenhet + Självuppoffring → Förälskelse

Förälskelse + Samförstånd → Kärlek

Kärlek + Glädje → Lycka

Lycka + Ärlighet → Trygghet

Trygghet + Harmoni → Fullkomlighet (= slutmålet)

Förståelsen mellan enskilda människor kan i stort anses gälla även för grupper av människor. Ifall förståelsen mellan nationer (gemenskaper/folkgrupper) missgynnas/motarbetas uppstår lätt en misshällighet, där den nationen med störst våldskapital blir dominant. Det urholkar demokratin. Därför måste den demokratiska statsmakten inom sitt territorium minska både befintliga och framväxande nationers olagliga våldskapital.

Hoten mot vår demokrati kommer mest sannolikt inte från den demokratiska oppositionen utan från makthavarna själva, som i liberal anda stärker statens makt. Misslyckad politik döljer staten genom att tvinga kommunerna ta hand om statens vållade problem.

”Den, som ej ser branden för alla lågorna, ger dej kalla handen till plågorna.”