Ibland begår människor så fruktansvärda grymheter, att en tillämpbar laglig bestämmelse saknas. Sådan var situationen efter andra världskriget 1945. För att kunna döma de ansvariga nazisterna tillkom Nürnbergstadgan. Denna retroaktiva lagstiftning användes sedan vid den efterföljande rättegången, där de värsta förbrytarna dömdes till döden och avrättades.
Nu har vi en snarlik situation, sedan många IS-terrorister har tillfångatagits. EU:s länder har förberett sina lagar för just den här omständigheten genom att kriminalisera samröre med en terrororganisation… men det har inte Sverige förrän tidigast i augusti 2019! Sverige är därmed sist i EU. Dessutom blir straffsatserna lägre här än i andra länder och den blivande lagen saknar retroaktivitet (i motsats till Nürnbergstadgan).
Man kan lätt få intrycket, att terroristerna ska kunna få en fristad i Sverige.
Praxis sedan många år är att förbrytare ska dömas, där brottsligheten begicks. Nu vill vänsterfolket i Sverige ändå, att vi ska ta hem våra IS-deltagare s.k. ”ambulansförare” och döma dem här. Det betyder, att om vi gör på det viset, så får terroristerna knappast något straff alls. Redan nu lär det ju finnas drygt ett hundratal ostraffade terrorister, som har återvänt ”hem” och kan röra sig fritt i samhället, och för ytterligare hemvändare gäller ju samma lagar.
Anledningen till denna belägenhet torde ha uppstått på grund av en riksdagsmotion inlämnad av miljöpartisterna Mehmet Kaplan och Maria Ferm 2011. Resultatet av motionen blev, att personliga kopplingar till en terrororganisation var endast ett ”åsiktsbrott”, som inte kunde straffbeläggas. Motionen fick stöd av socialdemokratiska särintressen såsom: SSU, Olof Palmes Internationella Centrum samt Socialdemokrater för tro och solidaritet.
”Ingen nörd skiter i egen skörd.”
Därefter finner man, att i den politiska processen har nuvarande justitieminister varit mest ansvarig för den blivande lagens försening och urvattning. När ämnet diskuterades i riksdagen 2019-03-12, var han inte ens närvarande! Vid samma tillfälle relaterade Vänsterpartiets taleskvinna IS-terrorn till enbart ett manligt våldsmönster.
Detta manliga våldsmönster omfattar behandling av motståndare: sakta nedsänkning i kokande olja, korsfästning av kristna, hängning med huvudet nedåt cirka en meter över en liten eld, halskapning halalvis, arkebusering (de lyckliga), ihoptråcklande av begagnade sexslavars könsorgan, utkastande från hög höjd, vanlig hängning m.m. För min del tror jag, att man i första hand ska koppla nämnda grymheter till terroristkulturen… även om man i vissas ögon då framstår som islamofob.
Här nedan följer två ögonvittnesskildringar, vilka beskriver en verkligt bestialisk grymhet.
Idag fick en infångad korpral tungan utskuren, bägge händerna avhuggna samt ett märke med glödjärn inbränt i pannan, varefter han blev förvisad till sina anhängare.
När våra soldater för en tid sedan infångade några fiender, så brände de dem först med glödande järn under fötterna, sedan tryckte de in en spetsad stång genom deras ända tills den kom ut vid munnen. Allra sist fick fångarna sina händer fastspikade ovanför huvudet, och så fick de hänga tills de dog.
I dessa båda nyss relaterade vittnesmål är några ord utbytta, dock utan att innehållet i någon av utsagorna har förändrats. Det är nu inte fråga om islamiska terroristers förfarande, utan här handlar det om den svenska statens terrorverksamhet i Skåne. Där kunde oppositionella män klassificeras som arvfiender, förrädare och snapphanar.
När ovanstående vittnesmål och liknande relateras, brukar ingen i ifrågasätta innehållet. Däremot framförs ofta någon form av urskuldande ansvarsbefrielse. ”Alla var ju lika grymma på den tiden.” (Fel… svenskarna var definitivt värst, där de var inblandade!), ”Det är väl onödigt att rota i dom sakerna… alla är vi ju svenska nu.” Det förekom massor av vedervärdiga, utomrättsliga avrättningar, vilka svenska makthavare aldrig har tagit ansvar för. Därför har heller inga beklagande ursäkter framförts.
I salig okunskap skådar skåningen nuet med historisk blindhet.
Efter det svenska maktövertagandet i Skåne gjorde svenska staten ungefär som islamiska staten (IS), då det gällde behandlingen av det underkuvade folket. Avskånskningen av skåningarna medförde, att dessa förlorade bl.a. sitt språk, sin gudstjänst- och samhällsordning samt mycket av sin kultur och identitet. De många våldtäkterna medförde, att mängder med ”knektebarn” föddes.
”Större än sanningen för befolkningen är makten över tolkningen.”
Man undrar vad det kan bero på, att elever i Skånes skolor ännu idag inte får någon utbildning i Skånes historia! Istället förleds Skånes elever av kunskapen, att det är Sveriges historia som gäller… ett indoktrinerande övergrepp. Av den obligatoriska historieutbildningen i grundskolan är det mindre än 29 % som Skånes historia är identisk med Sveriges. Statens agerande torde kunna inordnas under begreppet kulturterrorism.
I Sverige finns således en lång tradition hur personer, som har begått terrorhandlingar, har skyddats av makthavare och myndigheter. Det nya är nu att dessa skyddsbehövande har utländsk bakgrund och är indoktrinerade med islamisk kultur. Man kan inte låta bli att undra, om rikspolitikerna verkligen förstår vidden av sitt beslutsfattande.
”Den, som ej ser branden för alla lågorna, ger dej kalla handen till plågorna.”