”Invandringen har blivit utmaningarnas moder och islamiseringen hennes roder.”

Ruud Koopmans är professor vid Humboldt-universitetet i Berlin. I mer än tjugo år har han forskat om integration och assimilation bland muslimer i Europa. Han har skrivit en artikel om sin forskning och dess resultat. Artikeln är publicerad i Danmark och Norge men endast på alternativa medier i Sverige (censurerar ?). Professorns sammanfattning (samnytt.se): ”Islam låter sig inte förenas med demokrati och västerländska samhällen.”

”I assimilationens brist vi samhällskontroll mist.”

Istället för att låta sig anpassas bedriver muslimerna jihad (=ansträngning, heligt krig). Företeelsen måste inte vara våldsam, utan varje insats som gynnar islam kan medräknas. Jihad kan indelas i tre taktiska processer: 1) vilande med ekonomisk inriktning, 2) passiv med politisk inriktning och 3) aktiv med religiös inriktning. Andelen muslimer i befolkningen brukar avgöra den taktiska tillämpningen, men flera inriktningar av jihad kan förekomma parallellt.

Till Sverige har på kort tid många 100 000 muslimer invandrat. Gång på gång har makthavarna deklarerat, att dessa kommer att integreras, så snart de får ett arbete (bagatelliserar ?), för så skedde ju på 1960-talet. Då var det fråga om arbetskraftsinvandring av kristna européer, nu gäller det ”flyktinginvandring” av utomeuropeiska muslimer… vilka inte behövs och vilka inte vill bli anpassade till det svenska samhället enligt professorn ovan.

”Ingen anammar någonsin utan tvång… en kultur med yttringar till förfång.”

Muslimernas anpassningsovilja till vårt samhälle framkommer av deras benämning ”de otrogna” som ett generellt begrepp på oss pursvenskar. Vad skulle omvänt ha hänt, om muslimerna hade fått ex. omdömet ”de tros-galna”? Det ”galna” består då i dels att (precis som IS) tro på koranens uppvigling till våld och dödande, i dels ”de rättrognas” fullständigt ovälkomna närgångenhet till de svenska ”horornas” trosor… med syftet att begå ytterligare våld.

”Ideologi bli idioti, då alltför få förmå förstå.”

Om migranterna kräver mer resurser av samhället, än de själva bidrar med, blir nettoeffekten negativ. Tydligast märks detta inom skolan, vården, socialtjänsten och blåljusservicen. Då har migrationsförespråkarna hävdat, att på sikt kommer invandringen att betala sig, men inledningsvis blir det en samhällskostnad. Något tidsperspektiv har dock aldrig blivit omnämnt eller presenterat.

Makthavarnas nätverk har med undermålig kontroll låtit sig bli infiltrerade av invandrade muslimer (adopterar ?), vilket bl.a. har lett till resultatet, att muslimska organisationer årligen har fått 100-tals miljoner kronor i samhällsbidrag. Därmed bidrar många svenskar (sannolikt omedvetet) till jihad. Motprestationen utgörs av stödet från klanernas ”röstboskap”.

”När verkligheten är som satir, har sanningens fakir gjort falsk undangir.”

”IS har inget med islam att göra!” har många invandrade muslimer hävdat. Al-Azhar i Kairo (sunniternas mest prestigefyllda lärosäte) har däremot fastslagit, att IS-folket inte är otrogna, dvs. de är muslimer. I humorprogrammet Svenska Nyheter (2019-03-01) förekom ett satiriskt inslag om IS. Efter en storm av anmälningar från kränkta muslimer släcktes inslaget ner av Instagram. Varför denna massiva muslimska reaktion, om IS inte har något med islam att göra?

”Krankt inskränkt vanka lätt kränkt.”

Att förneka islams samröre med IS torde vara det kanske tydligaste exemplet på taqiya. Därmed menas tillåtelsen för en muslim att ljuga för en otrogen (= icke-muslim), om islam gynnas av det. Av samma skäl kan muslimer utan samvetskval ljuga om t.ex. sin identitet och sin ålder.

Apropå IS så har Sverige den senfärdigaste terrorlagstiftningen i Europa, dessutom med allra lägst straffsatser. Lagen ska träda i kraft i augusti 2019. Därför hävdar vänsterfolk och migrationsivrare, att Sverige ska ta hem sina ”oskyldiga” IS-krigare (inte sina ”IS-terrorister”). Samröre med en terrorist-organisation är ju ännu inte straffbart enligt svensk lag. Samma vänsterfolk och migrationsivrare kan med hänvisning till FN:s Barnkonvention kräva, att de svenska terroristernas barn ska tas hem till Sverige, trots att nämnda Barnkonvention inte blir giltig förrän 2020.

Oavsett om ”Lilla Saltsjöbadsavtalet, från mars 1987” är en konspirationsteori eller inte, så har i stort sett dess påstådda överenskommelse blivit realiserad. Enligt denna skulle journalistkåren skildra migrationen fördelaktigt, och dess negativa effekter (t.ex. kriminaliteten) förtigas eller utmålas såsom orsakad av socio-ekonomiska förhållanden här i landet. Därmed görs det svenska samhället till syndabock och invandrarna till offer.

”När två kulturer stöts och blöts, avgör våldsresurserna hur framtiden möts.”

Den svenska invandringspolitiken, där makthavarna adopterar/bagatelliserar/censurerar (= a/b/c) kommer på sikt att fördärva både välfärden och traditionerna här i landet. Samhället kan omöjligt hysa två motstridiga kulturer. Påståendet, att pursvenskarna inte låter sig integreras i det moderna och mångkulturella samhället, låter extremistiskt. Uttalandet kommer ändå från företrädare till ett av partierna i den svenska regeringen.

Förmodligen är islamiseringen det allvarligast pågående skeendet i Sverige, där den redan har orsakat en mängd utmaningar (läs: problem). Makthavarna måste erkänna att a/b/c-politiken inte endast har varit naiv utan direkt oansvarig. De måste sen sätta stopp för nämnda politik i alla dess former och dessutom tillämpa a/b/c-politiken reversibelt. Är det en ultimativ utmaning?”

Den, som ej ser branden för alla lågorna, ger dej kalla handen till plågorna.”