Den omärkliga maktkampen

Dragkamp
Den pågående maktkampen gäller förhållandet mellan staten och nationen.

Har du märkt att det i Sverige pågår en maktkamp mitt framför näsan på dig? Du har kanske anat detta utan att egentligen notera saken. Dessutom har det hela utspelats under många år men blivit allt värre på senare tid. Den pågående maktkampen gäller förhållandet mellan staten och nationen.

Staten är en uppifrån påtvingad norm-kultur med gemensamma lagar, regler och bestämmelser.

Nationen är det folkliga uttrycket för en känslomässig gemenskap i språk och traditioner.

Den svenska riks-nationen med  för Sverige gemensamma känslor (t.ex. flaggan, nationalsången, naturintresset osv.) innehåller flera region-kulturer (t.ex. den skånska, gotländska, samiska osv.) med för respektive region specifika samhörighetsfaktorer.

Vår politiskt tillkomna nationaldag är ett resultat av statlig makt, medan folkets inofficiella nationaldag är och sedan länge har varit midsommarafton. Denna afton har staten dessutom berövat sitt traditionellt fastslagna datum.

Statens tillvägagångssätt, för att stärka sin makt på nationens bekostnad, har varit att dels minska folkets inflytande dels desinformera folket. För att göra sig oberoende av medlemmarna har de politiska partibidragen gjorts så generösa, att medlemsavgifterna saknar betydelse vad gäller medlemsinflytandet. Bidragens generositet har därtill medfört att politiken har blivit en ekonomisk karriärväg. Därigenom har ”partipiskan” ökat i betydelse.

Genom politiska bidrag till massmedia och kulturetablissemang har staten via mellanhänder (stiftelser och lydiga tjänstemän) fått ett inflytande över de olika produktionernas innehåll. I de skattefinansierade SR och SVT är det allt mer sällan den objektiva sanningen som återges utan istället statens önskade bild av verkligheten… manipulativ indoktrinering!

Utdrag ur handboken Att möta informationspåverkan utgiven i dec. 2018 av MSB för kommunikatörer i offentlig förvaltning: ”Informationspåverkan är att betrakta som fientlig, eftersom den riskerar att underminera medborgarnas förtroende för viktiga samhällsinstitutioner, isolera sårbara samhällsgrupper och bidra till politisk polarisering.”

MSB (Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap) arbetar på statens initiativ. Budskapet i nyssnämnda handbok är skrämmande tydligt… annan information än den statliga ska anses vara fientlig! Detta strider mot våra demokratiska fri- och rättigheter.

För att kväva oppositionella röster måste yttrandefriheten begränsas. Därför har den s.k. åsiktskorridoren blivit ett faktum. De som ändå framhärdar och kritiserar maktens/statens politik måste personligen angripas. Dessa blir därför, i brist på fakta från statens sida, åtminstone anklagade för populism. Personangrepp strider mot våra demokratiska fri- och rättigheter.

Den svenska nationens mäktigaste ”vapen” är folkviljan. Denna kommer till uttryck i våra allmänna val till politiska församlingar. Valresultat måste staten därför på något sätt kunna komma till rätta med. Det har man gjort genom politisk kartellbildning. Decemberöverenskommelsen (DÖ) och avtalet från januari i år (JÖK-en) er exempel på statens ambition att sätta folkviljan ur spel.

”Härska genom att söndra” är en klassisk modell för maktlystnad, som här hos oss effektivast åstadkoms genom att ge den svenska nationen konkurrens av en fullständigt annorlunda nation… utländsk och icke-sekulär. Den här för svenska nationen skadliga politiken har försvarats med nonsens-ramsan: ”Mångfald är bättre än enfald.”

Under flera år har staten arbetat med politiken, att folket ska påtvingas en multikulturell värdegrund, som försvagar den svenska nationen. I linje därmed har flera partiledare gjort nations-negativa uttalanden, vilka med en ogenerad arrogans har ringaktat det svenska folkets kulturarv.

Det verkar dessutom som om en överlägset nedlåtande elit av den politiska byråkratins militanta funktionärer helst vill göra statens institutioner till verktyg för sin åskådnings hegemoni, genom att skambelägga folkliga friheter såsom köttätande och flygresande. Antifunktionell härskarmakt kräver alltid ingrepp i både individens och nationens frihet.

Nyligen publicerade FN genom UNHCR sin sanning om flyktingpolitiken. När kommer den rapporten, att för Sveriges del ärligt redovisas i TV? Ur rapporten:

År 2030 (om endast 11 år!) kommer Sverige, i motsats till sina grannländer; att välfärdsmässigt kunna bli betraktat som ett tredje-världen-land… Detta blir det ofrånkomliga resultatet av att den svenska staten har exponerat sin ekonomi för invandringspolitiken mest av alla länder i Europa. En ökande systemstress och kulturfriktion beräknas därför bli lika logisk som omfattande. Som sagt: När kommer den rapporten, att för Sveriges del ärligt(!) redovisas i TV?

Den svenska kronans valutakurs har trots högkonjunktur under flera år utvecklats sämst i hela Europa. Det är ett välkänt faktum. Jag hörde en ekonom ge förklaringen, att orsaken berodde på den omständigheten att utländska investerare inte vågade satsa sina pengar i Sverige. Kan denna investeringsovilja vara en indikation på Sveriges förespådda förvandling till ett tredje-världen-land?

Staten har skaffat sig tolkningsföreträde samt åsikts- och problemformuleringskontroll över politiken, byråkratin, domstolsväsendet, utbildningen, kulturen, finanserna och nyhetsförmedlingen. Därmed sker nästan hela opinionsbildningen i statlig regi. Staten har i sin kamp mot nationen/folket dessutom låtit nedmontera vårt samhälles grundläggande ”byggstenar”, trots deras roll som trygghetsskapande faktorer. Om otryggheten ökar måste ju statens regler styra än mer i vardagen. 

”Då makten leds av det den inte vill, kan den blott negativt få till.”

Får staten fortsätta sitt maktsamlande kommer den svenska nationen att i motsvarande omfattning bli maktlösare. Statens mest ideologiska motståndare är nationalismen, vilken absolut inte ska blandas ihop med nazismen, såsom staten medvetet och falskeligen gör! Hur kompetensföraktande politiken har blivit, förstår man, då makthavare beskyller sina nationella motståndare för att vara populister dvs. folkliga företrädare… alltså någonting som de själva borde vara.

”Den, som ej ser branden för alla lågorna, ger dej kalla handen till plågorna.”