Inblick i oskick

Samlingsregeringen under det andra världskriget, ledd av Per-Albin Hansson.
De svenska socialdemokraterna och de tyska nazisterna samverkade till en bit in på hösten 1944, då det blev uppenbart, att Tyskland skulle förlora kriget. Det ”neutrala” Sverige bytte sida. Nu fick den manipulativa indoktrineringen en ny inriktning, vilken tystade eller oskyldighetsförklarade det ”tvångsmässiga” samarbetet med Tyskland.

Kollektivism, i likhet med dogmen, att alla människors skulle ha samma värde, har uppstått ur brist på förståelse. Den dogmen har förstärks dels av ett ideligt upprepande dels av metoden att värdera den gångbara politikens åsikter högre än kunskaper. Varje individ är unikt olika men kan betraktas som en anonym del inom sitt kollektiv. Detta underlättar manipulativ indoktrinering.

Socialismen insåg tidigt, att det var lättare att styra kollektiv än genuint olika individer. Därför blev det socialistiska synsättet en härskarteknik. Synsättet medförde också, att härskare fick anse sig stå över kollektivet (som skulle styras). Nedanstående fem socialistiska ideologivarianter ligger alla inom ramen för ”vänsterprojekt” på den politiska kartan. Observera att även nazismen (nr 3) är en socialistisk ideologi… något som dagens socialdemokrater försöker negligera.

Socialismens fem mest auktoritära ideologier efter år 1900:

1–Stats-socialism = kommunism, eftersträvar proletariatets diktatur genom bekämpande av klassfiender med hjälp av bl.a. ”nyttiga idioter”

2–Samhälls-socialism = socialdemokrati, eftersträvar byråkratins ”diktatur” genom bekämpande av solidaritetsfiender med hjälp av bl.a.”rödstrumpor”

3–National-socialism = nazism, eftersträvar ariernas diktatur genom bekämpande av rasfiender med hjälp av bl.a. ”brunskjortor”

4–Umma-socialism = islamism, eftersträvar kalifatets diktatur genom bekämpande av religionsfiender med hjälp av bl.a. ”jihadister”

5–Moral-socialism = globalism, eftersträvar korrekthetens ”diktatur” genom bekämpande av värdegrundsfiender med hjälp av bl.a. ”aktivister”

I skolan fick jag lära mig, att under andra världskriget anfölls Sverige inte av Tyskland, därför att detta land behövde den svenska järnmalmen. Vid ett ev. anfall skulle gruvorna sprängas. Dessutom hade den tyske flygvapenchefen haft en svensk hustru och motsatt sig ett anfall på Sverige. Vi elever tyckte förklaringen lät logisk och anade inte, att vi blev utsatta för manipulativ indoktrinering (i likhet med största delen av svenska folket).

Anledningen att Sverige inte anfölls lär istället ha varit det mycket nära och intensiva samarbetet mellan de bägge ländernas socialistiska regeringspartier (2 och 3). Genom en bulvanfirma i Hamburg kunde den tyska krigsmakten få lagra enorma mängder förnödenheter i trakten av Luleå (bl.a. Karlshäll och Gammelstad). Nämnda lager var naturligtvis ett neutralitetsbrott. (Fler sådana brott se ”En hemsk tiger”.)

Det mest flagranta och omtalade neutralitetsbrottet torde vara transiteringen sommaren 1941 av den 163:e infanteridivisionen om 14 712 soldater och deras utrustning under general Erwin Engelbrecht. De fraktades med 150 tåg från Norge/Värmland till Norrbotten/Finland, där de skulle ingå i Operation Barbarossa.

När frosten sedan kom visade sig tyskarnas bivacker inte klara vinterkylan. För 25 miljoner kronor försågs Hitlers soldater med 4000 svenska, kamin-utrustade tält modell M 39 därutöver tältstall och baracker. Till kriget i norra Europa hade Sverige lämnat ”väsentligt understöd” enligt den nazistiske partipampen Joseph Goebbels.

Sveriges socialdemokratiskt ledda regering omtolkade neutraliteten till ”icke krigförande part”. Landet kunde därigenom passivt delta i kriget på nazisternas sida, och detta i mer eller mindre hemligstämplade projekt. Dessa censurerades med hänvisning till rikets säkerhet. Såsom praktiska åtgärder gjordes mängder med grova censurintrång i såväl privata som allmänna försändelser.

Med hjälp av en smädelseparagraf från 1800-talet kunde 251 tidningar med nazi-kritiskt innehåll konfiskeras.

Verksamhetskampanjen blev statens metod för att skydda/hemlighålla sina neutralitetsbrott, efter det att involverad personal hade blivit för frispråkig. Mot sådana avslöjanden infördes ”Tystnadskatekesen” och ”En svensk tiger”, men för svenska folket blev kampanjen manipulativt marknadsförd som skydd mot utländskt spioneri (vilket naturligtvis låg helt rätt i tiden).

De svenska socialdemokraterna och de tyska nazisterna samverkade till en bit in på hösten 1944, då det blev uppenbart, att Tyskland skulle förlora kriget. Det ”neutrala” Sverige bytte sida. Nu fick den manipulativa indoktrineringen en ny inriktning, vilken tystade eller oskyldighetsförklarade det ”tvångsmässiga” samarbetet med Tyskland.

I detta läge valde den socialdemokratiskt ledda regeringen att istället börja samverka med det socialistiska Sovjetunionen och Stalins kommunister (alltså inte med västmakterna och senare NATO). Många tidigare kommunister har också tillåtits göra karriär inom den socialdemokratiska sfären. Det gäller ju för varje anständigt parti att stå på rätt sida i historien.

”Anständighetens ständigt främsta besvärlighet är ärlighet.”

I våra dagar har socialdemokraternas manipulativa indoktrinerings-maskineri blivit än mer omfattande. Detta har skett genom att ”köpta bidragsmottagare” kan ha känt manade att göra en för S-partiet gynnsam motprestation. Exempel på områden som då har berörts är massmediebranschen, forskningen och kulturen. Hos dessa skildras all socialism positivt utom nazismen (nr 3 ovan). Denna betraktas inte ens som socialism utan som högerextremism.

I ett försök att fjärma sig ytterligare från sin tidigare samverkans-partner (Hitlers nazistparti) har socialdemokraterna valt strategin att kalla sina mest trovärdiga motståndare för just nazister. Om Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) är en national-socialistisk (= nazistisk) organisation, måste den väl till en del kunna betraktas som en konkurrent till socialdemokratin? Båda ses ju mycket tydligt förenade i exempelvis sin socialistiska antisemitism.

Andra socialistiska rörelser vilka socialdemokraterna nu sympatiserar med är umma-socialisterna (nr 4) och moral-socialisterna (nr 5). Därför ges dessa en positiv bild och kritiseras i minsta möjliga ordalag. Invandringspolitiken och dess kostsamma följdverkningar samt överstatlighetssträvanden inom FN och EU är därvid utmärkta exempel. Adekvata beslut har härvidlag i en icke ringa omfattning undanhållits det föga anande folket.

Socialdemokraterna fortsätter alltså sin tradition att förföra folket med manipulativ indoktrinering.

”Den, som ej ser branden för alla lågorna, ger dej kalla handen till plågorna.”