Den isande förlamningens islamisering

”The Point of no Return” brukar också kallas ”The Tipping-point” och markerar när det inte längre finns någon återvändo, och då står ett paradigmskifte för dörren...
”The Point of no Return” brukar också kallas ”The Tipping-point” och markerar när det inte längre finns någon återvändo, och då står ett paradigmskifte för dörren…

Med islamisering menas här: införande av muslimska sedvänjor och stödjande av detta. Länge drev makten en bagatelliseringsprocess beträffande islams inverkan på det svenska samhället… men eftersom muslimer inte låter sig integreras (de får enligt koranen inte mer än skenbart underordna sig ”de otrogna”, t.ex. oss svenskar)  blir deras framfart allt mer märkbar.

Allt oftare uppmärksammas vi på fenomen såsom böneutrop, könsåtskillnader, barnäktenskap, halalslakt, slöjtvång, hedersvåld, gruppvåldtäkter, sprängningar, skjutningar, radikalisering osv. Det blir allt svårare för makthavare och deras media att vilseföra allmänheten, nu när denna själv såsom förlamad kan se följderna av den förda politiken.

Nyssnämnda fenomen är för flertalet svenskar ovälkomna samhällsinslag. Hur har det kunnat bli så?

Efter att islamvärlden 1967-73 hade förlorat tre krig mot Israel, beslutade OPEC att stänga av oljan till Europa, som visat sympati för Israel. Så fick vi den s.k. oljekrisen. Diplomatiska samtal mellan Europa och islamvärlden kom igång så smått. 1995 uppnåddes enighet i en förhandlingsrunda som kom att benämnas Barcelona-deklarationen.

Denna överenskommelse blev så vagt formulerad, att den kunde accepteras av såväl kristna EURO-demokratier som muslimska MENA-diktaturer. Därför tolkas Barcelonadeklarationen på många olika sätt… särskilt när det gäller synen på islamisk invandring. Sverige torde i strid med den direkta folkviljan ha valt den mest islamtoleranta inställningen i Europa. Beviljade medborgarskap 2018: Danmark 2863 st och Sverige 61 312 st där flertalet var muslimer.

Sveriges hållning är med största sannolikhet ett resultat av överenskommelsen mellan den socialdemokratiska organisationen Tro och Solidaritet (före 2011 Broderskapsrörelsen) och Sveriges Muslimska Råd (en nätverksorganisation till Muslimska Brödraskapet), som dels gavs förmånen att få representera alla muslimer i Sverige, dels fick löftet om vissa platser i riksdagen och i andra valda församlingar. Dessutom erhölls bidrag i mångmiljonklassen.

Naturligtvis fick Socialdemokraterna den allra största delen av de röstande muslimernas valsedlar. Att muslimernas klan-förfarande medförde, att dessa fick besked i moskén, hur de skulle rösta, måste ligga helt i linje med Socialdemokraternas kollektivistiska härskarteknik. Förr gällde kollektivanslutning… nu finns istället anslutna kollektiv.

Är det ovanstående överenskommelse, som har gjort invandringspolitiken så ”helig”, att den inte har fått kritiseras? Invandrarna har ju blivit en betydande del av Socialdemokraternas maktbas, och partiets tillbakagång har inte alls blivit lika märkbar som de utländska broderpartiernas.

Antalet röstberättigade muslimer i Sverige 2019 har beräknats till drygt 8 %. Detta har ansetts tillräckligt för att nu bilda det islamiska partiet Nyans. Om detta parti kan locka över muslimska väljare från Socialdemokraterna, får framtiden utvisa. Det är i alla fall en tydlig indikation på att muslimerna är ute efter makt.

En prognos från PEW-Research Center visar att 2050 kommer Sverige ha över 30 % muslimer, medan inget annat land i Europa kommer att ha över 20 %. Det finns forskare som gör gällande, att så snart muslimerna har blivit tillräckligt många, så tar de över hela samhället och gör detta islamiskt. En troende muslim vill ju allra helst leva i ett islamiskt samhälle.

Varje person, vilken över tid har haft en laglig koppling till Sverige kan benämnas svensk, om denne så önskar. Den svensk, som sedan länge har anammat den svenska folksjälens yttringar i tanke, ord och gärning, kan anses som vane-svensk i motsats till ny-svensk. I Sverige finns både vane-svenskar, vilka minskar i antal, och ny-svenskar i ett ökande antal.

Alla som bejakar detta synsätt medger då också, att det finns olika tankemönster bland den svenska civilisationens människogrupper… majoritetssamhällets vane-svenskar och parallellsamhällets ny-svenskar. Om nyssnämnda tankemönster är oförenliga blir samhällets splittring irreparabel utan tvång. Det kan då inte uteslutas, att tvång leder till våld.

Imam: ”- Vi kommer att använda er demokrati… för att förstöra er demokrati!” (Arturo-Perez-Reverte i El Mundo)

Att inte skilja på vane-svenskar och ny-svenskar ingår i maktens strategi. Ambitionen sägs vara floskeln att inte ställa grupp mot grupp. Därför används bara ordet ”svensk”. På så sätt kan man lättare dölja alla de olägenheter, som orsakas av ny-svenskar respektive vane-svenskar. Strategin, vilken ingår i skyddet av politiken med importerad ”röstboskap”, skapar en informationsbrist, som är till nackdel för demokratin.

Makten och maktens media tycks inte vilja ge folket den ärligaste bilden av verkligheten. Det som är klandervärt för den förda politikens verkningar tolkas om eller försvinner. Därför åtgärdas oönskade symtom/fenomen med ökade resurser eller regelskärpningar… men inte grundorsaken (= invandringens volym). Därför omnämns IS-terrorister, gruppvåldtäktsmän, handgranatsmördare m.fl. enbart som ”svenskar”. Detta är i de allra flesta fallen väldigt kränkande mot vane-svenskar.

Många vane-svenskar klagar på dålig integration… grundproblemet är ju att alltför många ny-svenskar inte vill bli svenskare, och att makten och myndigheterna har sett mellan fingrarna med detta. Detsamma gäller ”islamofobi” – ett av muslimer skapat uttryck (islamovilja, islamskräck) –  vilket ofta används mot den som framför negativa aspekter gällande islam. Därför måste religiös islam definieras, för det är endast denna som åtnjuter religionsfrihet (inte islams politiska mål, våld eller andra åtgärder).

En avslöjad, fiktiv och kronologisk förändringsbenägenhet, vilken sannolikt kan tjäna som exempel för hela den kommande samhällsförändringen:

  1. Slöjförbud avslås, då det enligt vänsterideologerna ändå inte kan upprätthållas.
  2. Slöjförbud införs, då flickor under 18 år inte får särbehandlas enligt Barnkonventionen.
  3. Slöjförbudet upphävs, då självbestämmande kvinnlighet ska råda enligt feminismens grundtes.
  4. Slöjtvång införs, och då måste islams bestämmelser omfatta alla av kvinnligt kön. Även de som definierar sig som något annat.

”The Point of no Return” brukar också kallas ”The Tipping-point” och markerar när det inte längre finns någon återvändo, och då står ett paradigmskifte för dörren…

”Den, som ej ser branden för alla lågorna, ger dej kalla handen till plågorna.”