Ett äkta multikulturellt samhälle har en kulturgruppsbaserad struktur med dels ett för varje grupp specifikt regelverk, dels ett gruppgemensamt regelsystem gällande för samtliga grupper inom statens gränser. På ett liknande sätt fungerar samhället i ett land med delstater eller autonoma regioner – ett multi-autonomt samhälle. Vart är Sverige på väg?
Mångkulturbeslutet 1975 (prop. 1975:26) kan betraktas som steg 1 på vägen mot ett multikulturellt samhälle. Nu står makthavarna inför ett vägskäl… antingen får de inleda steg 2 och ge de s.k. parallellsamhällena en legal och mer hyckleri-fri status, eller får de avskaffa mångkulturbeslutet.
Då det gäller ett multi-autonomt samhälle lever den svenska staten verkligen i ett hyckleri-trauma.
Statens hyckleri
Staten har ratificerat ett internationellt avtal (Roskildetraktaten 1658:9), vari staten godtar ett multi-autonomt samhälle. Sedan har samma stat egenmäktigt brutit mot avtalet och låtsats som ingenting.
Dessutom har staten genom EU-inträdet accepterat subsidiaritetsprincipen, som innebär att alla demokratiska beslut ska tas på lägsta, effektiva nivå. I praktiken medför detta, att staten måste avstå från bestämmande i en mängd frågor, där det finns en lägre, fungerande beslutsnivå. Det stora dilemmat består i att staten inte vill avstå någon makt/bestämmanderätt alls.
Statens förmåga att lösa välfärdens uppgifter upplevs av många som allt mer dysfunktionell. Det s.k. samhällskontraktet upprätthålls inte av staten, när påtagliga försämringar i ökad omfattning drabbar fler och fler nettoskattebetalare. Om samhällets komplexitet har överskridit statens problemlösningsförmåga, hade kanske ett bättre utnyttjande av subsidiaritetsprincipen varit till gagn.
Statens hittillsvarande ståndpunkt – att vara ”allsmäktig” – har därför stoppat all demokratisering till folkligare nivåer. Tvärtom kan man tolka statens agerande så, att statens ambition är att bli ofolkligare eller mindre demokratisk genom att i en globalistisk anda eftersträva överstatlighet.
Är vi på väg åt rätt håll?
Demoskop (sept. 2019): Går utvecklingen i Sverige på det hela taget mest åt rätt håll eller åt fel håll? Svar: åt fel håll 62 % och åt rätt håll 36 %.
Novus (sept. 2019): Tror du att barnen i Sverige idag kommer att växa upp till ett bättre eller sämre samhälle än idag? Svar: sämre 59 % och bättre 28 %.
Folkets framtidsutsikter är betydligt dystrare än politikernas utmålade visioner, vilket ökar politikerföraktet och frambringar det s.k. exitsamhället. Detta upplevs, när individer skapar sig en tryggare framtid, genom att bryta sig ur det allmännas oförmåga att upprätthålla ”samhällskontraktet”.
Makthavare försöker på olika sätt att rättfärdiga sin politik. Globalister gör då jämförelser med andra länder och konstaterar i känslomässiga ordalag, hur mycket tryggare vi har det i Sverige. Nationalister gör istället jämförelser med hur det var tidigare och konstaterar i faktabaserade ordalag, hur mycket otryggare vi har fått det i Sverige.
För att lättare förstå politikerns argument kan man studera deras ideologiska hemvist. I den sekulärt hållna vänster-höger-skissen nedan, ”Kry ideologi-vy”, finns de mest tillämpliga ideologierna medtagna (enligt min uppfattning).
Centralism är när man vill samla maktutövningen, och decentralism är när man vill sprida den.
GLOBALISM prioriterar lika välfärdsrätt för alla människor oavsett medborgarskap.
NATIONALISM prioriterar lika välfärdsrätt för alla människor med samma medborgarskap.
KOLLEKTIVISM prioriterar gruppens frihet framför den enskildes behov
INDIVIDUALISM prioriterar den enskildes frihet framför gruppens behov.
Kry ideologi-vy
Anti-elitism har ofta visat sig i form av anti-rörelser, som på ganska kort tid fått ett märkbart folkligt stöd t.ex. i manifestationer: mot valjakt, mot pälshandel, mot kärnkraft, mot löntagarfonder, mot diverse försämringar/förändringar osv. Både aktivism och populism bör kanske främst ses som en metod med varierande alarmism.
Några av nutidens infiltrerande ismer är inte medtagna. Bland dessa kan nämnas feminismen, post-modernismen och islamismen.
I de bägge framtidsfrågorna ovan (sept. 2019) framgår det tydligt, att det råder ett folkligt missnöje med regeringens åtgärder beträffande välfärden. Enligt grundlagen ska all makt utgå från folket… i en så betydelsefull politik som den framtida välfärden måste naturligtvis folkviljan bättre komma till uttryck… annars råder maktmissbruk!
”Populism är måttet på självgod makt… i otakt.” (sept. 2019)
Politiken de senaste åren har lett till kartellbildningen, att socialismen (regeringen) samverkar med liberalismen, globalismen, feminismen och islamismen. Oppositionen utgörs av konservatismen och nationalismen. Den politiska fråga som framgent kommer att avgöra maktkampen torde vara invandringspolitiken och dess följdverkningar.
Makthavarnas positiva bild av invandringen och dess möjligheter visar sig stämma allt sämre med den osminkade verkligheten, och detta märker folk mer och mer. Antingen har makthavarna varit så naiva, att de har trott på sina ideologiska lögner, eller så lömska att de medvetet har vilsefört större delen av folket. Oavsett vilket så tycks makthavarna vara obenägna att snabbt ändra politiken, så att framtiden blir mer positiv för folket, än den var i september 2019.
”Den, som ej ser branden för alla lågorna, ger dej kalla handen till plågorna.”