Narrande narrativ

Narr
De senaste decennierna har härskarväldets politiker och deras lakejer utsatt svenska folket för omfattande narrande narrativ. Vi har indoktrinerats med invandringens välsignelse och låtit oss vilseföras av denna.

Rubriken ”Narrande narrativ” kan utläsas som vilseledande berättelser. Skildringen av både vår dåtid och vår nutid innehåller en hel del narrande narrativ, och den metoden tycks etablissemanget vilja fortsätta med. Berättelsen om vane-svenskarnas Sverige har nu börjat att skrivas om, för att även kunna passa ny-svenskarna. Målet syns vara att skapa en ny inkluderande nationell identitet.

Skolverket lär därför ha för avsikt att plocka bort nationalsången ”Du gamla du fria… ” ur musikämnet.

Genom att relativisera/oviktiggöra värdet av vår nationella förflutenhet, kan önskebilden av den ”humanitära stormakten” lättare förverkligas. Det betyder bl.a. att grundskolans kursplaner i historia (enligt makthavarnas ambitionsnivå) torde komma att börja med skeendet omkring år 1750… och då sägs innehållet skola fokusera på kolonialismen, industrialismen, jämställdhetskampen, efterkrigstidens migration och genusaspekter.

Kunskapshantering är fundamentet för ekonomisk framgång. Vad händer om kunskap görs oviktig?

”Vane-svenskarnas sedvanerätt minimeras, så att ny-svenskarna sedan missas att assimileras.”

Att på detta sätt kapa vår historia kan bara ha syftet att minska vane-svenskarnas stolthet och deras identitära särart. Kulturarvets dygdemönster bygger på vane-svenskarnas gemensamma förståelse av erfarenheter såsom ex. flit, plikt, ansvar och omtanke. Denna förståelse ser annorlunda ut hos de flesta av ny-svenskarna. Många (inte minst muslimer) har visat en ovilja att respektera det dygdemönster, som vane-svenskar (= de otrogna) under lång tid har skapat (= s.k. kulturkrockar).

”Efter samhällsskyddet gjorts poröst, görs det nationella arvet historielöst.”

De nuvarande problemen inom många av våra samhällssektorer har uppstått till följd av en orimlig migrations- och integrationspolitik. Bortsett från den inte folkförankrade volymen, följer politiken ändå 1975 års mångkulturbeslut. I november 2010 röstade riksdagen (utom SD), att formuleringen ”Sverige är ett mångkulturellt land.” skulle införas i grundlagen. Konsekvensen måste därmed bli, dels att ”likhet inför lagen” kan elimineras, dels att själva demokratin samtidigt också måste komma i fara.

”Teoretisk integration i tron… infrias som etnisk segregation i akt och ton.”

De senaste decennierna har härskarväldets politiker och deras lakejer utsatt svenska folket för omfattande narrande narrativ. Vi har indoktrinerats med invandringens välsignelse och låtit oss vilseföras av denna. Nu har verkligheten börjat hinna ikapp den utlovade välsignelsen. Allt fler inser, att makthavarna har utsatt oss för ett bedrägeri, som skulle kunna benämnas folkförräderi.

”För land och folk är invandringens närande bidrag mindre värt än dess tärande uttag.”

Det verkar som Says lag inom kapitalismen, nämligen att ”Utbudet skapar sin egen efterfrågan.”, har kommit till användning inom välfärdspolitiken. Analogt skulle lagen då kunna lyda: ”Utbudet av samhällsservice skapar sin egen efterfrågan.” Detta bestämmer tjänsteproduktionens inriktning samt volym, och staten har alltid kunnat manipulera tjänsteproduktionen genom att styra ekonomin. Det betyder att den offentliga sektorn är dimensionerad helt enligt statens önskemål.

”Värdigt ska man ’rädda’ de äldres jordeliv, men det färdigt skedda… gjorde de äldre livrädda.”

Staten har hittills prioriterat invandringen mer än välfärden. Statliga ”överrullningseffekter” innebär därför, att delar av välfärden (bl.a. kommunernas: vård, skola, omsorg) nu måste inskränkas för att pengar därifrån istället ska kunna finansiera invandringens kostnader. Att invandringen skulle vara orsaken förnekar en del makthavare och skyller på den omständigheten, att det finns för många åldringar. Den saken har makthavarna kunnat planera för i minst 65 år. Dessutom har de allra flesta av dagens gamla betalat sina pensionsavgifter.

Att det även finns för många barn samt vuxna personer, vilka inte betalar skatt, omnämns mera sällan. Sverige har idag en välfärdskapacitet för cirka 8,5 miljoner medborgare, men i landet finns över 10 miljoner människor. Detta kommer att lösa sig, så snart alla har kommit i arbete, har de ansvariga ihärdigt hävdat (och vi ska därför ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020).

Dessa påståenden om arbetsmarknaden kan nog ses som makthavarnas värsta narrande narrativ. Hela arbetsmarknadsstatistiken enligt modellen nedan tycks vara uppbyggd för att kunna gynna den politiska argumentationen.

Arbetsmarknadssituationen enligt den officiella statistikmodellens uppbyggnad. (Mätningen gjordes för något år sedan, men situationen torde vara ungefär densamma idag. Procentsiffrorna är avrundade.)

100 % Befolkningen 15-74 år, vilken uppdelas i: ”i arbetskraften” och ”ej i arbetskraften”
          72 % ”i arbetskraften”, vilken uppdelas i: sysselsatta och arbetslösa
                   66 % Sysselsatta, vilka uppdelas i: ”i arbete” och frånvarande
                            59 % ”i arbete”
                              7 % frånvarande
                     6 % arbetslösa
28 % ”ej i arbetskraften”, vilken uppdelas i: ”velat arbeta” och ”ej velat arbeta”
                    5 % ”velat arbeta”, vilka uppdelas i: ”latenta arbetssökande” och ”förhindrade att arbeta”
                           3,5 % ”latenta arbetssökande”
                           1,5 % ”förhindrade att arbeta”
                  23 % ”ej velat arbeta”

Förklaringar:

Ej i arbetskraften = personer som varken är sysselsatta eller arbetslösa.

Sysselsatta = arbetstagare eller arbetsgivare som arbetar minst en timme per vecka med eller utan samhällsbidrag, eller som oavlönad medhjälpare i företag tillhörande någon i samma hushåll. (Här kan det dölja sig partiell arbetslöshet, som inte syns i statistiken.                            

Arbetslösa = personer som är utan arbete + söker arbete + kan ta ett arbete (= 3 krav).

Velat arbeta = ex. hemarbetande och deltidsstuderande vilka ej är ”i arbetskraften”.

Ej velat arbeta = pensionärer (13 %), heltidsstuderande (5 %), långtidssjuka utan arbete (4 %), övriga (1 %).

Frånvarande = lediga, sjuka m.fl.

Latent arbetssökande = deltidsstuderande utan arbete, hemarbetande som ej är arbetslösa.

Förhindrade att arbeta = personer inom exempelvis tvångsvård.

Svartjobben syns inte alls i den här statistiken.

”Den, som ej ser branden för alla lågorna, ger dej kalla handen till plågorna.”