Gråzonsläge?

Gråzonsläge

Gråzonsläge typfall 5 innebär en situation, då det varken råder fred eller krig… och ”typfall 5” att ingen främmande stat kan anses involverad. Ett sådant gråzonsläge definierar alltså, att det råder väpnade motsättningar inom Sveriges gränser utan någon direkt utländsk inblandning. Om militär ska kunna sättas in, vill makthavare nu utreda. Den här självförvållade situationen är naturligtvis ett påtagligt bevis på en enorm felpolitik.  

Det påstådda gråzonsläget har säkert (nästan) alla sett komma till följd av alldeles:

  1. för stor invandring
  2. för generösa bidrag
  3. för slappa lagar/regler, i kombination med:

a) för lite arbetstillfällen
b) för få bostäder, och
c) för underdimensionerad samhällsservice.

Felpolitikens följder har lett till en ghettoisering och enklavisering med i första hand muslimska diasporor/klaner.

”Utan migration ingen gråzon.”

EBO-lag → utanförskapsområde → ”förortskalifat” → särskilt  utanförskapsområde → gråzon

– Hur har det kunnat bli så här? har många frågat sig. I våra grannländer finns ju inte alls samma problematik.

Det korrekta svaret torde lyda, att vänsterismen under ledning av Svenska AntisanningsPartiet (SAP) har fått hybris. Genom att förtiga, förvränga och förneka politiskt känsliga fakta (med stöd av system-media och samarbetspartier), när SAP därtill har förfogat över tolkningsföreträdet, har partiet erfarit, att hyggligt hymlande och hycklande lätt kan dölja obehagliga sanningar.

”Den, som har gett lögnen trovärdighet, har sett sanningens profet… som smet.”

De i Sverige och Tyskland socialistiska och regeringsbärande arbetarpartiernas då vällovliga samarbete men nu intrikata gemenskap, vill SAP inte alls kännas vid. Svenska AntisanningsPartiet har istället lagt sig vinn om den dubbla falskheten med egen oskyldighet och andras skyldighet, vad gäller nazism och antisemitism.

SAP:s smutsiga men tystade historia omfattar i all ”oskyldighet” bland annat:

  • rasbiologiska undersökningar av ”mindervärdiga” svenskar
  • censureringen av Göran von Otters rapport/vittnesmål om judeutrotningen i Nazityskland
  • mass-sterilisering för att förbättra den svenska folkstammens rashygien
  • 14 hemliga koncentrationsläger för ”rikets säkerhet”
  • medicinska experiment på förståndshandikappade patienter (Vipeholmsprojektet) 
  • underlåtenheten att inrätta en från politiken fristående författningsdomstol
  • IB-spioneriet
  • tillskapandet av civilsamhällets (inklusive SR:s och SVT:s) ekonomiska beroende av staten
  • underlåtenheten att införa subsidiaritetsprincipen ihop med decentraliserade regioner
  • bedriva massinvandring enligt en odemokratisk metod (dvs. utan folkförankring)
  • skylla många av samhällets trygghetsproblem på en åldrande, vane-svensk befolkning (istället för massinvandringen)

”Nassar som sossar dom verkar i lättja så drömma…att, i kättja få nyttja samma gyttja, som alla skall glömma.”

Det svenska samhällets största problem/utmaning är inte-kul (= invasiv teokratisk kulturimport)…  alltså den islamiska invandringen och dess följdverkningar. Det är elitens ofolkliga politik, som ligger bakom det nämnda problemet. Den omhuldade invandringen med stigmatiserande av oppositionella har lett fram till det nu aviserade läget med gråzoner.

Inte-kul medför en för flertalet vanesvenskar vitt skild samhällssyn, där islam inte får ifrågasättas. Islams samhällssyn med anti-demokrati, anti-jämställdhet och anti-sekularisering ihop med klantillhörighet måste i ett kulturkristet land med västerländsk demokrati förr eller senare leda till någon form av kraftmätning. Denna har de allra flesta i Sverige mer och mer sett komma.

De muslimska klanerna är revirhävdande både vad gäller området och samhällsordningen. I sitt revir accepterar de endast sin egen samhällssyn och försvarar denna med kriminalitet t.ex. stenkastning mot blåljuspersonal. Att agera på ett sätt som hävdar klanens intresse kan klanfolket se som positivt, även om beteendet är olagligt. På så sätt läggs grunden till gråzonslägen.

Problemet borde nu ha kunnat gå mot sin lösning, eftersom SAP löftesrikt har låtit förstå, att 2020 ska Sverige (med deras politik) ha EU:s lägsta arbetslöshet och  tillika invandring. SAP har ju dessutom låtit påskina, att när nysvenskarna kommer i arbete, så ska de socio-ekonomiska faktorerna medverka till en minskad kriminalitet. Skulle detta visa sig vara tomma löften, så kan man ju bara säga, att SAP håller stilen.

Så länge inte-kul får fortsätta, lär SAP hålla stilen. Av Sveriges befolkning är andelen arbetslösa nysvenskar nämligen kontinuerligt ökande, eftersom andelen nysvenskar hela tiden ökar med nästan 10 000 individer varje månad… 2019 beviljades 119 577 uppehållstillstånd.

Tidigare hette det i SAP:s appeller, att asylanterna var välutbildade. Nu vet vi, att en alldeles för stor andel inte ens är anställningsbar på den svenska arbetsmarknaden på grund av för låg kompetens, därtill kommer ”kulturkrockarna”. Är invandrarna ett särgruppsintresse hos SAP?

Den feministiska politiken ser ut att gå hand i hand med SAP:s förljugna propaganda. Under partiets nu senaste sex regeringsår har våldtäkterna ökat med 40 %, och de flesta gärningsmännen har utländsk bakgrund. Om detta är både feministerna och partiet tämligen tystlåtna. Är feministerna ett särgruppsintresse hos SAP?

Man kan lätt få intrycket, att den långvariga falskheten hos SAP nu har kulminerat genom en kombination av vilseledande påståenden. Lögnerna bär inte längre, då den politikens olägenheter har blivit helt uppenbara för de missgynnade vane-svenskarna. Har särgruppsintressenas samlade kraft hos SAP lett fram till, att Sverige nu eventuellt har ett ”gråzonsläge”?

”Den, som ej ser branden för alla lågorna, ger dej kalla handen till plågorna.”