”Den svenska modellen” kontra klanen

Tystnadskulturen i Sverige har åtminstone två dimensioner, och båda gynnar klanfolket. Den ena gäller makthavares, myndigheters och riksmediers brist på utpekande av klanfolk, som begår olagliga handlingar i det svenska samhället. Den andra gäller övergrepp i rättssak, då kriminellt klanfolk i en okänd omfattning lyckas hota eller trakassera vittnen till tystnad.

Hur reagerar ansvariga  och oförbätterliga beslutsfattare, då en majoritet bland väljarna upplever att politiken är oförlåtlig? Det finns ett välbekant och tyvärr alltför ofta upprepat mönster för sådana responser.

1) Tystnadskulturen blir prioriterad, 2) Förnekelseprocessen måste tillgripas, 3) Nyttoflosklerna blir välsignade, 4) Problembagatelliseringen måste tillgripas, 5)  Kritikerstigmatiseringen blir utnyttjad som ritual.

Nämnda fem responser förekommer parallellt och speglar graden av maktmissbruk.

Inom en snar framtid måste svenskarna (vanesvenskar + nysvenskar) välja vilken samhällsmodell, som ska gälla i ett homogent Sverige… om nu Sverige fortsättningsvis ska vara enhetligt. Därvid kan man förmoda, att sekulära vanesvenskar och islamiska nysvenskar kommer tycka radikalt olika med ett ”försvarbart” överträdande av våldsbarriären.

Här följer en icke an-relaterad summering av intressegemenskapen enligt ”den svenska modellen”. 

  • Partnerrollen är individens mest likasinnade forum för intressegemenskap.
  • Vänkretsen är individens hyfsat likasinnade forum för intressegemenskap.
  • Umgängeskollektivet är individens minst likasinnade forum för intressegemenskap.

Kärnfamiljen är i ”den svenska modellen” underordnad individualismens intressegemenskaper… ju fler individer desto svagare intressegemenskap.

Barnen ska fostras av samhället (inte föräldrarna) till att bli pålitliga medborgare.

Gamla med stor livserfarenhet nedvärderas.

Ungdomar är självständiga individer och ska därför själv råda över sin sexualitet.

Äktenskap ska i första hand ingås frivilligt av kärlek.

”Den svenska modellen” har utformats av staten, vilken byggde upp det svenska familjefolkhemmet efter i huvudsak en socialdemokratisk ideologi. En i allra högsta grad bidragande förutsättning till denna samhällsutveckling var det svenska folkets stora samhörighetskänsla. Tyvärr har denna folkliga samhörighetskänsla inte vårdats. Istället infördes individualismen (läs: egoismen), och i dess spår introducerades en rad ego-präglade särintressen.

Nu är detta individualistiska, svenska samhälle allt mer hotat av en helt annan samhällsmodell med avsevärt större samhörighetskänsla… nämligen klansamhället. (Med ”klan” i den här bloggen avses en muslimsk/islamisk sådan.) Importerade klaner har nu med vissa makthavares benägna bistånd kunnat etablera sig i Sverige. Här vill en ansenlig skara av klanfolket leva i enlighet med sin religiösa och kulturella tradition. Knappast någon anpassning till det vanesvenska samhället kan komma ifråga.

På grund härav har vi genom de benägna makthavarnas naiva flathet fått parallellsamhällen, i vilka klanerna vill härska. Situationen förvärras av islam, som kräver att ”de rättrogna” (= klanfolket) inte skall underordna sig ”de otrogna” (= vanesvenskarna). Dessa skall istället foga sig efter klanfolket. Av den anledningen kan man befara, att en icke våldsbefriad kraftmätning måste komma till stånd, ifall majoriteten i Sverige önskar ha ett enhetligt och traditionellt svenskt samhälle.

I ett klansamhälle finns flera olika klanstrukturer. Hur är då den presumtive motståndarens klanstruktur uppbyggd? Här nedan följer en kortfattad summering av ”den klanstrukturerade relationsmodellen”.

  • Familjen innehåller medlemmens främsta anförvanter i flera generationer.
  • Släkten innehåller syskonens främsta familjeband i flera generationer.
  • Klanen innehåller kusinernas främsta släktskap i flera generationer.

Familjen är i ”den klanrelaterade modellen” klanens grundläggande enhet… ju fler medlemmar desto större relationsgemenskap.

Barnen är klanens framtidsinvestering, varför de måste fostras i klanens anda.

Gamla med stor livserfarenhet vördas.

Flickor blir påpassade för att kunna utlovas vara oskuld vid giftermålet.

Äktenskap ingås enligt anförvanters överenskommelse, och att få en dotter bortgift med en högt vördad kusin anses höja familjens status.

Klanen har sin egen samhällsstruktur utan att för den skull vara kriminell(!), men den kan hysa kriminella nätverk. Att försvaga ett hatat svenskt samhälle med ett krävande beteende ingår rent logiskt i klanens strategi. Inte osannolikt förser de eventuella narkotikahandlarna och bidragsbrottslingarna sin klan med kapital, medan denna ger de brottsaktiva sitt tysta stöd. För hederns skull håller klanen ihop.

Tystnadskulturen i Sverige har åtminstone två dimensioner, och båda gynnar klanfolket. Den ena gäller makthavares, myndigheters och riksmediers brist på utpekande av klanfolk, som begår olagliga handlingar i det svenska samhället. Den andra gäller övergrepp i rättssak, då kriminellt klanfolk i en okänd omfattning lyckas hota eller trakassera vittnen till tystnad.

Eftersom majoriteten klanfolk aldrig kommer att acceptera den svenska samhällsmodellen, måste åsyftade kollektiv förväntas bjuda motstånd. Hänsyn måste då tas till omständigheten, att klanfolk redan har infiltrerat de naiva politikernas organisationer, medan motsatsen verkar omöjlig. Hänsyn måste dessutom tas till att klanfolkets samhörighet är större än den hos individualismens vanesvenskar.

Sent omsider har nu en del politiker börjat deklarera, att klanerna måste oskadliggöras genom fler poliser och hårdare straff. Sådana åtgärder bekämpar främst symptomen inte orsakerna. Parallellt härmed måste därför kunskapen om islam bli allmän egendom för alla, och objektivt grundas på dess heliga skrifter.

Islams skrifter:

Koranen — Muhammeds gudomliga uppenbarelser, som gör honom till en evig förebild för alla människor.

Tafsir — korankommentarer, som anger hur koranen ska tolkas.

Sira — Muhammeds biografi

Haditherna — Muhammeds tillvägagångssätt (”göranden och låtanden”)

Sanningen om islam, ”svärdets religion”, och den ”ofelbare krigsherren” Muhammed finns dokumenterad i de nyssnämnda skrifterna.

Islam härstammar från ett forntida, patriarkalt slavsamhälle i en annan världsdel. Detta präglar ännu islams gudomliga oföränderlighet i så hög utsträckning, att allt ifrågasättande måste bli betraktat som hädelse. Islams värsta fiende är därför dess egna skrifters sanning om islam.

Den ovedersägliga sanningen om islam: Inget muslimskt land har över tid någonsin lyckats implementera våra västerländska samhällsgrunder… human jämlikhet, religiös tolerans eller parlamentarisk demokrati.

Ska den svenska samhällsstrukturen vara traditionellt vanesvensk eller bli muslimskt nysvensk? I ett islamiserat Sverige torde feministerna komma att drabbas allra värst.

För att komma till rätta med klanproblematiken måste helt andra och för svenskt vidkommande ovanliga åtgärder tillgripas, nämligen ett mycket snabbt spridande av den faktaneutrala sanningen om islam. Åtgärden kommer med största sannolikhet att bli bemött som islamfientlig kritik… även om den grundas på deras egna skrifter!

Som sagt: Islams värsta fiende är sanningen. På grund härav blir all kritisk islamsanning beskylld för att vara hädisk eller islamofobisk. Den korrekt källorienterade sanningen om islam måste därför ovillkorligen lyftas fram… och detta hastar!

  • Personer, som kritiserar islam, anklagas nästan alltid för att vara rasister. När blev islam en ras?

”Den, som ej ser branden för alla lågorna, ger dej kalla handen till plågorna.”