Sekret prioritet

Mind the gap
Det tycks råda ett mycket allvarligt glapp mellan politikernas önsketänkta visioner och den reella verkligheten. Kan pålitliga mätningar påvisa att det i realiteten råder ett sådant förhållande, måste politiken förändras så fort det bara går.

Vad förväntas bli åtgärder och resultat, när en politikermajoritet i riksdagen deklarerar något i stil med nedanstående sju utfästelser?

  1. ”Hela Sverige ska leva!”
  2. ”Välfärden ska förbättras!”
  3. ”Jämställdheten ska förbättras!”
  4. ”Gängvåldet ska besegras!”
  5. ”Utanförskapsområdena ska integreras!”
  6. ”Decentraliserad demokrati ska fördjupas!”
  7. ”Sverige ska ha Europas bästa skola!”

I alla lägen tycks politikernas universalåtgärder vara: utbildning, regelskärpningar och resurstillskott. Dessa besked har vad gäller de ovanstående sju utfästelserna ändå allra mest resulterat i mer och mer: 1) urbanisering, 2) polarisering, 3) mansöverskott, 4) otrygghet, 5) segregation, 6) maktkoncentration, 7) prestationsförsämringar. Alltså en utveckling som går tvärt emot politikernas uttalade ambition.

Vilka orsaker kan ligga bakom politikernas tillkortakommanden? Förmodligen oförmåga att våga ta tag i problemets kärna… i kombination med en ”populistisk” floskelproduktion.

1) Om hela Sverige ska leva och då i synnerhet sovsamhällen utan samhällsservice och glesbygder, måste således mer distinkta och konkreta åtgärder sättas in. Utfästelsen kräver ju att merparten av alla bostäder ska befolkas dygnet runt. Detta i sin tur medför mer hemarbete, mer föräldrafostran av barnen och mer närhet till service i samhället… är det här politiskt välkomna åtgärder?

2) Om välfärden ska förbättras, måste vi skilja på EU-medborgare och EU-utlänningar, eftersom kostnadsskäl annars omöjliggör eventuella standardhöjningar, och detta i kombination med en effektivare standardutjämning och fuskbekämpning. Detta i sin tur medför att ”besparingar” på vård, skola, omsorg och övrig välfärdsservice måste vara volymanpassade… är det här politiskt välkomna åtgärder?

3) Om jämställdheten ska förbättras, så att samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter ska föreligga för såväl män som kvinnor, så måste alla däremot stridande regler avskaffas. Detta i sin tur medför, att all könsbaserad kvotering måste upphöra samt att asylhanteringen antalsmässigt blir könsneutral… är det här politiskt välkomna åtgärder?

4) Om påståendet stämmer, att gängvåldet är överrepresenterat av individer/grupper med fostran i hitkomna referenser, så måste de brottsaktiva i tillämpliga fall avtjäna sina straff inom dessa utländska referensers traditionella områden, varefter inreseförbud till Sverige skall gälla. Alla tidigare kopplingar till Sverige förutsätts då ha gjorts ogiltiga. Rättssäkerheten skall fokuseras på skyddet av hederligt folk… är det här politiskt välkomna åtgärder?

5) Om ny-svenskarna i landets utanförskapsområden (och i övrigt) ska bli anpassade till de regler och normer, vilka i demokratisk anda har format vane-svenskarnas samhällsmönster, så måste ett personligt avtal skrivas med varje myndig ny-svensk. Häri förbinder sig individen såsom avtalspart, att utan motsträvighet eller tidsfördröjning låta sig assimileras till vane-svenskarnas samhälle. Uppfyllelse av avtalet ska kunna leda till medborgarskap. Avtalsbrott skall som regel medföra utvisning… är det här politiskt välkomna åtgärder?

6) Om en decentraliserad demokrati ska fördjupas, måste riksdagen avstå beslutanderätt till regioner och kommuner enligt EU:s subsidiaritetsprincip. (Alla beslut skall tas på lägsta, effektiva nivå.) Därtill måste skatteintäkter fördelas mellan de beslutande nivåerna, så att deras åtgärder blir reellt gynnade. Då får vi en mer folknära beslutsprocess… är det här politiskt välkomna åtgärder?

7) Om vi ska återfå Europas bästa skola, såsom vi hade på 1960-talet, så måste vi också återgå till den mest fundamentala principen, som gällde då, nämligen nivågruppering. (Så tidigt som möjligt gruppera eleverna efter inlärningsförmåga i olika klasser enligt lärares bedömning/betyg.) Genom en allmängiltig pedagogisk tillämpningsmetod anpassas undervisningshastigheten alltid till de medel-inlärnings-svaga elevernas kapacitet – ”konvojprincipen”. (Under WW2 gick de allierade konvojerna av nödtvång med det långsammaste fartygets hastighet.) Därför är det väsentligt för prestationsnivån i stort, att inte alla klasser tilldelas elever som sänker undervisningshastigheten. I kombination med detta måste lärarnas arbetsförhållanden återgå till en situation, vilken mer liknar 1960-talets… är det här politiskt välkomna åtgärder?

”Det krävs tid för en tanker att vända… liksom för tankar kanhända.”

Det tycks råda ett mycket allvarligt glapp mellan politikernas önsketänkta visioner och den reella verkligheten. Kan pålitliga mätningar påvisa att det i realiteten råder ett sådant förhållande, måste politiken förändras så fort det bara går.

Kanske kräver partiuppslutningen, att beslutsfattarna måste tänka mer ideologiskt och mindre pragmatiskt. Under alla omständigheter är det absolut nödvändigt att ha en målsättning, där det egna folkets/landets trygghet och välfärd värnas mest. Politiker med en annan åsikt bör nog byta jobb.

”Den, som ej ser branden för alla lågorna, ger dej kalla handen till plågorna.”