Politikens ruttna kärna

Vad har kommit att manifestera samhällets ekonomiska överskott? Då detta gick till makthavare byggdes pyramider, katedraler och slott. Då överskottet återgick till dess möjliggörande folk skapades välfärd. Då överskottet istället kom att omfördelas enligt en globalistiskt mångkulturell agenda uppstod ekonomiska orättvisor och splittring i samhället. Där är vi nu!

Denna uppkomna situation hade med största sannolikhet undvikits om lärdomarna/principerna, som utformades av Max Weber (1864-1920) hade fått gälla. Han menade att samhället vilade på sex autonoma men kompletterande fundament, kardinalvärden eller värdesfärer. Dessa ska alltså vara optimalt diversifierade dvs. ha sina regler och uppdrag, inom vilka de själv har att sköta sin verksamhet till samhällets bästa.

De sex fundamenten:

  1. Staten ombesörjer demokratin.
  2. Näringslivet  ombesörjer välståndet.
  3. Vetenskapen  ombesörjer kunskapen
  4. Kulturen  ombesörjer fantasifriheten.
  5. Religionen  ombesörjer andligheten.
  6. Etiken  ombesörjer värdegemenskapen.

Strävan skall vara, att sinsemellan skall fundamenten vara balanserade men ändå idka en ömsesidig samverkan. Internt ska de emellertid äga sitt eget ansvar. Vad som främst måste förhindras är att statsbyråkratin ihop med marknadsekonomin tillåts försvaga folkliga gemenskaper till förmån för ett genomförvaltat samhälle med statligt styrd service. Risken blir då ett likformigt medborgarskap, där myndigheterna fattar alla beslut, vilket med tiden leder till underdånighet och likgiltighet.

Att begränsa eller tysta den fria tankens demokratiska yttringar verkar inskränkande. Ändå ingår sådant tämligen ogenerat i dagens politiska spel. Det sker så snart oegentligheter inte kan döljas med hjälp av floskler. På så sätt har staten rubbat balansen mellan fundamenten. Genom att använda både utnämningsmakten, en ideologisk indoktrinering av fundamentens beslutsfattare och ekonomiska styrmedel har detta kunnat åstadkommas.

”Den, vars prat från konsensus avviker, ha konsekvent fått hån- och hat-rubriker.”

Att öppna folks sinnen, för att folk ska inse, hur manipulerade folk har blivit, framstår som den nya upplysningens absolut främsta mål och gebit. Dessutom måste rädsla att uttala egna åsikter i politiska sammanhang övervinnas inom ramen för rättsstatsprincipen.

Erkända genier såsom Albert Einstein och Stephen Hawking har formulerat teorier om människans intellektuella förmåga, vars essens torde kunna tydas: Måttet på klarsynt klokskap är förmågan att se förändringar och göra anpassningar klart klokt. Man kan fråga sig, om det är klarsynt klokskap som nu präglar våra makthavares politik i enlighet med nyssnämnda precisering.

Makthavarnas politik tillämpar/äger följande karaktärsdrag i en tämligen tydlig omfattning.

                   Anti-professionalism          gynnas liksom         pro-naivism

                   Anti-realism                        gynnas liksom         pro-fiktionalism

                   Anti-pragmatism                gynnas liksom         pro-idealism

                   Anti-kriticism                     gynnas liksom         pro-monopolism

                   Anti-traditionalism             gynnas liksom         pro-radikalism

                   Anti-objektivism                gynnas liksom         pro-egoism, pro-nepotism

                   Anti-populism                    gynnas liksom         pro-totalitarism

                   Anti-patriotism                   gynnas liksom         pro-muhammedanism

                   Anti-rasism                          gynnas liksom         pro-feminism

                   Anti-nationalism                gynnas liksom         pro-globalism

                   Anti-provinsialism             gynnas liksom         pro-centralism

                   Anti-skanism                       gynnas liksom         pro-chauvinism

Makthavarnas politik har till följd av deras drivna riks-korruption med skattemedels-mutor (som kallas bidrag) gjort riksmedia, myndigheter, institutioner, civilsamhällesorganisationer och kyrkan till lojala ”ja-sägare” – ett osunt beroende. Denna köpta/osunda samhällsapparat ihop med makthavarna själva motarbetar på ett lömskt sätt den folkliga opinionen eller populismen.

”We the people” eller populismen saknar officiella plattformar i det svenska samhället.

Det i särklass bästa exemplet på den nyss anförda situationen utgörs av migrationspolitiken. Denna har våra makthavare bedrivit likt en oärlig förmynderi-överhet och gör så fortfarande. Migrationen har falskeligen skönmålats, och dess många negativa följdverkningar har i mesta möjliga mån förtigits eller getts en förlåtande vinkling. Den, som ”i trots” ändå har framfört opassande fakta, har insinuant blivit utnämnd till rasist e.d.

Nu har verkligheten hunnit ikapp den förljugna migrationspolitiken och dess samhällspåverkan. Det förfärliga resultatet går inte längre att dölja. Regeringen och dess stödpartier gör ändå vad de kan för att förhala sanningen. I en migration, vars ackumulerade flöde kontinuerligt ökar, kommer allt fler med tiden att se en redan anad kris växa fram, medan den danade processens sakliga kritiker blir stigmatiserade genom tilldelning av känslomässig skam.

                        Vår egen natur ska skyddas från främmande arter!

                        Vår egen kultur ska kryddas av skrämmande parter!

Denna ruttna paradoxpolitik för vårt land torde ha grundlagts av någon okulturell naturbegåvning. Behåll sansen och den fundamentala balansen i samhället, så att inte hat, hot och våld fås i stället.

”Den, som ej ser branden för alla lågorna, ger dej kalla handen till plågorna.”