Tendens, trend och ”legend”

Genom sin strävan efter större egen makt avser globalisterna att minska alla länders nationella självbestämmande. Metoden är att detta ska förverkligas genom att skapa och utnyttja överstatliga konstellationer såsom FN, EU, WTO, G 20, Världsbanken, WHO m.fl.

En så kallad aktivistgrej eller en modefluga är innan någondera ”flyger” en flyktig idé. Idéerna är oftast kommersiella eller politiska och får då uppbackning av marknadens reklam respektive åsiktsbranschens propaganda. Detta gör att idén kan bli såväl genomgripande som långvarig. I fortsättningen behandlas enbart politiska idéer.

”Trend eller influens är en realiserad idé eller tendens.”

En del tendenser utvecklas alltså till trender, som i sin tur kan växa till en -ism och då även bli en rörelse med internationell betydelse. Bland anhängarna kan rörelsens trossatser/teser bli till i stort sett heligt legendliknande dogmer/företeelser. Flertalet av dessa rörelser blir som regel förknippade med en beteckning. I det följande koncentreras texten till identitetspolitik, woke-ism och globalism.

Identitetspolitik

Här vill anhängarna lyfta fram förment och reellt kuvade minoriteters särintressen utifrån ett godhetsperspektiv. Samtidigt utmålas den härskande majoritetsgruppens strukturella försummelser såsom grund för de påstådda orättvisorna (vilket i viss mån kan ses som sant). Påpekas bör att orättvisorna inte gäller enskilda individer utan grupper.

Mest fokus i orsakssammanhangen har kön och ras fått. Av den anledningen tillkom politisk feminism och anti-rasism. Identitetspolitiken anses ligga till vänster på den politiska skalan. I Sveriges vänsterorienterade medielandskap har identitetsmanifestationer därför erhållit sympatier. En minoritet, som mycket skickligt har utnyttjat identitetspolitiken är islams anhängare.

Muslimerna/islamisterna har utan nämnvärd kritik kunnat förstärka sin offerroll, sina positioner i samhället och sina ekonomiska bidrag. Ur integrationssynpunkt måste det skedda betraktas som ett kontraproduktivt åtgärdskluster från samhällets sida, eftersom islam orubbligt står fast vid alla sina (ur svensk synpunkt) etablerade missförhållanden… mänskliga orättvisor liksom demokratiska brister. 

Woke-ism

Här kan anhängarna betraktas som identitetspolitikens kategoriska extremister. De är ”uppvaknade” och därför mer medvetna än sina kritiker, vars invändningar naturligtvis måste ignoreras eller förkastas. Motståndare/kritiker må ses som onda, och de bör med tvång sättas i politisk karantän. Oliktänkande får alltså diskrimineras genom segregering!

Rättrogna vita måste be om förlåtelse för sitt medfödda ras-privilegium, vilket annars blir definierat som vit arvsynd. Förblindade av sin egen förträfflighet driver woke-anhängarna ett kompensatoriskt skamperspektiv för att lyfta fram de beklagansvärdas villkor. Som dessa villkors gemensamma upphov har ”den vite mannen” blivit utsedd. Han, hans ”sanningar” och symboler ska därför bekämpas… efter-konstruktions-censur! (Vad var Pippi Långstrumps pappa?)

Woke-ismens endimensionellt ”goda” åtskillnad av uppvaknade och oförstående påminner paradoxalt nog om rasismens grundläggande inställning till överlägsenhet. Som exempel kan anföras tendenser och utfall inom Me-too-feminismen, klimataktivismen, HBTQ, anti-rasismen, prelat-skrymteriet, Black-Lives-Matter-aktivismen, anti-kapitalismen, kvoteringsideologin och den numeriska/procentuella kompensations-kulturen.

Många av dagens woke-ister återfinns som studenter i den akademiska världen… och många kommer att återfinnas som morgondagens chefer och agendasättare… en dystopisk prognos?

Globalism

Globalismen — ”världskramande elitliberalism”, som styr över cybernätverk för sammanhang och gemenskap — är en ideologi, som omfattar hela globen/världen, ty endast så kan totalitarismen och kommersialismen maximeras, dvs. incitamenten för att behärska beslutsprocessen och tjäna så mycket pengar som möjligt genom Big-business. Totalitarismen och kommersialismen kan ses som globalismens egenintressen vad gäller maktambitioner respektive ekonomisk strävan.

Globalismens övergripande mål blir därför ett effektivt resursutnyttjande samt tullfri handel i hela världen. För att uppnå sina mål eftersträvas överallt ett gränslöst flöde av kapital och människor. Resultatet blir en konkurrens, så att produktionen kommer finnas där det billigaste alternativet föreligger. Utsugning kan här bli en realitet. Rika blir rikare och fattiga fattigare.

Nyssnämnda utveckling har skapat ”tycka-synd-om-mentaliteten” eller ”offerkulturen”, vilka på moraliska grunder har anammats av vänsterismen, inklusive identitetspolitiken och woke-ismen. Där finns ju ambitionen att bistå utnyttjade grupper genom ”godhetspolitik”. Av det skälet hävdas bl.a. ökat bistånd, öppna gränser och fri migration. Alltså inträffar den underliga situationen, att vänsterismens ”godhetspolitik” sammanfaller med globalistiska strävansmål.

Genom sin strävan efter större egen makt avser globalisterna att minska alla länders nationella självbestämmande. Metoden är att detta ska förverkligas genom att skapa och utnyttja överstatliga konstellationer såsom FN, EU, WTO, G 20, Världsbanken, WHO m.fl. Dessa internationella institutioner styrs till stor del redan av globalister.

En annan metod, för att försvaga det nationella självbestämmandet, är att skapa finansiella problem för landet ifråga. Det mest effektiva medlet har hittills varit migration, och här har globalister hjälpt till att betala offrens transportkostnader. Återigen får globalisterna stöd av vänsterismen (omedvetet?), vilken även ser till att det ges enorma bidrag till flera överstatliga konstellationer. Migrationen skapar dessutom antagonism mellan olika folkgrupper, vilket ytterligare försvagar maktutövningen i det berörda landet. 

Globalismen, som till synes omärkligt har exploaterat folks religiösa godhetsbehov ihop med ”den felfria maktens förgudning”, är nu västvärldens  mäktigaste, politiska kraft. Den behärskar bl.a. FN:s klimatpanel inklusive Greta-aktivismen, Världshälsoorganisationen WHO, världens främsta finansinstitut och FN:s miljöprogram, vilka vill orsaka alla länder så kostsamma åtaganden, att ett permanent beroende till globalisterna åstadkoms.

Globalisternas ”kontorsarbete” sker i det tysta och utåt gör de inte heller mycket väsen av sig. Istället stödjer de andra aktörer inom vänsterismen, som får sköta sådan ”godhetsaktivism” som tjänar globalismens syfte. På så sätt stärker den sin redan starka maktställning utan att det märks. Målet påstås vara någon form av världsherravälde med en totalt urvattnad demokrati.

Möter globalismen inget motstånd? Jodå, men detta måste verka i den globalistiska ”godhetspolitikens” konstanta motvind, vilken har fått blåsa fritt i decennier. Motståndet blir därför vanemässigt utsatt för en känslobaserad smutskastning, som det indoktrinerade folket lätt anammar. Motståndet känns igen såsom populism eller nationalism.

”Den, som ej ser branden för alla lågorna, ger dej kalla handen till plågorna.”