Nog konfys analys

Överallt vidgas dragkampen mellan globalister och anti-globalister. Hos svenska makthavare och deras skattefinansierade massmedia (bl.a. SVT och SR) delges vi mer eller mindre sofistikerat det globalistiska synsättet på bra eller dåliga händelser och företeelser. Eftersom globalismens synsätt dominerar informationen och även sätter sin prägel på denna, kan gemene man oftast särskilja ”bra globalistiska” åtgärder från ”dåliga anti-globalistiska”.

Det politiska maktspelet blir allt mer oförsonligt och obegripligt. Det kan säkert förklaras av att riksdagspolitikerna i demokratisk anda inte behöver folket såsom någon form av remissinstans. Det blir istället ”bidrags-jäviga” instanser som skenbart får påverka besluten. Landets bästa får därmed som regel ofta stå tillbaka för en konsekvent ideologi motiverad utifrån ”godhet”. 

”Vår nationella naivitet till mångas förtret… gälla svår statsfromhet.”

Landets politik återspeglar politiken ute i stora världen. Världspolitiken styrs av olika ideologier och förekommer globalt spridda i diverse skepnader. Vad är det då för ideologier, som där främst har gjort och fortfarande gör sig globalt gällande? (”Mellanformer” inräknas inte här.)

  1. Liberalism, omdöme: frihet, dock så att friheten ökar med kapitalägandet
  2. Socialism, omdöme: likformighet, dock så att likformigheten minskar med maktinnehavet
  3. Konservatism, omdöme: betänksamhet, dock så att betänksamheten minskar med maktinnehavet
  4. Nationalism, omdöme: folklighet, dock så att folkligheten ökar med kapitalägandet

Utvecklingen verkar ha fört med sig att respektive ideologi inte längre klarar sig på egen hand. Därför har en oväntad men ”nödvändig” parbildning tagit sin början, och man kan förvänta att dessa båda ”äktenskap” kommer att hålla i sig ända tills den ena dominerar den andra… en dyster profetia! För närvarande ser alliansbyggandet ut så, att 1+2 samt 3+4 har gått samman.

Liberalism + Socialism driver en gemensam linje, som kan kallas globalism. Politiken är extrovert eller utåtriktad och känsloladdad. Som sig bör återfinns västvärldens tech-giganter (ex.Google, Facebook, Twitter, Amazon) här för att sprida ”korrekt” information samt kartlägga och kontrollera människorna. Överstatlighet såsom FN och EU gynnas.

”När motståndaren är verklighetens konsekvenser, måste lögnen rädda politikens preferenser.”

Vid World Economic Forum (WEF) och dess digitala möte i Davos beskrevs teoretiska modeller för världspolitiken. Globalismen kom där och då att betraktas som unipolär, vars strävan gäller en världsregering med överstatlig beslutanderätt och en individkontroll med hjälp av tech-jättar och statsmedia (MSM). Här återfinns USA (under demokraterna), EU, Indien och Australien. (Den ordinäre iakttagaren har naturligtvis märkt, att USA har bytt sida under Biden som president.)

Konservatism + Nationalism har en sammanfallande agenda, som kan benämnas anti-globalism. Politiken är introvert eller inåtriktad och faktabaserad. Sådana fakta har börjat blockeras av de stora tech-bolagen, så snart innehållet anses strida mot de globalistiska företagens policy (= deplattformering av kontoinnehavaren). Tech-jättarna möts då i många fall av nationell lagstiftning, som reglerar deras verksamhet.

I WEF:s teoretiska modell blev anti-globalismen definierad som multipolär, vars strävan gäller en konventionsreglerad världsordning bestående av självständiga stater med sina egna säkerhetssystem (även totalitära). Till den här politiken brukar Kina och Ryssland inräknas, fastän dessa båda mest betraktas som imperialistiska skendemokratier med låg trovärdighet och kuvade befolkningar. I den refererade modellen är det således främst den utrikespolitiska kommersen, som har involverats.

Den globalistiska och anti-globalistiska maktkampen på det universella planet är fortfarande i ett uppladdningsskede. Ett analogt skeende har tagit sin början även inom EU. Vad gäller unionens globalistiska politik möter denna främst motstånd från Polen, Tjeckien och Ungern, vars politik kallas separatistisk eller populistisk (i nedsättande syfte). Denna ”brunsmetning” är underlig, eftersom benämningen ifråga betyder ”folklig”. Politikernas uppgift är ju att föra folkets talan.

Inom Sverige kan vi mer än ana en motsvarande taktik. Regeringens globalistiska politik möter mer och mer motstånd från en i makthavarnas förklenande synsätt populistisk (= folklig) opposition. Erkänner makthavarna därmed, att deras egen o-populistiska politik inte har en folklig förankring? Oavsett svaret kan vi förmärka en allt värre politisk polarisering med en lika tydlig nasse-fiering.

”Politiskt korrekt ses alltid nitiskt perfekt.”

Överallt vidgas dragkampen mellan globalister och anti-globalister. Hos svenska makthavare och deras skattefinansierade massmedia (bl.a. SVT och SR) delges vi mer eller mindre sofistikerat det globalistiska synsättet på bra eller dåliga händelser och företeelser. Eftersom globalismens synsätt  dominerar informationen och även sätter sin prägel på denna, kan gemene man oftast särskilja ”bra globalistiska” åtgärder från ”dåliga anti-globalistiska”.

Politikens förklaringsmodeller och argumentation pendlar mellan de tre nedanstående alternativen.         

                        Verkliga sanningar         –  ärliga sakförklaringar

                        Verkliga halvsanningar  –  ärliga bortförklaringar    

                        Verkliga osanningar       –  oärliga skenförklaringar

Precis som tidigare omnämnts är den globalistiska politikens information mera känsloladdad än faktabaserad… Ju mer känsloladdad desto mindre ärlig sakförklaring! Det är säkerligen därför som globalister i brist på fakta har gett sig rätten att istället bemöta sina motståndare med ovidkommande påståenden eller ovälkomna omdömen (demonisering eller stigmatisering). 

”Otåld sanning nedvärderas till lögn, medan tåld lögn uppvärderas till sanning.”

Den kanske viktigaste skillnaden mellan de båda politiska blocken utgör beskrivningen av den autentiska realismen, dvs. graden av ärligt tolkad lyhördhet gentemot verkligheten. Här kan man förmärka, att våra globalistiska makthavare gärna skönmålar skeendet för att dölja brister i sina egna politiska åtgärder… alltså i den ”felfria godhetspolitiken”.

Den ovan gjorda analysen gällande maktkampen mellan globalister och icke-globalister är inte vetenskapligt framforskad, utan den bygger på en mängd iakttagelser under de senaste åren.

”Den, som ej ser branden för alla lågorna, ger dej kalla handen till plågorna.”