Sveriges ursvenska befolkning utgör en nationell majoritet i Sverige. Andra befolkningsgrupper i landet kan klassificeras som antingen 1) urfolk, 2) ursprungsbefolkning, 3) nationell minoritet eller 4) invandrad minoritet. För beteckningarna 1-3 finns inga internationellt gällande definitioner. Därför passar samer in på kategorierna 1-3, skåningar på 2-3 och romer på 3. Begreppen urfolk och ursprungsbefolkning innebär nästan alltid, att de mot sin vilja har blivit koloniserade… ju mer koloniserade desto mindre ursprung kvar!

Vanligtvis brukar man till urfolk kunna koppla: landområde/territorium, kolonisation, nationell minoritet med mycket bibehållen språkanvändning, kultur och livsstil. Ursprungsbefolkning kan också förknippas med: landområde/territorium, kolonisation, nationell minoritet men bara med viss bibehållen språkanvändning, kultur och livsstil (alltså mindre ursprung kvar). En nationell minoritet har funnits avsevärt längre tid i landet än en invandrad minoritet, och båda grupperna saknar ett svenskt landområde/territorium.

Dagens skåningar med skånska anor är ju ättlingar till ett ursprungsfolk i ett område (= Skåne), vilket har koloniserats av ett annat folk (= en dåvarande svensk arvfiende). Detta folks statliga politik har (trots skriftligt avtalade garantier om motsatsen ändå genom Svenska Sveket) i sann arvfiendeanda visat på ambitionen att i mesta möjliga mån avskånska/försvenska Skåne . Statens skräckinjagande tvångsmedel har berövat skåningarna deras skaniska/östdanska regionspråk, vilket har förvandlats till skåningarnas nutida modersmål… skånska.

”En målmedveten skåning kan tala svenska fint… men avstår helst från icke genuint.”

OBS! Definitionen: Dialekter har antingen utvecklats till eller ur ett språk.

Därför kan det skånska regionspråket omöjligen vara en svensk dialekt!

Detta menar också FN:s språkspecialister i UNESCO i motsats till svenska statens språkvetare.

”Statens hyckleri verkar staten lycklig i.”

Eftersom avskånskningsmetoderna bröt mot internationellt ingångna avtal samt genomfördes med en trakasseriliknande brutalitet och hånfullhet, måste hela denna process tystas för att omsider inte skada Sveriges anseende som humanitär stormakt. Tystandet medför, att Skånes elever i Skånes skolor aldrig någonsin har fått någon utbildning i Skånes historia. Utbildning är politikernas ansvar, medan undervisning är lärarens. Många lärare har undervisat i Skånes historia, fast då utan någon kursplan.

Genom statens pennalism har skåningen i gemen blivit så riks-indoktrinerad, att känslan och kunskapen för det skånska nästan undantagslöst är betydligt svagare än för motsvarande svenska incitament. Det märks genom att skåningens stolthet för det skånska har minimerats till ett uns.

När det exempelvis gäller den officiella, röd-gula, skånska korsflaggan (av somliga fyndigt benämnd Klakkaflaggen efter skåningen Harald Klakk, som blev Nordens förste kristne konung) så används den inte av många i Skåne… Kan det finnas någon annan orsak än en förmodad brist på kunskap och stolthet? Denna brist har i så fall uppkommit genom statens antiskånska agerande, där  Klakkaflaggen har blivit betraktad som en separatistflagga.

Den 6 november har staten bestämt, att Gustav II Adolf på sitt dödsdatum ska hedras med en flaggdag… även i Skåne. Denne regent har aldrig varit kung i Skåne utan endast en arvfiende, som brände 24 socknar och staden Vä. Statens flagranta översitteri, som kan kallas statspennalism, torde endast kunna tillämpas om folket har berövats sin egentolkade historia samt sin stolthet.

”Utan stolthetens arv hedras blott larv.”

FN har genom konventionen ILO 169 och dess uppdateringar skapat ett mellanfolkligt regelverk, som svenska staten vägrar att följa. I motsats till våra grannländer har ILO 169 alltså inte ratificerats (gjorts lagligt gällande) av den hycklande, humanitära stormakten Sverige. Problemet är att svenska staten då måste avstå från makt, som skulle ges åt exempelvis samerna, jämtarna, skåningarna och gotlänningarna.

Att minska makten hos den centraliserade staten är något som denna har förbundit sig att genomföra i enlighet med EU:s subsidiaritetsprincip, vilken fastslår att alla politiska beslut skall tas på lägsta effektiva nivå. Så även här bryter svenska staten mot avsikten i ingångna avtal.

Först då skåningarna inser, att de har koloniserats och av kolonialmakten blivit berövade sin stolthet, kan denna börja återerövras.

”Den, som ej ser branden för alla lågorna, ger dej kalla handen till plågorna.”