Oktober 2022

Allt båg är tro eller politik… dock är allt i min håg religiöst och partipolitiskt helt fristående!

– Texten utgörs av diverse brottstycken: hört och hänt. Allt är med ett visst tillbakablickande hämtat från den offentliga arenan eller Internet.

ÄMNE 1

Enligt s.k. statsmedia stod riksdagsvalet (i sept. -22) mellan Anderssons lag och Kristerssons gäng. Sådana intriganta etiketter påklistrade av aktörer med en tillförsäkrad ”opartiskhet”, avslöjar deras förljugna falskhet, vilket väljarna genomskådade och ogillade. Att på detta sätt dela ut plus- respektive minus-etiketter/omdömen skadar förtroendet för ett ärligt beteende, där ett maskerat ställningstagande (hur illa dolt detta än må vara) måste utebli.

I eftervalsresonemangen fortsätter partiskheten. Inbjudna personer har oemotsagda kunnat ondgöra sig över det oväntade valresultatet samt ohämmat fått varna för en förväntat extrem regeringspolitik. Fortsätter gör även den oftast fixade debatt-ordningen med ”slagsida”, så att ”rätt-tänkande” personers åsikter så gott som alltid blir i majoritet. Därmed har SVT på egen hand avslöjat sin partiskhet, då de på så sätt låter förstå, att svenska folket har röstat ”fel”.

Då sympatisörer till Anderssons lag efter valet med hot och skrämsel (tämligen obefogat) varnar för att demokratin är i fara, om Kristerssons gäng får äga regeringsmakten, uppkommer frågan om vem det verkligen är som i nuläget önskar inskränka demokratin.

ÄMNE 2

Många har frågat sig, hur valresultatet kunde bli som detta blev. Svaret är egentligen alldeles självklart.

• Varje parti, vars ambition påtagligt återspeglar folkviljan, vinner med tiden folkets sympati.
• Varje parti, som helst återspeglar sin egen propagandabild, finner med tiden folkets antipati.

ÄMNE 3

Metodiken, med dels nedlåtande desinformation och demonisering dels ovälkommet bemötande, leder till politikerförakt… samt om dessa tillgrepp upprepats över tid, så att de har blivit till ett mobbande, måste resultera i uttalade samarbetsproblem… till förfång för folket.

Har man erhållit förtroendet att samverka för Sveriges bästa, men till följd av en egen så prestige-fylld godhets-egoism – vilken kasserar andras ”beklagansvärda” åsikter, och dessutom motiverar ens så uttalade samarbetsovilja – att man inte är beredd att fullfölja uppdraget utan hellre tillgriper ett mobbingliknande avståndstagande… vad har man då i riksdagen att göra?

Ju mer makten undertrycker politikens ”högmålsbrott”, som kan sägas utgöra en befogad kritik gällande den oantastligt självgoda rikshegemonin, desto fler bland vanligt folk tycker annorlunda.

ÄMNE 4

En hel del samhällskunniga personer har menat, att Sverige sedan en tid har två socialdemokratiskt inriktade partier.

1. Ett gammalt med global ”Palme-politik”. Dess röda ros har en mängd osynliggjorda bruna rotskott. Plantan har självförvållat nästan fått ris… hybris, som förstör. Dess jordmån har blivit urlakad och väl tärd av bortkastad dynga.
2. Ett nytt med nationell ”Per-Albin-politik”. Dess blåa blomma har haft en mängd synliggjorda bruna rottrådar. Plantan har självförvållat nästan nått ros… doftros, som förför. Dess jordmån har blivit utstakad och välnärd av ditkastad dynga.

Att det handlar om Socialdemokraterna (S) respektive Sverigedemokraterna (SD) torde vara lättbegripligt.

”såg det [inte] komma”

1. S har suttit så länge vid makten, att hela samhället präglas av deras tankegångar, och detta gäller inte minst maktutövningen. Partiet har genom sin bidragspolitik skaffat sig hierarkiskt maktfrälsta lojalitetsstrukturer inom byråkratin, media och civilsamhället. (”UD är Palmecentrets operativa enhet.” ”Publik service fungerar som Verkställande Utskottets propagandacentral.”)
2. SD har redan från början utmanat S med en så ”gammaldags S-politik”, att den icke-västliga invandringen har blivit den kanske största skillnaden. Hela tiden har det folkliga stödet för SD:s politik vuxit… främst bland tidigare S-väljare. Partiet såg det komma, varmed mest åsyftas den islamiska invandringens negativa inverkan i det svenska samhället… både ekonomiskt och kulturellt.

”[inte] ställa grupp mot grupp”

1. S har formulerat den falska myten ”Alla människors lika värde” (ska enligt FN vara: värdighet). Den anförda falskheten har medfört, att politiken inte har tålt målkonflikter (ex. ”Vi kan inte ställa grupp mot grupp”, vilket politiska prioriteringar faktiskt måste). Därmed har deras ”utmaningar” fått en nästen obefintlig lösningsfrekvens.
2. SD har prioriterat svenska grupper före hitkomna osvenska. Dessa har ju inte heller kommit att tvingas till en nödvändig assimilering vad gäller ex. regelverket. När partiet har krävt, att man ska kvalificera sig för full åtkomst till välfärden, har S-argumentet blivit ”främlingsfientlighet” eller något än mer extremistiskt. Många av SD:s sakliga uttalanden har avsiktligt misstolkats.

”[politiskt] korrekt”

1. S har låtit påskina, att dess politik är ”god” med ”politiskt korrekta” åtgärder (PK). I den mest särskiljande frågan, den om invandringen, kunde partiet notera, att det hade blivit något av ett invandrarparti. Med tiden fick S i val bortåt 80 % av invandrarnas röster. Detta medförde, att den ”goda” invandringspolitiken inte fick kritiseras, trots migranternas bristande anpassning till det svenska samhället.
2. SD kunde med tiden sakligt påpeka, att grupp ställdes mot grupp ju fler utanförskapsområden som tillkom. I dessa har den islamist-relaterade gängkriminaliteten ökat till en samhällsfarlig nivå. I många fall står polisen maktlös, då befogenheterna är otillräckliga jämfört med utlandet. SD upplevs vara bäst på att vilja värna hederliga svenskar samt vårt svenska kulturarv.

[o]genomförbar verklighetsmodell

1. S framstår som ett parti med en global-humanistisk agenda = alla är vi medmänniskor, och jorden är vårt hem. Detta kan sägas vara en teoretisk men praktiskt ogenomförbar overklighetsmodell.
2. SD framstår som ett parti med en national-populistisk idé = alla är vi medborgare och Sverige är vårt hem. Detta kan sägas vara en teoretisk och praktiskt genomförbar verklighetsmodell.

ÄMNE 5

Hassan al-Banna, grundare av nutidens politiska islam, spred den absolut orubbligt gällande tesen: ”Det är islams natur att dominera inte domineras”. Därför tillämpar islam den våldsförhärligande metoden jihad (heligt krig) i tre steg utifrån sin andel av befolkningen (och denna ökar hela tiden):

1. Uppskjuten/passiv jihad… invasiva bidragsinkräktare ska stärka sin roll i samhället.
2. Villkorad/defensiv jihad… multiresistenta yrkeskriminella ska försvaga samhället.
3. Oundviklig/offensiv jihad… stridslystna islamistterrorister ska ta över samhället.

Att jihad enligt punkterna 1 och 2 nuförtiden pågår i Sverige är det viktigt att inse. Målet är enligt koranen, att alla muslimer skall sträva efter att uppnå ett islamiskt samhälle. Det är viktigt, att våra sekulära makthavare bringas till fullständig klarhet angående muslimernas pågående jihad här i landet, innan denna når punkt 3 (= inbördeskrig).

ÄMNE 6

Ett nödvändigt rättvisekrav:

Endast religioner, som i tanke, ord och gärning tillämpar en stats gällande religionsfrihet (ihop med politikens jämlikhet och demokrati), ska själva få åtnjuta berörda stats religionsfrihet.

”Den, som ej ser branden för alla lågorna, ger dej kalla handen till plågorna.”