Januari 2023

Allt båg är tro eller politik… dock är allt i min håg religiöst och partipolitiskt helt fristående!

”Minnas och glömma forma finnas och drömma.”

– Texten utgörs av diverse brottstycken: hört och hänt. Allt är med ett visst tillbakablickande hämtat från den offentliga arenan eller Internet.

ÄMNE 1

Emellanåt har maktens utformning i samhället liknats vid en pyramid eller ett elfenbenstorn. Överblicken ökar med höjden samtidigt som kontakten med grunddragens verklighet minskar. Det blir till sist så, att toppskiktet måste lansera sin egen verklighetsbild och förmå de lägre nivåerna att tro på denna. Genom de lägre nivåernas ekonomiska beroendeställning kan åtgärden låta sig göras.

”Lögnen är första krav i maktpolitikens största nav.”

Elfenbenstornets hierarkiskt olika våningsnivåer innehåller gemenskaper med mer starka än svaga lojalitetsband, såväl inom som mellan våningsnivåerna. De åsyftade lojalitetsbanden med alla sina samhällsförsörjda gemenskaper utformar tillsammans den välfärdskommersiella konstellationen. Denna måste för sin fortlevnad och utveckling öka gemenskapernas storlek, vilket har blivit dess målsättning.

Målsättningen har hittills dolts bakom ett sken av godhjärtade insatser kopplade till en propagandistisk värdegrund. Till följd härav har skeptiker kunnat bli utmålade som onda och demokratifientliga. Den dolda målsättningens lömska förverkligande visade sig bli ett för landet uppstyltat hjälpbehov av välfärdsfattiga. Säkrast kunde detta mål nås genom massimport av utomeuropeiska individer.

Målsättningen med att från början alltså omsättningsmaximera respektive gemenskap utöver samhällets behov har blivit till en växande strukturell fälla. Samhället segregeras och laglösheten ökar alltmer, och detta sedan den välfärdskommersiella konstellationens dolda målsättningen har blivit självgenererande. Det blir nu, när regeringens ändrade prioriteringsbehov av resurser ifrågasätts, som samhället påverkas uppslitande.

Den välfärdskommersiella konstellationen måste på grund av sin politiska konstruktion samspela med samhällets hierarkiska maktapparat. (Se nedan!) Ju fler makt-klienter desto mer tvångsinbetalningar. Den logiken har hittills fått lösas med ökade omdisponeringar eller skatte- och avgiftshöjningar.

Maktens hierarkier:

7 – makt-utformare  (beslutsfattare)
6 – makt-påverkare  (opinionsbildare)
5 – makt-funktionärer  (byråkrater)
4 – makt-tjänarinnor  (välfärdspersonal)
3 – makt-klienter  (bidragsförsörjda)
2 – offer-finansiärer  (tvångsinbetalare)
1 – offer-protestanter  (oppositionsfrälsta)

Den svenska välfärdens levnadskostnadskris (enl. The Guardian) omfattade år 1990 kring 7 % av befolkningen eller cirka 560 000 personer. Efter en kraftig befolkningstillväxt blev motsvarande mätresultat för år 2020  ungefär 14 % eller omkring 1 400 000 individer. Detta indikerar på ett tydligt sätt, hur resultatrik den välfärdskommersiella konstellationen har varit med sin målsättning.

”Lika barn leka bäst” är en välkänd sanning. En snarast omvänd paroll har tillämpats i skolan. Då har en maximalt påtvingad men ”rättvis” elevblandning fått medföra en garanterat stor utslagning av elever. Många av dessa elever kan sen som vuxna serva den välfärdskommersiella konstellationen såsom blivande makt-klienter.

Det påstås att nästan 11 % av en årskull om 100 000 barn i Sverige blir omhändertagna av de sociala myndigheterna. Många muslimska barn som ”far illa” hamnar då i en icke-muslimsk miljö, vilket de berörda föräldrarna inte kan acceptera. I deras värld får man ju aga barn och oskuldskontrollera flickor. Här råder en till synes olöslig kulturkrock.

I en undersökning (Timbro) påstås omkring 90 % av cheferna inom välfärdssektorn vara systemtrogna. En viktig åtgärd med syftet att behålla och fördjupa den välfärdskommersiella konstellationens samhällsposition har därför gällt chefsrekrytering. Här har lojalitet varit viktigare än skicklighet (t.ex. inom polisledningen). När den metoden upprepas i flera led, ökar korruptionen samtidigt som kompetensen minskar enligt inavelsprincipen. Vi får ett dysfunktionellt samhälle, och där är vi nu, när myndigheterna inte klarar av sina uppgifter.

”Fasa för utfall… fasa ut förfall!”

Nu har svenska folket i ett demokratiskt riksdagsval fått den allra översta nivån (= regeringen) i elfenbenstornet eller maktpyramiden helt utbytt. Däremot finns nivåerna med makt-påverkare, makt-funktionärer och makt-tjänarinnor kvar i ett nästan oförändrat skick, och inom nivå 4 – 5 finns dessutom inget tjänstemannaansvar. Hur ska de nya makt-utformarna/regeringen i denna situation smidigt kunna genomföra för dem önskvärda paradigm-skiften?

ÄMNE 2

En normalpatologisk person syns vara en lättmanipulerad individ, vilken i godtrogen anda har anammat exploaterade klyschor/mentaliteter. Personen ifråga delar sin förståndsmässiga kapacitetsförmåga med så många andra, att vederbörande inte märker av sin debil-liknande argumentation.

Trams-ramsan ”Alla människors lika värde” rabblas förnumstigt utan att den logiska omöjligheten blir det minsta ifrågasatt. Typiskt är också, att man låter självcensurera verklighetens faktiska orsaksrelationer, så att ingen självklart ansvarig beslutsfattare kan utpekas såsom skyldig. Hela fenomenet har i utlandet fått benämningen ”folkfördumning”.

Till denna fördumning medverkar i vårt land dessutom den alltför stora del av utbildningsväsendet, där verklig kunskap får stå tillbaka för inte minst relativistiska resonemang.

ÄMNE 3

Ett nödvändigt rättvisekrav:

Endast religioner, som i tanke, ord och gärning tillämpar en stats gällande religionsfrihet (ihop med politikens jämlikhet och demokrati), ska själva få åtnjuta berörda stats religionsfrihet.

”Den, som ej ser branden för alla lågorna, ger dej kalla handen till plågorna.”