April 2023
Allt båg är tro eller politik… dock är allt i min håg religiöst och partipolitiskt helt fristående!
”Minnas och glömma forma finnas och drömma.”
– Texten utgörs av diverse brottstycken: hört och hänt. Allt är med ett visst tillbakablickande hämtat från den offentliga arenan eller Internet.
ÄMNE 1
Politikernas allra viktigaste uppgift är ju att optimera tryggheten för medborgarna (inklusive alla nettoskattebetalare, vilka vistas i landet men inte är medborgare… övriga måste betraktas som okvalificerade till bidragssystemet). Den åsyftade tryggheten kräver en fungerande välfärd.
En bra fungerande välfärd kännetecknas av harmoni i samhällsbalansen. Detta innebär då, att skattebetalarnas inbetalda resurser till välfärden generellt sett motsvaras av det kvalificerade folkets erhållna välfärdstjänster. För att harmonin i den ovannämnda samhällsbalansen ska kunna bibehållas eller öka, får inte jämvikten mellan välfärdens resurstillskott och dess resursutnyttjande försämras.
Den nämnda jämvikten är såväl nödvändig som fullständigt självklar. Därför kan endast akuthjälp medges okvalificerade personer, vilka vistas i landet, samt för övrigt endast i den utsträckning, som deras medhavda och legala dokument medger. Den här betingelsen har de flesta av våra riksdagspolitiker totalt försummat. Med ifrågavarande försummelse i åtanke undrar säkert många… Hur har makthavarna i riksdagen egentligen skött sin viktigaste uppgift (= medborgarnas trygghet) efter år 2000?
Vid millennieskiftet hade Sverige ungefär 8,5 miljoner kvalificerade invånare och en samhällsbalans i någorlunda harmoni. Välfärden var alltså utbyggd för det ovannämnda invånarantalet. År 2022 hade Sverige drygt 10 miljoner invånare, varav flera 100 000 personer var okvalificerade. Då dessa fullt ut åtnjöt samma välfärdstjänster som kvalificerade skattebetalare, kom detta att innebära en försämrad samhällsbalans/välfärdsharmoni.
Dessutom hade välfärden ju aldrig blivit utbyggd för att kunna omfatta 10 miljoner utnyttjare. I generella termer har därför både tillgängligheten och kvaliteten blivit negativt förändrade. Resultatet är både begripligt och förväntat. Majoriteten politiker har med oriktiga fakta välkomnat tillskottet av okvalificerade migranter, samtidigt som dessa allt mer har kommit att försämra tryggheten i samhället. Därför måste rikspolitiken i detta avseende underkännas och förkastas.
En annan aspekt gällande den ”underkända” rikspolitiken och den därmed försämrade samhällsharmonin märks i skolan. Där har prestationerna signifikant sjunkit som ett resultat utav tillskottet av 10 000-tals elever, vilka inte kan svenska tillräckligt bra och inte heller vill anpassa sig till ”de otrognas” svenska värderingar.
Att inte förutse dessa problem (som bl.a. utlandssvenskar varnade för), vilka migrationen förde med sig, är inte bara naivt utan i högsta grad odemokratiskt. Svenska folket har definitivt aldrig fått chansen att avgöra denna specifika fråga. Dessutom har SOM-institutet vid Göteborgs universitet faktiskt fastslagit, att folkmajoriteten har ända sedan tiden före millennieskiftet önskat en minskad invandring.
Den troligen mest omedelbara och verkligt påtagliga aspekten beträffande massinvandringens negativa samhällseffekter torde gälla kriminaliteten. Trygghetsinskränkningen är ju i det här fallet väldigt märkbar i så gott som hela landet… våldtäkter, narkotikahandel, knivdåd, skjutningar, sprängningar samt hedersvåld, könsstympningar, njutnings- och barnäktenskap plus s.k. välfärdsbrott. Uppskattningsvis 85 % av dessa brottslingar har en invandrarbakgrund från MENA-området.
Eftersom rättrogna muslimer inte kan leva i ett svenskt samhälle med sekulära normer utan istället måste sträva efter en klan-gemenskap präglad av islam och sharia, kan man på längre sikt tyvärr befara en omfattande samhällskonflikt.
Ganska samstämmigt har expertisen fastslagit, att 1) en homogen befolkning underlättar sociala interaktioner och samverkan, 2) ju mer lika befolkningens individer är, desto större överensstämmelse råder i preferenser och värderingar. Dessa båda synpunkter gällande befolkningens enhetlighet har invandringen undergrävt. Invandringens beslutsfattare kan kopplas till den globalistiskt eftergivna makteliten, som nästan totalt har bortsett från det nationellt opponerande folket.
För att kunna genomföra sin globalistiskt drömda nyordning, tvingas makthavarna prioritera staten före folket. Människorna måste således helt och hållet underkastas staten, för att dess samhällsförändring ska kunna förverkligas. Politiken har därför försummat folkflertalet och vördat makten. Härskarväldet har haft monopol på de nationella tribunerna, varifrån de har låtit sprida sina godhetsstinna budskap.
Så allomfattande och så ensidiga har budskapen från makten varit, att den i sin propagandistiska anda har kunnat insinuera om en makttillämplighet med sådan medmänsklig godhet, att allt ifrågasättande har kunnat framställas som ondsint. Denna tankevurpa har otroligt nog en stor mängd naiva medlöpare funnit sig i. Man undrar när talespersoner för den förda invandringspolitiken ska våga erkänna, att deras åtgärdade uppfattning i denna fråga har varit till stor skada för Sverige.
ÄMNE 2
Sverige är indelat i el-prisområden, där el-priset utgår ifrån el-produktionen inom området. På nästan motsvarande sätt skulle landet kunna delas in mat-prisområden. Skåne, med omkring 50 % av landets matproduktion, borde då få vara ett sådant område. I respektive mat-prisområde får personer, som är folkbokförda i området en skattereduktion, vilken grundar sig på matproduktionen i området.
Olika prisområden inom ett och samma land skapar orättvisor och splittring… och är i mångas tycke exempel på politik präglad av dumhet.
ÄMNE 3
Ett nödvändigt rättvisekrav:
Endast religioner, som i tanke, ord och gärning tillämpar en stats gällande religionsfrihet (ihop med politikens jämlikhet och demokrati), ska själva få åtnjuta berörda stats religionsfrihet.
”Den, som ej ser branden för alla lågorna, ger dej kalla handen till plågorna.”