September 2023

Då även tron som politik är båg, är dock all min håg ojävig gällande religion och parti-utopi!

”Minnas och glömma forma finnas och drömma.”

– Texten utgörs av diverse brottstycken: hört och hänt. Allt är med ett visst tillbakablickande hämtat från den offentliga arenan eller Internet.

ÄMNE 1

Värdighet

Kroppen och själen formar människans individualitet eller identitet utifrån huvudsakligen två reella aspekter:

1. Kroppens gestaltade arv (= nedärvdheten, vilken här ska tolkas såsom individens kroppsliga och oföränderliga skapelse. Denna är olika för alla… inte ens enäggstvillingars nedärvdhet är helt lika.)
2. Själens anammade fostran (= mentaliteten, vilken här ska tolkas såsom folkgruppens inlärda och föränderliga gemenskaps-attribut… t.ex. språk, attityder, sammanhållning, stolthet o.d.)

Eftersom såväl nedärvdhet som mentalitet samt deras sammanslagna storhet (alltså individualiteten) varken kan eller får värderas, måste den tilldelas en för alla helt lika och universell värdighet. Därmed framstår den exklusivt svenska dogmen om ”Allas lika värde” som lömskt oriktig. Först när ingen individ äger någon förmån, kan dogmen om alla människors lika värde anses vara uppfylld. Detta kommer dock aldrig att inträffa.

Om man nu leker med tanken, att det verkligen förhåller sig som det ovan definierade, så har vetenskapen kunnat konstatera, att ju större samstämmighet (nedärvdhet + mentalitet) som råder inom en befolkning, desto större trygghet, närhet och tillit föreligger.

Denna slutsats är i stort sett alla forskare eniga om. Det innebär, att befolkningens optimala samstämmighet borde vara varje politikers ärliga mål. Hur kan det då komma sig, att flertalet svenska politiker har anammat en filosofi som mest liknar ”samstämmighetens anti-agenda”? Dess genomförande har faktiskt lett till ökad otrygghet, minskad närhet och mindre tillit.

”Nyttig idioti… lytt i maskopi.”

Det svenska välfärdsbygget med sitt nu missriktade bidragssystem är på väg att kollapsa. Naiva politiker, statligt finansierade mediehus och dysfunktionella myndigheter har av bekvämlighet och medveten faktaförvrängning länge samverkat kring ”samstämmighetens anti-agenda”. Det svenska folket har från makthavarnas nästan allenarådande tribuner enträget fått höra ”anti-agendans” bedrägliga argument såsom:

• Invandringen är en god affär för landet
• Mångkultur gynnar samhället
• Ingen är illegal
• Vi måste visa medmänsklighet
• Invandringens motståndare är främlingsfientliga
• Svensk kultur är töntig
• Vi får inte skapa ett ”vi och dom”
• Svensken måste integreras in i vårt mångkulturella samhälle

De, som mest genomgående har pläderat för ”anti-agendan” och den falska dogmen ”Alla människors lika värde”, torde vara feministerna. Sin förljugenhet avslöjar de själva, då de i generella ordalag nedvärderar den vite mannen och tilldelar honom en lägre medmänsklig status.
Detta är en följd av feminismens strävan att överkompensera alla (genom hela historien) underprivilegierade grupper för upplevda orättvisor… orsakade av den vite mannens makt.

”Förljugenheten gör slug enveten.”

Genom syftet att bekämpa orättvisor har feminismens tankegångar tillåtits få riksgenomslag i ”världens mest jämställda land”, nämligen den humanitära stormakten Sverige. Det skedde officiellt 2014, när landet fick en feministisk regering. Extremfeminister kunde då börja utmåla sig som manshatare och samtidigt bli hyllade som hjältinnor. Feminismen tycktes ha blivit kontraproduktiv eller apartheid-liknande.

I det här sammanhanget måste påpekas, att den vite mannen har blivit mer nedvärderad än t.ex. sin muslimske broder. Västvärldens feminister lär ha sett sina ”egna herrar” vara deras främsta motståndare och sen envist hållit fast vid denna sedan länge obsoleta blockering. Synsättet ifråga har medfört, att muslimen har kunnat bli betraktad som ett ”offer” för den vite mannens makt… inte som en företrädare för det islamiska patriarkatet, vilket alltid har varit mer kvinnoförtryckande än det svenska.

”Då helt rent ej räcker för realism, så väcker grej nå förment rasism.”

Ett annat exempel på den åsyftade mansfientligheten visas i feministregeringens s.k. sexköpslag, vars goda syfte är att minska sexhandeln eller prostitutionen. Det är mest kvinnor som säljer sexuella tjänster. Därför måste sådan försäljning var laglig. De, som oftast köper sexuella tjänster, är mestadels män. Därför ska sådana köp vara både olagliga och straffbara. Bland feministsvansens extremister har yttrats, att vita män bör straffas för privilegiet att vara just vita män.

Att såsom feminismen och dess allierade vänsterkrafter oförbehållsamt ivra för ökad kvinnlig makt, mångkulturell invandring och globala patentlösningar, kan tolkas som ett förtäckt sätt att motarbeta manlighet, svensk kultur och nationell stolthet. Metoderna är fortfarande könskvotering, opponentstigmatisering och egoglorifiering.

Det kanske mest typiska för feminismen är, att den korrigerar verklighetens sanning efter sin egen ”rätta” känsla. Pippi Långstrumps pappa får då inte längre vara negerkung. Det tydligaste exemplet gäller nog ändå avståndstagandet från vetenskapens tes, att det finns två biologiska kön (män med Y-kromosom, som kvinnor är utan). I feminismens obegripliga genusresonemang finns det många olika kön, eftersom könet påstås vara en ”social konstruktion”.

”Ju värre inskränkthet desto smärre betänklighet.”

Feminismens saluförda vantolkningar/förfalskningar kan kallas propagandistisk indoktrinering. Ju mer sådan påverkan vi utsätts för, desto längre från den reella verkligheten hamnar vi, och förljugenhet är en grogrund för utarmad demokrati. Denna tes bevisas av det lättköpta medlöperi, som frågans beaktande döljer. Där fick feghet gå före ansvar. Frågan löd: Hur kan det då komma sig, att flertalet svenska politiker har anammat en filosofi som mest liknar ”samstämmighetens anti-agenda”?

ÄMNE 2

Ett nödvändigt rättvisekrav:
Endast religioner, som i tanke, ord och gärning tillämpar en stats gällande religionsfrihet (ihop med politikens jämlikhet och demokrati), ska själva få åtnjuta berörda stats religionsfrihet.

”Den, som ej ser branden för alla lågorna, ger dej kalla handen till plågorna.”