Januari 2024

Åsikts-gillande väl för sanningen står, annat spår i gräl bli villande metafor.

”Minnas och glömma forma finnas och drömma.”

– Texten utgörs av diverse brottstycken: hört och hänt. Allt är med ett visst tillbakablickande hämtat från den offentliga arenan eller Internet… Framför allt framförallt osentimentalt förtalt.

ÄMNE 1 – Medial propagandacentral

”Vi har aldrig haft någon yttrandefrihet i etern.” (skribenten Sven-Ivar Ivarsson, 1954). Redan i radions barndom såg den socialdemokratiska regeringen till att efter nazitysk modell styra utbudet. Kontrollen över utbudet har socialdemokraterna ju sedan genom ditsatta vasaller kunnat råda över. Genom en likaledes styrd kontrollapparat har principen om programmens ojäviga innehåll kunnat lura folket. Numera har det ”neutrala” Publik service ett narrativ, som till 2/3 är hämtat från vänsterpolitiska referenser (Erik Kärnekull).

Public service försöker ju ge alla svenskar en gemensam syn på det skeendet, som återspeglar dess egentolkade bild av verkligheten.

Monopolets särställning har under årens lopp gett möjlighet att fostra folket till en auktoritetstro, som så starkt har värnat den socialdemokratiska åskådningen, att väldigt många ur allmänheten ännu inte har uppmärksammat detta. Indoktrinerad falsk tillit avser skapa en inlärd hjälplöshet. Denna är uppnådd, då en tvångsföreställning förlamar möjligheten till ett rationellt beteende. Man är då övertygad om, att man aldrig har blivit ”hjärntvättad”.

SVT:s ”analyser” är oftast kommentarer gällande de nyheter, som de själva har producerat.

Politisk följsamhet är att statsmedia mer eller mindre underförstått bekräftar det rådande politiska narrativet, vilket då blir betraktat såsom vår offentliga ”sanning”, men som i dagligt tal kan anses vara mera osanning.

Politisk följsamhet har på senare tid blivit ett fenomen, vilket bl.a. försvårar debatten gällande likriktningen inom statens åsiktsmonopol i form av Public service (men även mediestödet och kulturpolitiken). I likhet med en strategisk statlig bestickning verkar den politiska följsamheten nu än mer korrupt, och invändningar avfärdas såsom ”hot mot demokratin”. Vilka hotar och vilka hotas?

Alla regeringsåtgärder måste passera genom en delvis nyttig idioti enligt de sedan länge etablerade socialdemokratiska maktambitionerna, varför åtgärderna:

1. kommenteras av nyttig-socialisternas propagandamonopol (alltså Public service)
2. filtreras genom sosse-vasallernas byråkratiimperium (alltså olika myndigheter)

1+2 implementeras i avsikt att impregnera folket med sin politiskt korrekta ”sanning”.

ÄMNE 2 – Sveriges nutida politiksituation

Att ta för sig av politisk makt liknar till sitt upplägg kortspelet ”svälta räv”. Där gäller det ju att ta för sig allt mer av kortleken. Denna motsvaras nu av samhället. Att ta för sig av samhället sker dels genom den välfärds-kommersiella makt-apparaten (VKMA), som fördelar beskattningen i riket, men som förfelar den för vissa, dels genom den hybris-komponerade tolerans-bilden (HKTB), som förfelar uppfattningen om riket med fördelar för vissa.

Samhällets ’svälta räv’ förställa skam och jäv.

VKMA består av:

1. trygghets-skapande-kontrollen… Åtgärderna förmedlar hjärterum.
2. välfärds-byråkrati-dominansen… Åtgärderna förtjänar klöver.

HKTB utgörs av:

3. media-indoktrinerings-företrädet… Beskeden får ej ge spader.
4. problem-beskrivnings-ärligheten… Beskeden är det ruter i.

Den som behärskar grundvalarna 1-4 äger det folkliga stödet i samhället. Tidigare ägde socialdemokraterna alla de fyra ovannämnda strukturerna. På senare tid har de emellertid förlorat punkt nummer 4 till Sverigedemokraterna. Dessa blir ”ärlighets-ägare” och kan därför endast bemötas med fejkad ärlighet. De och deras besked måste istället osakligt smutskastas… inte bemötas.  Eftersom socialdemokraterna – genom sina vasaller – fortfarande råder över strukturerna 1-3, kan man konstatera, att regeringspartierna inte behärskar någon av grundvalarna.

Den  välfärds-kommersiella makt-apparaten tycks ju ha blivit samhällets självuppfyllande beroendesyndrom. Ansvaret för detta åvilar i första hand socialdemokraterna, och deras strävan efter obligatorisk solidaritet. Målet syns vara, att alla som blir involverade i välfärdens service ska stå i skuld till just socialdemokraterna. I politiska val har dessa sen kunnat räkna med solidariska röster från välfärdsapparatens utformare, handhavare och utnyttjare. Är detta en orsak, som har gjort socialdemokraterna till ett s.k. invandrarparti?

Socialdemokratiska regeringar har investerat så pass mycket skattemedel avsett för massmedierna, migranterna, instituten och civilsamhället, att många sådana bidragsmottagare av självbevarelsedrift har anammat det socialdemokratiska tänkandet. I många fall har dessutom chefstillsättningar inom berörda branscher kunnat påverkas… inte minst genom utnämningsmakten.

Feministisk extremideologi ihop med dess förargelseväckande radikalaktivism känns igen på villfarelsen, att de berörda individerna anser sin tillämpade moral vara så hög, att den berättigar till aktioner vilka överträder demokratins lagar och bestämmelser. De menar, att deras olagligheter gäller människans existens-villkor, och att dessa styr över demokratin. Sådan anarki har inget av dagens oppositionspartier veterligen tagit ett gediget avstånd från.

För att folket rätteligen ska kunna tillämpa principen om demokrati, måste detta äga en medveten hantering gällande fenomenets innebörd. I Sverige utvecklades denna hantering parallellt med folkskolan. I islamiska teokratier saknas fortfarande en sådan utveckling, därför att där kan den ses som en kränkande hädelse av den ”gudomliga” ideologin.

Likaså tycks man inom feminismen ha svårt att hantera demokratiska beslut, vilka går emot deras uppenbart förljugna flumpolitik. Deras åsikter (om ex. många olika kön) och åtgärder (om ex. orättvis inkvotering) liknar nu mest en sorts ovettig egoism. Feministpolitikens skadliga konsekvenser vill dess ansvariga helst ska lösas i det tysta med mer resurser och förebyggande arbete… alltså mer av samma sort. Den politiken kommer aldrig att lyckas utan att orsaken – den förljugna flumpolitiken – först blir ärligt synad och avslutad.

”Den, som ej ser branden för alla lågorna, ger dej kalla handen till plågorna.”