Den ständigt pågående konflikten (som avses här) gäller ”religionskriget” mellan kristna och muslimer. Kristna är just nu de mest förföljda religionsutövarna runt om i världen (oftast orsakat av islamisternas jihad). Denna jihad, vilken inte bara gäller själva religionen, handlar kanske mera om att etablera en territorial hegemoni av kolonial karaktär. Här följer historien i korta
Den 28 juni 2016 invaldes Sverige i FN:s säkerhetsråd för åren 2017-18. När olika dignitärer spekulerade, om vad som troligen var den främsta orsaken till detta, framfördes åsikten: Sveriges mångåriga arbete för ett stärkande av de mänskliga rättigheterna. En sådan förmodan bygger antingen på okunskap eller på falskhet… troligen på okunskap, särskilt vad gäller Sveriges
När svenska staten, genom Svenska sveket, enväldigt och lömskt ogiltigförklarade de folkrättsligt bindande avtalen gällande bl.a. Skånes självstyre, var detta ett förräderi mot både fredsvillkoren och det skånska folket. Statens avskyvärda agerande och dess kränkande framfart i Skåne har med tiden lett till Sveriges Största Skam. Låt oss göra en kortfattad återblick för att lättare
Ifall det verkligen förhåller sig på det viset, att svenska staten genom bedrägeri har berövat det skånska folket dess garanterade rätt till självstyre (inklusive dess lagstiftande parlament av delstatsmodell)… hur bör en person med ett sant rättspatos då agera? Detta utan att som hittills bli betraktad som tönt eller separatist. Frågan är tankeväckande i ett
”Avskånskas Skåne?” är säkert en fråga, som inte många har skänkt någon djupare tanke. Men om detta antagande skulle stämma, så skiljer skåningarna sig från folk i andra regioner t.ex. Skottland, Katalonien, Flandern, Åland, Baskien osv. Där månar man på ett naturligt sätt om både sitt språk, sitt kulturarv och sitt självbestämmande. Min upplevelse är…
Kan folkrättsbrott, vars verkan fortfarande är i full kraft, bli preskriberade? NEJ, skulle nog de flesta svenskar oförbehållsamt ha svarat. Frågan ställs med tanke på fallet, då en provinsiell folkgrupp eller minoritet, vilken lever med sin egen speciella särprägel i språk, lagar, kyrkoväsen och kulturarv, måste upphöra med detta. Om det då är staten, som
För en tid sedan såg jag rubriken ”Sverige – mänsklighetens land”. Detta pösande av självgodhet tycks ha blivit ett markant inslag i den svenska nationalkaraktären. Svensken agerar alldeles för ofta ”världssamvete”. När andra länder då klandras, framhäver vi underförstått också Sveriges förträfflighet. Denna osanna självbild drar emellertid ett löjets skimmer över både svensken och Sverige.
I vår parlamentariska demokrati värderas individens värdighet, politikens öppenhet och samhällets trygghet väldigt högt. För att dessa tre fundament ska fungera, måste det finnas ett glasklart regelverk. Så är dock inte fallet. Istället har vi ju fått en ”politisk laglöshet” som
”Det svenska folket” tillkom som ett medvetet vilseledande begrepp, därför att ett svenskt folk har aldrig existerat. Detta falska påhitt etablerades under 1800-talets nationalromantik. Då var den moderna innetrenden att göra Sverige till en homogeniserad nationalstat. Lokala och regionala särarter skulle helst försvinna för att istället uppgå i en riksgemensam monokultur. Denna nationella enhetssträvan krävde
Att iscensätta pinsamma avrättningar är sedan länge en beprövad metod för att ingjuta skräck. Med detta syfte utnyttjas nu möjligheten att på sociala medier världen över visa bestialiska dåd. Scenerna väcker avsky hos de flesta men tjänar samtidigt som propaganda. De blir på något sätt dubbelverkande. Här nedan följer tre ögonvittnesskildringar, som de flesta förmodligen aldrig någonsin har