En så kallad aktivistgrej eller en modefluga är innan någondera ”flyger” en flyktig idé. Idéerna är oftast kommersiella eller politiska och får då uppbackning av marknadens reklam respektive åsiktsbranschens propaganda. Detta gör att idén kan bli såväl genomgripande som långvarig. I fortsättningen behandlas enbart politiska idéer. ”Trend eller influens är en realiserad idé eller tendens.”
Vad har kommit att manifestera samhällets ekonomiska överskott? Då detta gick till makthavare byggdes pyramider, katedraler och slott. Då överskottet återgick till dess möjliggörande folk skapades välfärd. Då överskottet istället kom att omfördelas enligt en globalistiskt mångkulturell agenda uppstod ekonomiska orättvisor och splittring i samhället. Där är vi nu! Denna uppkomna situation hade med största
Sekulär religion kan uppfattas som en föga genomtänkt jargong med 1) kristendomsinfluerad moral utan någon egentlig gudstro, 2) materiellt karriärförverkligande, 3) naivt orimlighetsideal, 4) skenhelig strävan, 5) inkonsekvent integritetspolicy, 6) trendig aktivism, 7) grandios självbild. Det hjärntvättande mantrat ”Alla människors lika värde” fungerar inom denna sekulära åskådning såsom den heligaste av dogmer. Om du utgår
Den demografiska forskningen visar, att runt om i världen är nativiteten (= barn/kvinna) större bland muslimer (m) än bland övriga (ö) eller enbart kristna (k). Om två generationer beräknas islam vara världens folkrikaste religion/ideologi/civilisation: m = 2,9 och ö = 2,2. Islams tillväxt spås bli kraftigast i Afrika. För Europas del kommer flera länder, däribland
Vad förväntas bli åtgärder och resultat, när en politikermajoritet i riksdagen deklarerar något i stil med nedanstående sju utfästelser? ”Hela Sverige ska leva!” ”Välfärden ska förbättras!” ”Jämställdheten ska förbättras!” ”Gängvåldet ska besegras!” ”Utanförskapsområdena ska integreras!” ”Decentraliserad demokrati ska fördjupas!” ”Sverige ska ha Europas bästa skola!” I alla lägen tycks politikernas universalåtgärder vara: utbildning, regelskärpningar och
Hur reagerar ansvariga och oförbätterliga beslutsfattare, då en majoritet bland väljarna upplever att politiken är oförlåtlig? Det finns ett välbekant och tyvärr alltför ofta upprepat mönster för sådana responser. 1) Tystnadskulturen blir prioriterad, 2) Förnekelseprocessen måste tillgripas, 3) Nyttoflosklerna blir välsignade, 4) Problembagatelliseringen måste tillgripas, 5) Kritikerstigmatiseringen blir utnyttjad som ritual. Nämnda fem responser förekommer
Ovan rubricerade komparation anknyter till många makthavares förhållningssätt. Folket indoktrineras och kritiken tystas genom att staten lever i symbios med medierna, lärosätena, civilsamhället, kyrkan och kulturen. Saknas kritisk opposition blir makten allenarådande, och det är en strävan som inte gagnar folket… monopolism. Precis som i spelet Monopol är slutmålet att behärska allt. ”Ett landets dyrt
Om rättsstatsprincipen inte fungerar visar erfarenheten, att regeringen tillskansar sig för mycket maktbefogenheter. Staten kan då i en demokratifientlig anda sträva efter monopolistisk dominans dvs. enpartivälde. Detta i form av demokratur eller diktatur. Under alla omständigheter blir småfolket oanat vilselett, då staten lever i symbios med medierna, lärosätena och kulturen. Så snart staten sätter parti-ideologi
Rättsstatsprincipen är en grundtanke eller utgångspunkt som bestämmer förhållandet mellan den politiska överheten och de folkliga undersåtarna. Syftet är att skydda de folkliga undersåtarnas medborgerliga fri- och rättigheter från politiskt maktmissbruk. För att förhindra/försvåra en ökad politisk maktkoncentration måste det råda en sund balans mellan parlamentet, domstolarna och regeringen. Nämnda balans ska finnas fastlagd i
Socialismen är i grunden såväl centralistisk/hierarkisk som maktfullkomligt härsklysten. Första målet är en-parti-staten, vilken dock kan tillåta en ofarlig kvasi-opposition, men aldrig något reellt mot-parti. Andra målet är imperialistiskt dvs. att utöka maktsfären, vilken slutligen ska bli universell. En strävan mot båda målen kan ske samtidigt. Socialismens fem mest auktoritära ideologier efter år 1900: Stats-socialism