I Sverige har vi under de senaste generationerna haft en tydlig urbanisering. Tendensen har blivit, att kvar på landsbygden ses företrädesvis fler äldre än yngre och fler män än kvinnor. Detta har skapat en samhällelig obalans. Att makthavarnas asylpolitik sedan har förvärrat denna obalans är uppenbart. ”Samhällets bästa gynnar dom flesta.” Runt om i landsbygdens
Den 4 december 2015 enades regeringspartierna om en lagrådsremiss (som delvis togs tillbaka). Dess syfte var kort och gott att ge regeringen en snabb möjlighet att kraftigt kunna minska inflödet av asyksökande till Sverige. Motiveringen sades vara att garantera ”samhällets säkerhet, dess funktionalitet och överlevnad”. Tydligare än så kan man knappast underkänna den egna och
Flyktingkrisen är en myt som har fått påtaglig spridning under hösten 2015. Mytens mål är att vilseleda folket. Flyktingkrisen är absolut inget undantag. En myt förleder allmänhetens tro runt vad som är hederligt och korrekt. Myten har alltför ofta blivit ledares medel att skönmåla egna syften och åtgärder. Den moderna myten kan uppstå vid ett oroande händelseförlopp.
Det är naturligtvis en ohållbar situation (”mes-anarki”), när lagstiftare drabbas av en sådan verklighetsskräck, att de själva väljer att inte våga följa gällande lagar, eller då de av feghet passiviseras av beslutsvånda. Än värre blir det när kritiska och okritiska röster bemöts med helt olika värdighet, och samma makthavare inte alls tycks beredda att
Sverige är inne i en demografisk omvandlingsperiod, vars konsekvenser ingen politiker kan ge besked om. Istället har vi fått (sept. 2015) en av etablissemanget initierad känslohysteri med en kraft, som vi inte har kunnat notera sedan häxprocessernas tid. Drevet försöker t.o.m. svartmåla faktabaserad opposition. Att regeringen inte kan hantera sin migrationspolitik, visar tanken på tvångslagstiftning.