Om man med hatpropaganda avser en användning av vår yttrandefrihet för att uttala och sprida förakt gentemot det svenska samhället, dess bestämmelser och levnadsregler… så pågår en sådan aktivitet på flera platser i landet (enligt ett antal av Mohamed Omars krönikor i Det goda samhället). Åsyftade aktiviteter kan kallas islamisering med västofobi. I Sverige har
Arvet efter Palmes politik är förbluffande ”heligt” utan något reellt ifrågasättande. Han och hans ministrar avskaffade faktiskt folkhemmet och ersatte detta med ”världshuset”. Förändringen kunde ske genom etablerandet av en svensk värdegrundsdemokrati. Denna verkar som en förförisk och samvetsfrälsande illusion om godhet, där oförmåga döljs bakom ett sken av högre moral. Värdegrundsdemokrati kräver en ideologisk
Enligt den internationellt kände forskaren Samuel P Huntington finns det nio världscivilisationer. Mötet här hos oss mellan två av dessa kommer jag enligt hans hypotes att beskriva i den här bloggen. Hans empiriska redovisning, vilken våra makthavare med optimalt politisk korrekthet har bagatelliserat eller förbisett, kan beträffande nämnda möte därför utvecklas till en olustig historia.
Med oädla försmädligheter avses här i texten: makthavares avsteg från ärlighet, riktighet, (val-)löften och/eller bindande avtal. Orsaken till den här typen av oetiska handlingar kan med stor sannolikhet definieras utifrån den ekonomiska termen förlust-aversion (hellre förebygga förluster än möjliggöra vinster). Inom politiken skulle ett motsvarande handlingsmönster bli: hellre nonchalera lösa problem än riskera ens famösa
Gränsen för EU:s fattigdomsnorm i Sverige går vid en disponibel inkomst på 11 800 kr/månad. (News 55, 2016-07-08) Under denna gräns lever idag 250 000 fattigpensionärer. Det finns flera hundratusen arbetslösa, varav många måste betraktas som fattiga. Ändå görs inget genomgripande för någon av dessa båda grupper. När det gäller vår kanske största utgiftspost –
Till Sverige kommer många utomeuropeiska människor. Så gott som alla har lämnat en maktfullkomlig statsbildning med ett dysfunktionellt samhälle präglat av lågt socialt kapital och dystra framtidsutsikter. Av de hitkomna är ungefär 11 % flyktingar per definition. Resten (89 %) utgörs av skyddsbehövande och lycksökare… ändå har etablissemanget valt att felaktigt kalla alla för ”flyktingar”.
Det känns fel, att landets officiella integrationspolitik stipulerar att med tvång integrera (då blir det väl ”assimilera”?) även etniska svenskar till ett enligt den politiska majoriteten förutbestämt och mångkulturellt samhälle. Nämnda ”fel” är det nog inte särskilt många som vet om. (Mer om detta senare i texten.) Intill nyligen kände jag inte till existensen, än
I Sverige har flertalet politiker hävdat: – I vårt mångkulturella samhälle får vi aldrig skapa ett vi och dom! Men det mångkulturella samhället kännetecknas väl just av många vi och många dom. Då bör ju istället dessa olikheter gynnas, fast inom ramen för en överordnad och gemensam samhällsmoral grundad på konstitutionen, regelverket och det svenska