I den dispyt (om ”svensk”) som då och då blossar upp i samhällsdebatten är det av yttersta vikt att förstå skillnaden mellan stat och nation. Den kunskapen tycks debattens kontrahenter antingen sakna eller avsiktligt missförstå. En enkel och begriplig förklaring som strikt kan tillämpas är att: stat = lagenlig gemenskap under det att nation =
Fake Policy Party kan definieras som ett ovederhäftigt kollektiv, där man blandar sanning, halvsanning och osanning på ett sådant sätt, att helheten framstår som riktig och trovärd även när den är falsk. Syftet är naturligtvis att framställa sig själv som oförvitlig och samtidigt få sina opponenter att framstå i dålig dager. I detta intrigspel tillämpas
Vi har nu i början av 2017 kunnat bevittna ett hårdare politiskt klimat i bl.a. USA, EU och Sverige. Bakgrunden till denna utveckling tycks ha ganska gemensamma orsaker. Dessa kan man på goda grunder benämna ”falsk demokrati”. I viss överensstämmelse med min kompetens begränsas ämnet till svenska förhållanden. I Sverige har vi sedan flera decennier
Fungerande demokrati kan definieras som folkviljans konsekvens för samhällsutvecklingen. Ideala förutsättningar är: Fullödig och korrekt samhällsinformation (Utebliven eller skönmålad information skadar underlaget för folkviljans åsiktsbedömning.) Allmänna och fria val med flera alternativ (Yttrandefrihet utan paria-stämpling är ett villkor för en likvärdig åsiktsbedömning.) Ett lagstiftande parlament, vars ledamöter fördelas proportionellt mot valresultatet (Bortsett från en acceptabel
För en tid sedan såg jag rubriken ”Sverige – mänsklighetens land”. Detta pösande av självgodhet tycks ha blivit ett markant inslag i den svenska nationalkaraktären. Svensken agerar alldeles för ofta ”världssamvete”. När andra länder då klandras, framhäver vi underförstått också Sveriges förträfflighet. Denna osanna självbild drar emellertid ett löjets skimmer över både svensken och Sverige.
”Det svenska folket” tillkom som ett medvetet vilseledande begrepp, därför att ett svenskt folk har aldrig existerat. Detta falska påhitt etablerades under 1800-talets nationalromantik. Då var den moderna innetrenden att göra Sverige till en homogeniserad nationalstat. Lokala och regionala särarter skulle helst försvinna för att istället uppgå i en riksgemensam monokultur. Denna nationella enhetssträvan krävde