När våra makthavare undertrycker vårt nationella rättspatos (i bemärkelsen ”Vad är bäst för landet?”), skapas en allmän bitterhet. Denna kommer vid oförändrad politik att utvecklas till en allt starkare moralisk vrede. Berättigad bitterhet emanerar nämligen ur en uppenbar kränkningskänsla. Att försöka komma tillrätta med ”Vad som är bäst för landet” framstår ständigt som makthavarnas i
Arvet efter Palmes politik är förbluffande ”heligt” utan något reellt ifrågasättande. Han och hans ministrar avskaffade faktiskt folkhemmet och ersatte detta med ”världshuset”. Förändringen kunde ske genom etablerandet av en svensk värdegrundsdemokrati. Denna verkar som en förförisk och samvetsfrälsande illusion om godhet, där oförmåga döljs bakom ett sken av högre moral. Värdegrundsdemokrati kräver en ideologisk
Vi har nu i början av 2017 kunnat bevittna ett hårdare politiskt klimat i bl.a. USA, EU och Sverige. Bakgrunden till denna utveckling tycks ha ganska gemensamma orsaker. Dessa kan man på goda grunder benämna ”falsk demokrati”. I viss överensstämmelse med min kompetens begränsas ämnet till svenska förhållanden. I Sverige har vi sedan flera decennier
På grund av asylpolitiken tog diskussionen om vår värdegrund fart under 1990-talet, åtminstone inom skolan där jag då arbetade. Efter en tid kom Skolverket med den för Sverige världsunika värdegrundsdefinitionen (En light-version lär finnas i Norge.) Denna bestod av så vackert klingande teser, att den nu har fått en mycket stor spridning i det svenska
Sverige kom under slutet av 2015 att drabbas av akut migrantkaos/flyktingkris. Orsaken var att antalet asylsökande vida översteg landets resurser. Extremt dåliga mottagningsförhållanden uppstod. Precis sådant som svenska företrädare tidigare hade klandrat länder vid EU:s yttre gräns för t.ex. Malta, Italien, Grekland. Det uppblossade migrationsproblemet kommer i nästa fas med största sannolikhet att skapa ökade