Det kändes som om jag hade fått insikt i något av demokratins ”mörka materia” eller dolda agenda.Foto: NASA Goddard Photo and Video
Det känns fel, att landets officiella integrationspolitik stipulerar att med tvång integrera (då blir det väl ”assimilera”?) även etniska svenskar till ett enligt den politiska majoriteten förutbestämt och mångkulturellt samhälle. Nämnda ”fel” är det nog inte särskilt många som vet om. (Mer om detta senare i texten.)
Intill nyligen kände jag inte till existensen, än mindre syftet/resultatet, beträffande följande begrepp:
- EAD (Euro-Arab Dialog)
- Barcelonaprocessen/Medelhavsunionen/Eurabia
- Regeringens proposition 1997/98:16
Känner du till dessa tre företeelser? Förmodligen inte… Då känner du naturligtvis inte heller till dess inverkan på politiken.
När jag fick kunskap om den här problematiken, kändes det som om jag hade fått insikt i något av demokratins ”mörka materia” eller dolda agenda. Jag erfor en misstanke om förräderi mot öppenheten, även om det rent formellt inte förhåller sig på det viset.
Kortfattad historiebeskrivning
Efter oljekrisen i början av 1970-talet inledde EEC (EU:s föregångare) med Frankrike i spetsen ett närmande till Arabförbundet. Målet var att få till stånd ett ömsesidigt samarbete inklusive ett ”oljeavtal”, och det fick man. Men vad blev priset?
- Överföring av modern teknologi från väst, särskilt på militär- och kärnkraftsområdet.
- Tillåta immigration av ett stort antal muslimer, som skulle få tillgång till värdlandets alla rättigheter.
- Tillåta den invandrade muslimska befolkningen att förbli trogen sina ursprungsländers politik och kultur.
Ett problem tycks vara, att ordet ”religion” inte förekommer i protokollen. Istället heter det ”islamisk kultur”. Ingen kan väl invända mot spridandet av kultur. Därför betecknas varje ”före detta moské” numera som ett Islamic Center.
Vid Tredje Islamiska Toppmötet 1981 antogs Mecca-Taif Resolutionen, som kan sammanfattas på följande vis: ”— beslutade att proklamera Heligt Jihad, som en plikt för varje muslim, man eller kvinna, — boende inom eller utom islamiska länder, att uppfylla denna plikt genom att bidra var och en i enlighet med sin förmåga till stöd för Den Allsmäktige Allah, Islamiskt brödraskap och Rättfärdighet.”
Detta har naturligtvis våldsbejakande islamism anammat.
De inom EU, Sveriges riksdag och mediebranschen, vilka har reagerat mot den nyssnämnda Jihad-deklarationen har hittills mest avfärdats som konspirerande islamofober. Detta avfärdande verkar dock logiskt, om man läser och sympatiserar med skrivningen nedan, eller om man har låtit sig indoktrineras av politiken enligt regeringens proposition 1997/98:16, Sverige, framtiden och mångfalden – från invandrarpolitik till integrationspolitik. (Detta okända(?) styrdokument, som citeras härnedan, återkommer jag nu till.)
”Integrationsprocesserna är ömsesidiga i den bemärkelsen att alla är delaktiga och medansvariga i dem och alla måste bidra. Integration är inte endast en fråga om och för invandrare. I ett samhälle med etnisk och kulturell mångfald bör människor komplettera varandra och ömsesidigt bidra med sin kompetens och livserfarenhet för att den potential som finns i mångfalden skall frigöras och komma till användning. Segregation, självvald eller påtvingad, är därför lika lite önskvärd som påtvingad assimilation.” (från sidan 23)
Man kan konstatera att ”alla måste bidra” dvs. även etniska svenskar skall anpassas till det nya samhället. Riksdagsbeslutet liknar kvasikommunism, där alla måste involveras och självvald segregation inte är önskvärd/acceptabel.
Nu kan jag inte låta bli att undra… Är den av statsmakten påtvingade assimilationen av det skånska folket, vilken ju fortfarande pågår(!), och vilken kan ses som Sveriges Största Skam, fortfarande önskvärd eller inte?
”När fri möjlighet bli tvång, är politiken vrång.”
Vårt land har länge betraktats som västvärldens mest generösa immigrationsstat. 2004 stod Sverige för 27 % av alla uppehållstillstånd som utdelades i EU, trots att vi endast utgjorde 2 % av EU:s befolkning. Effekten av denna politik har aldrig fått någon allsidig granskning, än mindre har dess verkliga orsaker belysts. Istället har vi fått erfara en ganska känslobaserad och statistikstympad skönmålning.
Det statistiska gapet – gällande asylsökande personer – mellan de många som inte är läkare och de fåtaliga som faktiskt är det, får konsekvensen… att hela tiden ökar läkarbristen i Sverige. Uppgifter, som ger sken av något annat, bygger på ”statistikstympad skönmålning”.
Vidare påstår den logiska statistiken (till skillnad från änglakörens skönmålning), att så länge invandraren i gemen inte har samma självförsörjningsgrad som Medelsvensson, så blir den förda migrationspolitiken en förlustaffär med stödåtgärder, som urholkar den generella välfärden.
Trots att många har framfört sin oro över den ökade invandringens belastning på det svenska samhället, vidtogs inga åtgärder förrän mottagningssystemet började krackelera. Dessförinnan gällde bara makthavarnas naivt vinklade synsätt. Följdverkningarna av migrationen har däremot under lång tid kunnat återspeglas av tidsåtgången i nyhetsrapporteringen.
”Isande reklamering avisera islamisering.”
Oavsett vad vi svenskar har för uppfattning om invandringen, så måste vi konstatera, att det är våra egna nog vilseledda och vilseledande företrädare, som enligt bl.a. dokumenten/begreppen 1-3 och A-C ovan har legitimerat både migrationen och samhällets islamisering.
Kan det numera vara på det viset, att när hitkomna muslimer ”agerar otacksamt”, så är det istället vi svenskar som visar, att vi inte är tillräckligt integrerade/anpassade till detta nya samhälle, som politikerna har planerat åt oss?